PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew log lite mot henne.
"Deal", höll han med, suckade då hon föll.
"Det var ju det jag sade", nästan muttrade han då hon föll, hjälpte henne genast upp igen. Även om han hade kunnat hela såret kunde han inte göra det helt utan att väcka en hel del misstankar, så istället nöjde han sig med att göra så att det slutade blöda och förhoppningsvis också slutade göra ont.

Alice log svagt och pekade mot en gränd.
"Om du verkligen vill ta mig hem så går vi."
Hon brydde sig inte om blodet och gick utan att verka ha ont.
"Tack att du hindrade mig att supa ner mig ikväll."

Matthew nickade lätt, hade armen stadigt runt henne för att stötta så att hon inte ramlade igen.
"Ingen orsak", svarade han, hade snart kommit in i gränden hon pekat på.

Hon gick under tystnad medan hon lyssnade på deras fotsteg och stadens ljud.
Hon svängde av mot ett lågt höghus och pekade.
"Se jag bodde rätt nära baren ändå. Så du skulle inte behövt följa med mig." Hon log mjukt och drog fram nycklarna.
"Jag får tacka för sällskapet och vi ses i morgon?"

Matthew log lite mot henne.
"Men då hade jag inte vetat ifall du kommit hem hel", svarade han envist med ett leende.
"Det gör vi", svarade han vänligt, ville på något vis inte skiljas ifrån henne men nu hade han inte mycket annat att välja på riktigt.

"Hel skulle jag inte säga." Hon pekade på knät och flinade och vände sig om.
"Vi syns Matt." Hon låste upp dörren och klev in och försvann.,

Hon låste upp lägenheten och tände hallen och slog dörren bakom sig. Hjärtat bultade hårt och hon sjönk ner på knä. Känslorna rusade efter varandra och hon visste inte vad hon skulle göra.

Matthew log lite roat.
"Nästan hel iallafall", sade hsn retsamt, såg efter henne. Han stod kvar där i tankar en kort stund innan han vände och började gå därifrån. Varför gjorde hon sånt intryck på honom? Känslorna rusade i kroppen på ett vis som de inte gjort på länge, men han kände igen dem. Men han hade aldrig trott att han skulle gå och bli kär i någon så här snabbt. Och det var dumt också. Hon var människa, och dessutom hade hon varit ganska vaksam och nästan rädd för honom - hur skulle hon då reagera ifall hon faktiskt visste vad han var? Men ändå kunde han inte låta bli att längta tills morgondagen och att få träffa henne igen.

Hon hade tvättat av såret och inspekterat att såret inte blödde. Därefter hade hon tagit en varm dusch och lade sig i sängen och somnade ganska fort.
PÅ morgonen vaknade hon med huvudvärk men satte sig upp och gäspade stort, klev ur sängen innan hon sträckte på sig. Satt med benen över sängkanten innan hon klev ur. Frukosten blev en macka med te innan hon sprang ut genom huset och mot jobbet. Ivrig att träffa Matthew igen.

Resten av Matthews kväll var väldigt händelselös, nästintill långtråkig. Första morgon däremot var han mycket mer förväntansfull, såg genast fram emot att få träffa Alice igen. Det var dumt, och det smartaste hade väl egentligen varit att strunta i deras möte, men känslorna hade redan tagit överhanden och han såg alldeles för mycket fram emot att träffa henne för det. Han hade varit tvungen att gå inom jobbet och göra ett par ärenden, men så fort han var klar där gick han mot caféet.

Alice hade håret uppsatt så hennes hjärtformade ansikte fångades och hon såg ner på en skärm medan hon tog beställningar. När hon såg upp så rodnade hon.
"Godmorgon." Hon hade känt igen parfymen innan hon tittat upp.
"Något speciellt du vill ha?"