Pirates Dragon Fantasy och Emma07

Caspian följde intresserat striden, fick erkänna att han var imponerad över hennes skicklighet. Den kvinnan verkade bara fortsätta förvåna honom hela tiden. Oroligt såg han på hur hon slog emot väggen, var på vippen att gå fram för att hjälpa henne men hindrade sig. Dels verkade hon ordna det rätt bra själv, samtidigt ville han inte att hans far skulle få några idéer ifall han helt plötsligt visade sig blödig för henne.

Männen på däcken tystnade, de hade nog väntat sig en annan utgång. Eller de hade inte förväntat sig att hon skulle klara det så bra.
Sedan utbröt det applåder och hurrarop, Freja bugade graciöst för dem och log.
Hon skulle få dras med en förbannad Harald imorgon, men det var det värt. Freja kastar en blick på kapten, men han visar inte en min. Undrar vad han tänkte? Var han förbannad eller imponerad?
Snart återgår männen till att sjunga och dricka och Freja går åter fram till Caspian och sätter sig vid honom, dricker ur flaskan. Hon log belåtet och även om huvudet kändes ömt var det en härlig känsla.

Caspian log brett och instämde glatt i applåderna, stämde till och med in med ett hurrarop. Han log stort mot henne då hon återigen satte sig hos honom.
"Bra gjort. Är du okej?", frågade han snällt, samtidigt som han tog ännu en klunk av sin öl.

Freja log som tack och rykte sedan på axlarna.
"Bara öm där jag slog i huvudet och lite yr, men annars bra." log hon. Om så hon skulle bryta ett ben skulle hon inte erkänna smärtan för männen. För att vinna förtroende och ses som en jämlike var det viktigt att inte vika.
"Hur tror du din ar tog det?" frågade hon istället och såg en aningen nervöst upp, men kaptenen var inte där längre.

Caspian log mot henne, smällen hade åtminstone sett rejäl ut så han var glad att det hade gått bra. Han ryckte lite på axlarna åt hennes fråga, hans far kunde vara lite oförutsägbar ibland med sånt.
"Han lär nog inte ha bestämt sig om det förräns imorgon. Men ven skulle inte bli imponerad av en kvinna som slåss sådär?", sade han med ett flin.

"Vi får se vem som är mest förbannad, han eller Harald." muttrade hon men skrattade samtidigt, det var det värt. Hon hoppades dock att kapten inte skulle ta det så hårt. Hoppades att han skulle bli imponerad och kanske frigöra henne från köket?
"Jag hoppas du har rätt." log Freja snett och svalde det sista från vinflaskan. Det skulle bli det sista för idag, hon vill inte vara alltför bakfull imorgon. Dock märkte hon att hon var påverkad.

Caspian skrattade till lite.
"Antagligen Harald, men mest lär han väl skämmas över att ha blivit slagen av en tjej", sade han med ett flin, lyssnade och drack samtidigt upp det sista av sin dricka. Han log och gav henne en väldigt lätt puff med axeln.
"En vacker tjej som går in och slår männen med svärd? Klart man blir imponerad", sade han, han började väl också bli allt mer påverkad nu.

Freja skrattade åt hans ord, i vanliga fall skulle hon väl i det här läget dragit sig undan. Men nu gjorde hon inte det.
Istället möter hon hans blick, och ja det var begär i den.
"De i byn ansåg att jag var konstig. Därför fick jag ingen man." inte för att hon klagade, hon gillade att vara fri och inte gift. Men något annat saknade hon ju trots allt.
"Behöver du hjälp ner till ditt rum?" frågar hon sedan lågt och menande. Vad var det med henne? Som att känslorna låg utanpå henne.

Caspian mötte hennes blick, lade märke till vilka vackra ögon hon hade. Han log lite.
"Konstiga människor. Vem skulle inte vilja vara gift med en sån som dig?", sade han, och nu var det inte bara spriten som talade utan han var helt ärlig då hon verkligen gjort intryck på honom. Han log lite snett, nästan förvånad över det och undrade för sig själv ifall det bara var spriten eller också hon själv.
"Gärna det", sade han med ett snett leende och reste sig upp.

"Inte jag i alla fall, jag är väldigt jobbig att leva med." skrattar Freja då de går ner för trappan mot hans sovrum. Även om folk skulle misstänka vad som hände skulle det inte göra något. Caspians far ägde henne och att hans son utnyttjade henne var inget konstigt, det var det kvinnor var till för. Sedan om detta skedde med hennes vilja, så visste ingen om det.
Väl inne i hans rum stängde hon dörren efter dem.
"Wow" fick hon fram, rummet var underart.