Mörkrets Tid

"Tack, har lärt mig sen jag var liten. Tror första gången jag sminkade mig var vid 7." sa Lysandra skrattade. Som så mycket annat ingick det i uppfostran till att bli en attraktiv ung kvinna som kunde gifta sig och skapa goda släktband.
En alf kom och knackade på.
"Middagen är serverad miss, er bror väntar." sa han med en bugning och lämnade dem.
"Kom här. Corban lär inte känna igen dig från skolan." skrattar hon och de går ner för trappan och in i den stora matsalen där Corban väntade på dem.
"Hej, gick det bra?" frågar hon och Corban nickar, han ville väl inte avslöja allt för Eileen.
"Det här är Eileen Zabini, från skolan du vet. Vi träffades på stan och språkades vid. Hon var intresserad att gå med mörkrets herre, så jag tänkte ta med henne." ler Lysandra och sätter sig ner medans en alf häller upp vin till dem och börjar servera maten.
"Trodde inte du var intresserad av mörkrets herres affärer? Men alla kan ju ändras, din familj kommer nog bli nöjd." sa Corban åt Eileen.

"Planer ändras som du säger. Man inser också när man blir äldre vad som är viktigt i livet du vet." Försökte hon säga med en nonchalant ton. Eileen satte sig ner på en stol och förvånades över hur bekväm den var. Hon nickade mot alfen som hällde upp dricka. Det skulle hon behöva inför den här kvällen. Corban såg minst lika mäktig och perfekt ut som sin syster och hon beundrade för en stund deras drag men tittade sedan ner på sin tallrik.

"Så sant, man måste göra det som är bäst för familjen, att rädda den och dess rykte." svarade Corban och nickade och smakade sedan på vinet.
"Skål." log Lysandra och drack hon med.
Alferna serverade hjortstek, sås och ungsgrillad potatis med sallad. De åt sedan under tystnad medans mörkret föll om den och alferna tände i brasan och tände den stora kristallampan över dem.
Sedan serverades kaffe framför brasan innan middagen var slut och klockan hade redan blivit sent.
Lysandra följde med Eileen till dörren och gav henne böckerna.
"Läs på och träna att gå i skorna så kan du komma imorgon så övar vi mer. God Natt." sa hon och vinkade henne hej då.

"Tack för middagen Lysandra. Hälsa din bror också"
Log hon snett och tog emot böckerna. Hon fasade dock över att behöva gå mer i dessa gräsliga skorna. Hon gick ut och transfererade sig bort i natten.
Hennes fötter fick mark utanför hennes eget hur och gick tyst in. Hon ville desperat flytta hemifrån, men olikt tvillingarna Yaxley, var hennes resurser begränsade. Hon suckade av lättnad när hon drog av sig skorna och hennes fötter tackade henne. Hon tvättade bort allt smink och bytte om. För första gången på hela dagen kunde hon sjunka ner med axlarna och andas ut. Eileen la sig på hennes säng och sträckte ut hela kroppen innan hon la sig under täcket. Om hon skulle gå med de där fasorna på fötterna imorgon, behövde hon sin sömn. Hon släckte lampan och somnade näst intill omedelbart.

Lysandra stängde dörren efter henne, gick till sitt rum och la sig i badet som någon av alferna tappat upp till henne. Sedan tvättade hon av sig allt smink, torkade sig och drog på sig pyjamasen medans alferna gjorde ordning hennes bädd och tände brasan i hennes sovrum.
Sedan gick hon till sängs, det hade varit en lång och spännande dag. Hon hoppades att allt bara skulle gå bra, att ingen skulle komma på dem och framförallt att inte Corban skulle komma till skada eller veta vad hon gjorde.
Tillslut efter mycket tankar somnade hon tungt.

Eileen vaknade långsamt till liv av ljuset som kröp in undergardinerna samt hennes föräldrar som stökade på nedervåningen med något. Hon stönade och tryckte ansiktet mot kudden. Hon var inte redo att stiga upp än. Hon strök hennes sovkamrat Orion på ryggen medans hon låg och tittade upp i taket och tänkte på lektionen med Lysandra. Eileen hade bestämt sig för att ta på sig sin svarta klädnad och smink idag också, för att få in vanan. Hon suckade och reste sig upp från den varma och sköna sängen. Eileen gick gäspandes bort till sin garderob och tog på sig kläderna. Hon gick sedan bort till badrummet och försökte replikera Lysandras smink som hon hade gjort på Eileen igår. Det gick inget vidare men till slut var hon relativt nöjd med resultatet.

Solen sken in genom fönstret och Lysandra sträckte på sig. Söndag, en lång härlig dag utan något att göra innan en ny arbetsvecka.
Lysandra gick ner till frukosten där Corban satt med sitt nummer av The Daily Prophet. Lysandra tog sitt exemplar och läste medan alferna serverade dem en av deras stora helgfrukostar.
De åt i lugn och ro, så som deras helger brukade se ut. Båda i pyjamas och inte ordningjord. Tur att ingen såg dem, deras image skulle förstöras totalt om någon såg dem såhär.