PRS Lupple och Emma07

Zacharias skrattade till, Benjamin bjöd på många skratt vilket han definitivt gillade. Det var en väldigt bra egenskap, och en av de anledningar till att han ville försöka umgås mer med honom även efter att den här kvällen var slut. Han verkade vara mycket bra sällskap, så Zacharias kunde trösta sig med att åtminstone ha en trevlig klasskamrat.
"Du är inte alkoholist?", föreslog han med ett flin, inte särskilt svårgissat ifall han nu inte hade smakat så mycket sprit förut. Han flinade återigen roat, han var nog ändå rätt nöjd med att hålla sig till sina såna här fester istället.
"Det låter som en alldeles utmärkt ide", sade han roat, skrattade lätt till då han föreslog att han skulle förklara resten. Han lyfte sitt glas för att hälla i sig hela innehållet på en gång innan han såg på honom igen med ett roat leende.
"Regel två är att inte köpa dyr sprit, de smakar skit i vilket fall som. Och tar du det i ett svep så hinner du inte känna lika mycket smak", sade han roat, kom att tänka på ännu en sak. Eller regel.
"Tre - sup inte med folk som inte är snygga, eller trevliga. Eller ja, intressanta är väl bättre förklarat. Risken är att dem super dig under bordet, och så det är bäst att vara garderad om du blir stupfull och hamnar i säng med nån", sade han med ett flin, han hade faktiskt fått det tipset av en vän en gång och det var alltid lite kul att se andras reaktioner på det.

Benjamin flinade brett och skakade på huvudet.
"Absolut inte." Sa han ärligt, han hade ju druckit självfallet men aldrig mycket och inte ofta heller. Han kunde aldrig minnas att han blivit speciellt full. Kanske salongsberusad som mest. Men det berodde mer på hans familj än att han var överklass då många av hans så kallade vänner eller bekantskaper hade festat ofta och mycket. Fast självfallet på mer eleganta fester än detta.
Benjamin tittade oroligt på honom när han hällde i sig allt på en gång. Det verkade inte riktigt klokt.
Men han lyssnade intensivt på hans andra regel och skrattade lågt.
" Det är antagligen sant." Sa han roat och nickade sedan.
"I ett svep säger du? " Sa han undrande och studerade glaset innan han höjde det och svepte innehållet och absolut det smakade inte lika illa men det smakade fortfarande och han hostade till och skrattade.
" Det är fortfarande äckligt." Skrattade han och lyssnade nyfiket på hans tredje regel. Och blev genast lite generad, hamnar i säng med nån? Han skrattade till och studerade honom ett tag och flinade lite lätt.
"Jag tror jag är säker. Du är ju en väldigt intressant människa." Flinade han lite retsamt. Han ville gärna lägga till att han var väldigt snygg men bara tanken på det gjorde honom ännu mer obekväm så han behöll det för sig själv.

Zach flinade lite och nickade lätt.
"Föga förvånande. I såna fall hade du vetat vad du köpt", sade han retsamt. Han höjde lätt på ögonbrynen då han kände Benjamins blick på sig, skrattade ännu en gång till då han både hostade och skrattade.
"Man vänjer sig med tiden. Men ta det försiktigt, blir du full nog smakar allt plötsligt hallonsaft", sade han med ett flin, spriten bedövade smaklökarna så att varje glas verkade smaka allt bättre. Eller iallafall mindre äckligt. Han flinade roat och såg på honom.
"Det tänker jag ta som en komplimang", sade han roat, studerade mannen bredvid sig med lätt höjda ögonbryn.
"Jag är då bra garderad iallafall med en sån snygging bredvid mig", sade han retsamt, med tanke på hur osäker han verkat innan skulle han vara försiktigare med något så likt flörtande men spriten fick honom oförsiktig.

Benjamin skrattade lågt.
" När det börjar smaka gott så ska jag alltså be om hjälp." Log han och nickade.
" Det borde du." Sa han ärligt men med ett större leende på läpparna men sen när han sa det sista så vek Benjamin undan blicken.
Försökte intensivt förstå hans motiv bakom men rodnade sedan till.
Han var en snygging? Han skrattade lite nervöst och tittade lite blygt mot den andre.
Och trots att han verkligen försökte tvinga sig att inte låta sina tankar snurra iväg med honom så gjorde de det i vilket fall som helst.
" Du är så underlig. " Sa han tillslut och skrattade lågt och såg på honom med en vänlig blick. Han hade inte menat något illa inte alls. Men han visste inte heller hur han skulle svara på hans kommentar på ett annat sätt.
Att bara säga tack lät ju bara konstigt.

