[prs] Jay Devereux & wolfy

Alyssa stannade upp med jämna mellanrum. Att fönstershoppa var ganska roligt att göra alltid nu och då. Ibland kunde man ju få syn på något som man absolut ville ha i sin garderob också. Hon brukade handla en hel del från second hand-affärer, man hittade en hel del guldklimpar där. Dessutom hade hon en symaskin hemma som hon använde flitigt.

Tariq stannade i mitten av gatan för att svara på ett mail. Världen var som om den inte var närvarande. Han satte på en spelista på sin telefon med klassisk musik innan han bestämde sig igen för att gå igen. Men med huvudet fortfarande ner dykt i telefonen gick han i någon och när han lyfte på sitt huvud för att se vem det var. Var han förvånad till att se Alyssa framför sig.
"Oh, f, jag är så ledsen!" bad han om hastigt ursäkt.

Plötsligt åkte Alyssa nästan in i skyltfönstret. Hon drog häftigt efter andan och höll ut händerna framför sig för att hindra sig själv från att slå i huvudet. Eller ha sönder glaset för den delen. Därefter vände hon sig om för att se vem det var som knuffat till henne, gav ifrån sig ett litet skratt då det visade sig vara Tariq. Borde hon ens vara förvånad? Det här var tredje gången under en och samma dag som hon stötte på honom.
"Ödet verkar föra oss tillsammans," påpekade hon, mest på skämt och rättade till sin kappa.

Tariqs min byttes från en av mild chock till ett mjukt generat leende.
"Det verkar så," skrattade han ut smått och nervöst.
"Men över att ödet så gärna vill att vi ska interagera, så kan jag fråga ut dig på middag då?" skojade han lite halvt, det var mera som ett skämt som han inte hade så höga hopp om för att få ett svar av.
Men det skulle vara intressant att se, varför han blev så attraherad till denna unga kvinnan i går kväll, så han hoppades på svaret av ja.

I vanliga fall skulle Alyssa högst antagligen ha tackat nej, men nu var det faktiskt så att Tariq intresserade henne. Det var något speciellt med honom som väckte den nyfikna sidan av henne till liv. Därför gav hon honom ett soligt leende.
"Visst kan du det, det skulle vara roligt." Inte minst för att hon skulle ha en orsak att komma ut från huset.

Hans smått generade leende ändrades till att matcha den soliga leendet som då Alyssa har gett honom.
"Underbart!" utbrast han med kasnke lite för mycket energi och rättade på sin ryggsäck.
Han hostade lite generat igen, men det stora leende var som fast limmat på hans ansikte nu.
"Men, vart vill du gå?" frågade han då sedan.

Hon gav honom en förundrad blick då han verkade nästan lite överdrivet glad över att hon gått med på hans förslag. Kanske det bara var hon som inbillade sig igen. Det var inte nödvändigt att överanalysera allting.
"Det tycker jag du får bestämma." Tariq var en intressant person. Hon hade inte pratat med honom i många minuter trots att hon träffat honom tre gånger under dagen, men hon var nyfiken på hurdan han var som person och vad allt han hade att bjuda på genom berättelser och så vidare.

Tariq tänkte efter och började då gå ner för gatan innan han kollade tillbaka på Alyssa med ett leende.
"Det finns en bra italiensk restaurang ner för här som jag såg första dagen jag började på jobbet," sa han då lätt.
Han kollade över solen som hade nu precis gått ner. Samtidigt som solen mörknade började de flera rösterna i hans huvud börja viska till honom att han borde ta tjejens själ innan det är försent, men han puttade bara ner rösterna djupare.