Privat Rollspel [Lupple & Zora]

Akari bara såg på honom tyst när han sa om göra uppror och skakar på huvudet
-Du vet min familj har en anna tänk. gör fel d e ute ur hela familjen
sa hon ärligt och nickar tyst om att de borde gå in igen så hon slapp lukten. Hon gick direkt med honom och såg på folket som var där inne. Hon såg på Theodres ryggtavla och log tyst fr sig själv.

Han nickade sakta försökte förstå.
"Men det är din familj de kommer ju alltid älska dig det vore ju konstigt om de bara vägrade träffa dig igen. Eller jag vet inte. " Sa han tillbaka och drog handen genom håret.
"Kanske vore det en befrielse." Viskade han mest till sig själv.

Han studerade personerna som de passerade och alla tittade nyfiket på Akari antagligen för att de inte hade sett henne tidigare och att hon gick med honom någon som de flesta här inne faktiskt kände någorlunda.

Akari tänkte lite på hans ord
-min kusin blev tvingad lämna sin familj efter blviit gravid med en pojke familjen inte gillad.. Så jag rikserar inget
sa hon envist bara och såg tyst ner i marken snabbt och såg på tehadore
-Man förstår det när man är i det, vi är hårt hållna
sa ohn

Han tittade på henne med chock i ögonen. Vad var det för galen familj?
" Det är hårt." Sa han allvarligt efter en stunds tystnad. Skulle han få en flicka gravid så skulle hans familj inte vara glad över det men de skulle mer än gärna hjälpa till trots alla andra fel som hans familj besatt. Trots att de inte skulle kunna hjälpa speciellt mycket men de skulle aldrig vända honom ryggen. Det var snarare så att han var förbjuden att lämna dem. De behövde hans hjälp för mycket.
"Antar det." Sa han tillslut och log svagt.
"Man förstår det man är van vid- inget konstigt med det." Sa han lugnt och stannade upp. Ville säga något men beslöt att inte göra det och fortsatte istället att gå.

Akari kunde läsa av hans chock och förstod hoonm. Men tur bodde den kusinen inte i detta ställe så hon hade slupit allt. Men rykten spred sig snabbt ihennes familj.Hon stannar till närhan plötsligt stannar till och såg p åhonom snabbt men han gick igen så hon smet snabbt med honom igen.
-Man vänjer sig. Vi lever olika
sa hon snällt och såg runt ote grann i sina tankar. Hon visste inte vad mer hon kunde säga till den unga mannen som fick ehnne bara vilja veta mer om honom.

"Sant." Sa han tyst och funderade lite till, det var intressant att höra om hennes liv även om han inte höll med om det hon berättat eller tyckte att det var den rättvisa vägen, men som hon sa man vänjer sig. Och det stämmer verkligen oavsett vad så vänjer man sig att leva i det.
" Vad är ditt favorit djur?" Sa han sedan och tittade på henne med ett flin.
Han ville veta mer om henne utan att det skulle bli för privat och det kändes viktigt att fylla ut tystnaden men i alla fall något.

Akari såg på Theodere direkt när han frågade om hennes djur och man såg ett leende sprida sig
-Räv, många säger jag e listig så räven har blivit mitt favritdjur med katt.
sa hon snällt och såg på honom mjukt och log lite
-Ditt då? du måste ha något litet tufft djur
sa hon snällt och gick vid hans sida nu, hon ville inte gå bakom så han inte behövde kolla back på henne

Theodore skrattade lågt över hennes plötsliga iver och välkomnade henne vid sin sida.
"Räv alltså." Flinade han och ryckte på axlarna när hon kastade frågan tillbaka till honom.
" Måste jag ha ett tufft djur?" Flinade han innan han faktiskt började fundera och skrattade sedan till.
"Lejon kanske, du vet modig som ett lejon eller åsna eftersom jag är envis som en åsna." Sa han och såg på henne.
" Om vi ska köra på såna liknelser. " Sa han och ryckte på axlarna.
"Fåglar, jag gillar fåglar de är fria." Sa han sedan ärligt och såg på henne med ett litet leende.
Att kunna vara fri som en fågel skulle nog kunna vara hans högsta önskan. Att vara fri från allt och bara kunna flyga iväg men ändå landa när man vill. Det vore underbart.

Kiara såg han verkadel ite road av hennes plötsliga iver. Hon var så ibland att ivern knackade på. Hon flinar till när han menade om han måste ha ett tufft djur. hon såg på honom roat när han menade om åsnan
-Envis säger du?
frågade hon snällt och log. Fåglarna förstod hon helt.. Kunna testa sina egna vingar och vara fri.
-Förstår det. Men fåglar är fina med
sa hon mjukt och såg rakt fram nnu

Theodore flinade nöjt.
"Väldigt envis." Försäkrade han och nickade sedan när hon höll med.
Var det kanske så att de båda kämpade för att bli fria? Bara från helt olika burar. Hon från en bur hennes familj satt henne i och han från en bur som han själv skapat?
"Speciellt ugglor. De är nog mina favoritfåglar- eller örnar." Sa han allvarligt och funderade.