Zacharias skrattade hjärtligt till, det var en av de ärligaste förklaringarna han hört på det hela men också en av de som stämde bäst.
"Så kan man också uttrycka det", sade han med ett flin, granskade tyst hans reaktion på sin komplimang. Det var ju rent gulligt hur han verkade bli generad av det hela, och han kunde inte hindra sig ifrån att le lite. Trots att han inte uttryckligen sagt att han var intresserad av killar, så började Zach få upp ett litet hopp om den saken. Hade han lite tur så, för Benjamin hade börjat fånga hans intresse allt mer och mer.
"Underlig på vilket sätt? Bra eller dåligt?", frågade han med ett litet leende, log lite bredare mot honom sen.
"Och slappna av. Jag kommer inte direkt äta upp dig bara för att jag är intresserad", sade han.

Benjamin log över hans skratt, det lät så ljus så glatt och han önskade att få höra det igen. Han tittade på Zacharias med allt mer nyfiken blick. Han hade bestämt sig för att bli vän med denna person eftersom han trivdes bra i hans sällskap trots att han var på en fest som han inte alls trivdes på.
Men efter varje sån där underlig kommentar började hans tankar, fantasier springa iväg med honom och han började se på killen med helt andra ögon. Så som hans bekantskapskrets brukade beskriva tjejer började han beskriva Zacharias i sitt huvud.
Han försökte stänga ute dem tankarna om och om igen men de kom bara tillbaka och det kändes nästan som de skrek i hans huvud. Och det gjorde honom väldigt obekväm. För det gjorde också att hans familjs röster, speciellt hans fars röst också började skrika åt honom om hur fel det var.
Han hörde hans fråga och vek undan blicken och funderade på den en stund mest för att slippa alla de andra tankarna.
"På ett bra sätt helt klart." Sa han och flinade lite mot honom.
"Men hur får jag återkomma om." Sa han leendes men hans leende dog snart ut.
Intresserad? Intresserad av vad? På vilket sätt. Han bet sig lite i läppen.
Det kändes som om han på nått sätt borde förklara något men han visste inte riktigt vad han skulle förklara så han skrattade bara till, nervöst igen och såg på honom.
"Zacharais. " Sa han tyst och pillade frustrerat med bordet innan han flinade till.
"Intresserad på vilket sätt?" Sa han med ett minimalt leende på läpparna för att använda frågan han ställt till honom men också för att få mer klarhet i det hela. Han visste att han kanske inte borde men samtidigt så ville han inget hellre än att verkligen veta vad den andre menade. Han undvek att titta på honom men lyssnade intensivt och han hoppades att han inte verkade otrevlig.

Zacharias log ännu en gång, glad över att det åtminstone var på ett bra sätt. Det var rätt annorlunda än vad många andra tyckte om honom, många ansåg honom bara som skit just tack vare det samhällsskikt han kom ifrån, och de som inte gjorde det brukade ogilla honom för att han oftast sade rent ut vad han tyckte vilket sällan var populärt. Men det var sådan han var, han var väldigt ärlig av sig och det var inget han ville ändra på heller. Varför skulle han ändra på sig själv för andra? Han var tillräckligt trygg i sig själv för att veta att det bara var dumheter.
"Bra", sade han med ett leende, vilade tyst och fundersamt blicken på Benjamin då han reagerade på det viset. Utifrån det förstod han att hans ord åtminstone måste ha påverkat honom, men han visste inte hur. Kanske gjorde han helt bort sig, och han försökte bara komma på ett vänligt sätt att avvisa honom? Men en del av Zach ville inte riktigt tro det, han ville tro att det var för att han träffat rätt. För att han kanske, kanske skulle ha en chans.
"På det sätt att jag skulle vilja veta mer din läggning, jag fick inte nåt riktigt svar förut", sade han med blicken på honom, kom på sig själv och såg ner i bordet.
"Förlåt, jag borde verkligen inte komma och fråga en massa sånt här", ursäktade han sig sen.

