Grekernas gudomligheter PRS wolfy och Emma07

Det där leendet var extremt gulligt enligt Jeremiah. Och fick honom definitivt på fall. Han log mjukt tillbaks och lät blicken vila på henne medans hon kom närmare, log mjukt åt hennes ord. Tack vare blåsten fick han iallafall en anledning att röra vid henne, sträckte fram en hand för att rätta till en hårslinga vid hennes ansikte men stannade också till vid hennes kind.
"Bra, för jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa kvällen än med dig", svarade han mjukt.

Det kändes som om han kunde säga vad som helst, och ändå få henne alldeles knäsvag. Jeremiah var en väldigt charmig man och hon förstod helt klart varför så många var intresserade av honom. Det hon däremot inte kunde förstå var hur hon inte fått upp ögonen för honom tidigare. Eller det hade hon kanske haft men hon hade aldrig velat erkänna det för sig själv.
"Bra," mumlade hon och lutade sig närmare så att hon kunde känna hans andedräkt mot sin hud.

Att plötsligt ha henne så pass nära sig fick honom att glömma allt annat för stunden. Istället hade han blicken helt fäst vid hennes vackra ögon. Han hade haft en växande, varm känsla i magen tidigare, men den verkade stegras i styrka vid det här laget. Att hon skulle få honom att känna sig såhär var något han inte vågat hoppats på, för det var sällsynt att hitta någon så... Ja, han visste inte hur han skulle förklara. Någon som fick honom att känna sig på det här viset. Och när hon lutade sig sådär nära så kunde han bara inte låta bli, utan lät försiktigt sina läppar möta hennes i en prövande kyss.

Fortsatte hon le så mycket som hon gjort hittills, så skulle det inte dröja länge förrän det värkte ordentligt i musklerna i hennes ansikte. Mjukt besvarade hon kyssen han gav henne. Det kändes så bra, så rätt. Precis som om det här var något hon väntat på under hela sin livstid. Kanske hon gjort det också, vem visste? Aveline placerade sina händer på hans axlar för att vänligt men bestämt trycka ner honom mot sanden, ställde sig själv på alla fyra över honom innan hon böjde sig ner för att kyssa honom igen. Kyssen var till en början lika mjuk som den första de hade delat med varandra, men så småningom lät hon den övergå till något annat med mer känslor inblandade.

Jeremiah andades ut lite lätt då hon besvarade kyssen, då hade han åtminstone inte skämt ut sig helt. Det hade inte varit särskilt roligt att bli avvisad. Inte för att det skulle ha varit nån katastrof, men ändå. Sånt var aldrig roligt. Han log då han blev nertryckt, han hade då inte haft fel då han skaffat sig en uppfattning om henne som en bestämd dam. Han vågade sig på att lägga händerna på var sida om hennes midja för att dra henne närmre intill sig, samtidigt som han också besvarade kyssen. Och vilken kyss sedan, han var inte sen han heller med att besvara den nästan allt mer passionerat.

Det här hade ingalunda varit hennes plan då hon krokat arm med Jeremiah tidigare för att undkomma Zeus. Men hon ångrade inte ett steg hon tagit på vägen heller. Också en gudinna ville ha lite roligt ibland. Och med tanke på att Jeremiah lät henne hållas så vågade hon påstå att han var med på noterna. Hon lät tungan glida över hans läppar innan hon lirkade in den i hans mun, rös lätt till då hon kände hans händer mot sin midja. Trots att han inte direkt höll hårt i henne så rådde det ingen tvivlan om att han var stark. Aveline hade inte kunnat låta bli att lägga märke till hans imponerande fysik.

Jeremiah hade ju från början egentligen mest följt med henne för att han visste att det skulle reta gallfeber på hans bror, men nu var läget något helt annat. Nu ville han vara med henne, för på något vis hade hon väckt en hel drös med känslor inom honom. Även om de kanske gått lite snabbt fram var det definitivt inget problem, snarare tvärtom. Enligt honom åtminstone och han tvivlade på att Aveline var av någon annan åsikt. Han var inte heller han sen med att sära något på läpparna, stack nästan prövande in tungan i hennes mun. Händerna lät han smeka över till hennes rygg, och vidare ner mot höfterna. Händerna var väl lite grova, och han var rätt så vältränad - men inte på det där viset som många unga nuförtiden, som fick vissa muskler efter att ha gymmat i timmar, utan snarare stark efter mer hederligt arbete.

Vissa skulle garanterat misstycka att de, eller kanske snarare hon, gick så snabbt framåt. På ungefär en timme hade de gått från att småprata till att hon praktiskt taget låg i hans famn. Men hon brydde sig inte. Det här var vad hon ville och hon såg ingen anledning till att backa ur. Aveline avslutade kyssen efter en stund, strök sina fingrar över hans kinder innan hon placerade handflatorna mot hans bröstkorg. Långsamt gled de allt längre neråt tills fingertopparna nuddade vid kanten till tröjan. Hon sökte efter ögonkontakt, ville försäkra sig om vad han ville. Hon behövde bara en bekräftelse.

Att bli berörd av hennes händer och fingrar gav honom rysningar av välbehag. Det här hade han sannerligen inte väntat sig tidigare samma dag när han åkt hit, då hade han räknat med att kvällen bara skulle sluta i bråk som vanligt. Men han hade blivit motbevisad, fast å andra sidan så tvivlade han inte på att det fortfarande skulle kunna bli bråk om Zeus fick reda på vad de höll på med. Han mötte snart hennes blick utan ett uns av tvivel i blicken, bjöd på ett leende emot henne som för att bekräfta hennes outtalade fråga.

Då hon fått bekräftelse på sin outtalade fråga drog hon av honom tröjan. Hon slängde den åt sidan innan hon återigen lät fingrarna vandra över hans bröstkorg, kunde inte låta bli att också beundra hans nakna överkropp. Därefter böjde hon sig ner för att kyssa honom igen, förde samtidigt ner sina fingrar till hans byxknapp. Händerna darrade något av ren självbehärskning, hon försökte sitt allra bästa med att inte bara slita av honom plagg efter plagg. Det skulle kanske vara för mycket, och hon ville inte ge ifrån sig ett alldeles för starkt intryck. Trots att hon kanske redan gjort det.