PRS (Lupple & TildeW)

Margots hjärta stannade när hon hörde någon harkla sig bakom henne. Fan, nu var hon påkommen! Hon vände sig försiktig om, och till hennes lycka var det ingen från personalen, bara Anthony.
”Det känns väl aldrig bra att bli ifråntagen sin ’frihet’”, sade hon.
Inte för att det riktigt var som om hon satt i fängelse. Hon kunde fortfarande röra sig fritt i byggnaden, men hon kunde inte gå ut. Inga fester, inga långa promenader längst floden som rann genom stan.
”Jag tänkte smita ut. Ta en cigg. Kan du några bra gömda platser?”, frågade Margot och höjde på ena ögonbrynet.

Anthony nickade sakta, han hade inte riktigt ett svar på det. För självklart var det inte bra grej men samtidigt om man såg det på det viset hade man lång tid kvar att gå om man skulle tro Jacobs ord.
Han skrattade till av hennes ord.
"Smita ut?" Sa han och skakade på huvudet, cigg. Han svalde hårt och drog handen genom håret bara för att ha något att göra.
" Du vet det är väldigt oklokt att smita ut." Sa han och flinade.
"För att röka. Jag menar de lär bli besvikna." Sa han och gestikulerade omkring i byggnaden för att påpeka personalen.
Självklart kunde han alla gömda platser, första gången han varit här hade han nästintill bott på de platserna men han hade kommit långt. Å andra sidan- det var bara en cigg.

Margot flinade när hon hörde Anthonys ord. Som om hon inte funderat över konsekvenserna själv.
”Jo det vet jag nog. Fast det är ju trots allt min första dag, kanske de kan se förbi det”, sade hon och blinka.
Abstinensen slog till ännu en gång. Den där ciggen behövdes verkligen just nu.
”Om du visar mig kan jag bjuda på en”, sade hon och viftade med paketet framför Anthony.

"De är inte kända för att ha överseende. " Sa han ärligt och studerade henne.
Han hade aldrig haft problem med cigaretter så varför inte.
Han flinade brett och nickade.
"Visst jag visar, men lägg undan dem där." Sa han och drog med henne åt andra hållet och öppnade en av nödutgångarna som aldrig var larmad och drog med henne ned för några trappor och öppnade en dörr som ledde ut till gården. Men en avskild plats. Där personalen brukade ta frisk luft på sina raster.
"Detta är en av de mer säkra platserna." Flinade han och höll ut handen för att ta emot en cigg.

Margot flinade och plockade fram paketet ännu en gång, denna gång för att ge en cigg till Anthony. Hon stoppade en egen i munnen och tände den med sin tändare.
”Hur länge har du varit här?”, frågade hon sedan, medveten om att den var en aning extrem fråga. ”Du verkar kunna rutinerna”.

Han tog emot ciggen med ett leende på läpparna och tog sedan tändaren och tände ciggen.
Han flinade lätt över hennes fråga.
"Du är nyfiken." Sa han och skakade på huvudet.
"Någon månad. " Log han och lutade sig mot husväggen.
"Men klart jag kan rutinerna, de skiljer sig inte speciellt mycket oavsett vart du är. " Sa han och skrattade torrt.
"In och ut i många år." Sa han och stirrade upp mot himmeln.

Margot rykte på axlarna.
”Såklart man vill veta hur det är på rehab. Första gången”, sade hon och lutade sig mot byggnadens fasad. Hon tog ett bloss, drog ned det i lungorna innan hon andades ut. Det här behövdes verkligen.
”Alla här är så stela. Inte för att jag klandrar de på något sätt”, fortsatte Margot. ”Lika bra att få ut allting ur systemet så fort som möjligt”.

Anthony nickade sakta och drog ett bloss även han och funderade lite.
" De är inte stela Margot. Alla här inne har ett liv som är trasigt där ute. Men du kan inte fixa det trasiga där ute för att du är fast här och när du väl är ute. De trasiga bitarna är dem som du måste undvika för att slippa hamna här igen. Det är en ond cirkel. De flesta här vet bara verkligheten, sanningen. " Sa han och skrattade lågt.
"Få ut allt ur systemet? Släng ciggen i så fall. Man kan inte stå med ena foten ute och andra inne." Sa han, det om något var ren fakta.

Margot rynkade på ögonbrynen.
”En cigg bidrar inte till mitt missbruk. Det var andra faktorer. Psykisk ohälsa, umgänge, tvång”, förklarade hon. ”Självklart kan jag inte tala för alla”.
Hon säg upp på natthimlen. Den var inget mer än svart, inte stjärnor, ingen måne. Det var den tiden på året då allting bara kändes dystert. Vinden var kall och verkade täcka allting med kyla.

Anthony såg på henne och nickade.
"Okej som du vill." Sa han och rökte klart sin cigg innan han fimpade den och blåste ut det sista av röken.
"Jag måste in igen. " Sa han och gick mot dörren och la handen på handtaget.
"Hittar du tillbaka på egen hand?" Sa han lugnt och såg på henne.