Benjamin kände hans blick på sig själv och det kändes som om han kunde se rakt igenom honom på något underligt sätt. Och en del av honom älskade det, att någon för en gångs skull var villig att se honom medan en annan del av honom var livrädd över att då krävdes det att även han var tvungen att verkligen se sig själv.
Han hörde hans fråga och han stirrade ännu mer intensivt ned i bordet. Vad skulle han svara? Men när han sedan så snabbt ursäktade sig så tittade han upp och studerade honom som numera tittade ned i bordet. Han svalde hårt och suckade.
" Du behöver inte be om ursäkt." Sa han lågt för det behövde han inte. Han förstod att han var nyfiken kanske även förvirrad för enligt honom var det som om flera olika signaler hade skickats i alla fall från hans håll.
Han ryckte åt sig flaskan och hällde upp lite i sitt glas och svepte det snabbt. Grimaserade över smaken och suckade sedan.
Vad skulle han säga? Att han egentligen visste fast ändå inte? Att han hade noll erfarenhet vad gällande någon som helst riktigt relation. Att han inte ens hade kysst någon? Han stirrade ned i glaset och bet sig i läppen.
" Du är väldigt säker på mycket saker vad jag har sett och det är inspirerande och jag blir rätt avundsjuk för jag är absolut inte det." Sa han tyst.
"Jag önskar att jag hade ett svar att ge dig." Fortsatte han i en låg ton och hoppades att han skulle förstå.

Zacharias såg upp på Benjamin igen, granskade honom i tysthet. Sanningen att säga så förstod han ingenting om vad han skulle tänka eller tro. För en stund så hade han hoppats lite på att han kanske skulle kunna ha en chans med den här killen, men han måste inse att han inte borde gå och hoppas på såna saker. Enda anledningen till att han inte ville svara kunde ju lika gärna vara att han inte ville vara taskig emot Zach, det lät ju ändå ganska troligt. Han suckade lätt, svepte snabbt med blicken över folkmassan som var där och ryckte lätt på axlarna.
"Det är nog bara något man måste bli efter att ha växt upp på det viset jag gjort", sade han, han hade aldrig haft någon större trygghet hemma och av allt det så blev man bara tvungen till sist att lita på sig själv. I den världen var det den enda man kunde lita på, och för att kunna göra det måste man känna sig själv. Han skämdes inte för den han var, även om han så många gånger hört att han borde göra det. Att han inte hörde hemma på såna ställen. Och visst, han hade aldrig umgåtts i såna här kretsar förut. Men han tänkte inte låta sig slås ner av folk som såg ner på honom bara för varifrån han kom och vilka han gillade. Han skakade lite lätt på huvudet emot Benjamin.
"Det är ingen fara. Det är nog bara bra för mig att lära mig att jag inte kan anta att alla jag fattar tycke för är som mig", sade han lite tyst, bannade sig själv lite för att han hade så lätt att börja gilla någon. Han hade egentligen ingen anledning att tro att Benjamin skulle ens gilla hans typ, och desto mindre just honom av alla.

Benjamin såg på honom och han kunde nästan se en typ av besvikelse på Zacharias när han fått svaret och Benjamin svor för sig själv i huvudet. Han ville inte göra honom besviken.
Han hällde upp ännu en liten skvätt i muggen av den där vidriga drickan och svepte den med mycket mörkare humör än tidigare.
Hade han förstört allting? Kanske ville han inte ens vara vän med honom nu? Han vände snabbt blicken mot honom och svalde oroligt.
"Hey, bli inte upprörd." Sa han lågt och kramade försiktigt om Zacharias ena hand för att visa stöd. Hans hand var så bra. Den kändes perfekt i hans egna hand.
Han tog sig försiktigt loss och rodnade lätt.
Han försökte leta reda på rätt ord som han kunde säga som skulle förklara allting men ordet verkade inte finnas i hans vokabulär. Om det fanns så hade han kanske en minneslust för just det ordet i just detta tillfälle.
"Du har inte fel. " Sa han tyst och tittade försiktigt åt hans håll.