Vampire roll rollspelargärna och Emma07

Nathaniel suckade igen.
"Du kanske tyckte det innan, men tro mig, det ändras. Jag har klart så du inte behöver döda nåt, men jag har det hemma", sade han ärligt, han brukade inte ta med sig iväg - det var lite svårförklarat om någon skulle se det.

Hon nickade och Stod nu inför ett stod dilemma. Skulle hon ge det en chans och följa med en helt okänd kille hem eller skulle hon följa det hennes hjärna sa åt henne, att gå hem och försöka ignorera törsten. Hon bestämde sigdivk över att hon aldrig skulle klara av att fortsätta med denna törsten.
- visst jag följer med hem men bara för att jag behöver dricka sa hon.

Nathaniel nickade lite.
"Kom", sade han och började gå hemåt igen.
"Fråga på. Vad undrar du mest över?", frågade han, gissade att hon nog hade en massa frågor.

Hon funderade en stund, ja vad undrade hon egentligen.
- varför kommer jag inte ihåg något, jag menar det måste ju gjort ont att bli biten? Sa hon och följde efter honom med jämna steg.
- kan man på något sätt få en att sluta vara vampyr? La hon till innan hon funderade en stund till.
- kan man ändå vara tillsammans med en människa? Jag har en pojkvän sa hon.

Nathaniel lyssnade tyst på henne.
"Vissa kan få sina offer att glömma. Och nej, är du det finns ingen återvändö", förklarade han ärligt, ryckte på axlarna åt hennes frågor. Att hon hade en pojkvän var som ett hugg i hjärtat, men han försökte att inte visa det.
"Kan kan man kanske, men det är inte att rekommendera kanske. Och iallafall inte när man inte har helt kontroll än", sade han, kanske något partisk i den frågan.

Hon suckade lågt och såg ner i marken.
- så du rekommenderar att jag gör slut med min pojkvän? Sa hon tyst och såg på honom. Hon hade ganska nyligen träffat honom så hon hade intr hunnit bli så kär i sin pojkvän men det var ju ändå jobbigt.

Nathaniel nickade tyst.
"Risken är för stor att skada någon man bryr sig om innan man lär sig kontrollera sig själv mer", sade han ärligt. För att vara ärlig hade han själv aldrig riktigt haft det problemet, hans föräldrar hade aldrig varken älskat honom eller brytt sig om honom så det hade varit lätt för honom att hålla sig undan ifrån dem i början.

Hon nickade sakta och följde efter honom. Det började kännas konstigt i hennes mage, hon började tycka om honom och bli helt pirrig. Intr kunde man känna sig kär när man träffat någon för första gången och bara pratat i ett par timmar.

Nathaniels hem var väldigt enkelt. En lägenhet, lagom stor när man bodde själv, enkelt inredd, några gitarrer då det var den hobby han ägnade mest tid åt. Där fanns inga familjefoton eller liknande. Han låste upp och klev in, ställde ner gitarren som han haft i fodralet på ryggen i hallen och smet ut i köket för att fixa fram blodet som han hade i kylen. Han försökte ignorera alla dem där känslorna som irrade runt i honom av att ha henne med sig, men det gick väl lite sådär.

Maya såg sig omkring, hennes första tanke var varför det inte fanns några fotografier eller liknande. Hon drog av sina skor och gick efter honom in i köket.
Hon hoppade upp på diskbänken och såg på honom.