Celestial roll wolfy & Emma07

Zhoron granskade henne och log roat.
"Viktigare saker kanske, men knappast mer intressanta eller roliga saker", svarade han retsamt, för det var sanningen att hon var rolig att umgås med. Han reste sig upp, kunde ju inte sitta där hela dagen även om han gärna skulle ha tillbringat resten av dagen med henne.

Han verkade åtminstone släppa det nu, vilket Selena var lättad för. Hon log brett av hans svar, hade alltid lätt för att vara glad och skratta i hans närhet. En av alla de saker hon gillade med honom.
"Det skulle ju ha varit en idiotisk människa mindre att ha koll på iallfaill", svarade hon med ett retsamt leende mot honom, medans hon gick vid hans sida tillbaka.

"Det glädjer mig att höra att du anser mitt sällskap vara uppiggande." Elyse var inte helt säker på om han tyckte att hon var patetisk och därför kände sig så road, eller om han faktiskt var genuint intresserad av henne. Hon vände blicken till honom för att se på honom.


" Så vitt jag är medveten om är du och din vän de enda människorna här." Vilket var tur. Eller otur, beroende på hur man ville se på saken. Det här var ju egentligen ingen plats för en människa men Selena var i säkerhet så länge hon var med honom. Och han hoppades att hennes vän också var i säkerhet, oberoende vilket rike hon hamnat i.

Zhoron log återigen åt henne.
"Skulle du ha mycket emot ifall jag fortsatte besöka dig, trots att vi inte längre har lektioner?", frågade han, nu bara vänligt utan något retsamt i rösten.

Selena hade den sista tiden saknat Elyse - och sin far - mindre och mindre, även om hon fortfarande saknade dem väldigt. Men hon trivdes mer och mer här istället, och hon visste faktiskt inte hur hon skulle gjort ifall hon skulle ha fått möjligheten att åka tillbaks, även om det var omöjligt.
"Har du hört något mer om Elyse?", frågade hon, var lite oroad för henne och vad som hade hänt vännen. Hon log litet emot Aaryon sen.
"Jag saknar henne, men inte alls lika mycket som innan. Jag fick en ny vän här istället", sade hon med ett uppskattande leende mot honom. Hon hade räddat hans liv, något hon antagligen aldrig skulle kunna återgälda även om hon ville. Men kanske var det dags att faktiskt prata om hennes känslor för honom nu?

Hon såg ner på sina fingrar och snurrade på ringen som hon använde som prydnad. Den var vacker. Med ett finurligt leende såg hon sedan upp på honom igen.
"Jag antar att jag skulle kunna stå ut med ditt sällskap också i framtiden."


"Nej." Det var ett kort och gott svar på hennes fråga. Kanske de en dag skulle få ett mer utvecklat svar. Men den dagen var inte kommen än. Han tillät sig att le lite då Selena menade att hon nu betraktade honom som sin vän. Egentligen var det inget att glädjas över: det utsatte dem båda för en större fara än hon kunde föreställa sig.

Zhoron såg på henne och log igen.
"Bra, för du är någon jag gärna umgås mer med", svarade han ärligt, ville vara så mycket som möjligt med henne av någon anledning.

Selena nickade lite lätt som svar, undrade vad i hela friden hänt hennes vän och vart hon hade tagit vägen. Förhoppningsvis hade hon fått det bra, såsom Selena hade fått. Hon trivdes här, mycket mer än hon nånsin trott att hon skulle göra. Hon såg lite tveksamt på honom, undrade för sig själv hur hon kommit att gilla honom så otroligt mycket.
"Vad skulle du säga om jag gillade dig som mer än vän?", sade hon sedan väldigt tyst, och något blygt. Hon visste att det var idiotiskt att gilla honom så mycket, men hon kunde inte hjälpa det och måste få lätta sitt hjärta om det.

puff

Selena såg sig om på det här nya stället, lika förundrad vart hon än var i den här världen som var rätt ny för henne. Det var så otroligt vackert överallt, man slutade aldrig att förundras. Hon stod i den stora, rätt imponerande, hallen hos överlorden de var hos för det där mötet Aaryan skulle på. Honom stod hon bredvid, riktigt glad att hon fått följa med då det skulle ha varit mycket tråkigare kvar vid vårhovet utan honom. Hon var verkligen glad över att hennes känslor för honom var besvarade, och hon var lyckligare nu än på länge. Hon såg nyfiket runt då en man kom fram för att tala med dem. Eller ja, rättare sagt Aaryan.

Zhoron såg dels fram emot mötet, då dem brukade vara trevliga och de flesta andra överlorderna gillade han, samtidigt som han och vårhovet inte alltid kom särskilt bra överens. Han var glad över att ha med sig Elyse, samtidigt som det nästan var jobbigt att vara med henne numera - hans känslor för henne hade bara blivit mycket starkare och han visste inte riktigt vad han skulle ta sig till, om han skulle våga berätta om dem för henne.

Aaryan såg sig vaksamt omkring. Det var inte direkt varje år möten för alla överlordar ordnades, utan det rörde sig snarare om vart femtionde år. Ibland till och med senare. Men det var inte direkt honom emot. Han föredrog att inte ha så mycket kontakt med de andra, han trivdes bra för sig själv i vårhovet. Ända sedan de satt foten i Hösthovet så hade en ny doft slagit emot honom. En annan människas. Det betydde att Selenas vän var här. Snart hade han också fått syn på henne.
"Gå och prata med din vän," uppmanade han Selena och vände sig själv om för att gå och sätta sig vid bordet hos de andra överlordarna.


Elyse stod vid Zhorons sida och såg sig om. Hon tyckte inte om sättet vissa såg på henne, som om hon var deras nästa måltid eller något. Det var bara hos natthovets överlord som hon kände sig trygg också. Nu visste hon att hon snart skulle behöva vara för sig själv eftersom hon inte hade tillåtelse att sitta med överlordarna vid bordet.

Selena hade också hon rätt snabbt fått syn på Elyse då hon kommit in, och genast sken hon upp. Hon hade varit riktigt orolig för sin vän, så var självfallet nu otroligt glad när hon äntligen hittade henne igen och dessutom till synes okej. Selena, som ju var lite blyg av sig, hade ju först hållit sig intill Aaryan men då han sade att hon kunde gå dit log hon brett mot honom som tack och skyndade på stegen bort till sin vän.
"Elyse!", ropade hon då hon kom närmare för att få vännens uppmärksamhet.

Zhoron såg runt, han hade känt doften av en annan människa rätt snabbt men inte fått syn på henne än då det var rätt fyllt av folk i salen. Han hade dock sagt till Elyse tidigare då han känt doften att hon nog kunde räkna med att hennes vän var där. Och mycket riktigt verkade vännen ha upptäckt dem först.
"Umgås du med din vän, jag letar upp dig sen", sade han vänligt med ett leende mot henne, gick emot sin plats bland överlorderna.

Elyse snurrade runt då en välbekant röst hördes. Hon kunde knappt tro sina ögon. Inte en dag hade gått förbi då hon inte tänkt på Selena, eller undrat var någonstans hennes vän befann sig och om allt var väl. Hon skyndade sig fram för att möta upp den rödhårige, slog armarna om henne i en kram samtidigt som hon gav ifrån sig ett förtjust fnitter
"Var har du hållit hus?" utbrast hon, ville höra allt om hur Selena haft det.