if only, if only [prs]

Då Cayden senare på eftermiddagen återvände till lägenheten satt Jackson i köket och mumsade på en rostad macka. Han verkade vara på betydligt bättre humör, något som fick Cayden att misstänka att han egentligen inte var så ledsen över Scarlette som han låtsats vara under natten. Eller så hade Jackson bara glömt bort att tänka på den blonda kvinnan för en stund. Då kvällen var kommen sträckte sig Cayden efter sin läderjacka innan han tillsammans med sin vän lämnade lägenheten. Jackson hade övertalat honom att följa med ut på ett glas öl. En lugn och trevlig kväll skulle det uppenbarligen inte bli, eftersom Jackson inte tagit med honom till en pub utan till en stor villa. Musiken dånade ut till gatan och det var ett under om man inte fick försämrad hörsel som resultat efter festen. En typisk fest för ungdomar. Nåja, kanske han kunde vistas där inne en stund. Ta något att dricka och därefter ta farväl av alla.


Med ett irriterat ljud satte hon sig i en bekvämare ställning, precis som om det skulle ha någon inverkan i om hon skulle lyckas skifta eller ej. Hon skulle precis sätta igång med sitt, vad som kändes som femtioelfte försök, då Leo backade. Han blottade sina långa och vassa tänder samtidigt som han ger ifrån sig ett otrevligt morr. Hon tog sig genast med hjälp av händer och fötter baklänges några steg, inte riktigt säker på hur hon skulle tolka barndomsvännens kroppsspråk. Försökte han skrämma upp henne i hopp om att det skulle få skiftningen igång? Faye kände sig inte direkt rädd, lite omtumlad bara. För hon visste ju att det var Leo.

Vilka är oddsen? Jodå, relativt stora egentligen. Scarlette och Jackson har varit i samma vänkretsar i över ett år, spenderat tid med samma personer och kommit de väldigt nära bägge två. Att Jeremiah dragit med henne för lite alkohol, - vilket hon verkligen inte klarar av, - borde hon ha förstått skulle leda till en massa bekanta ansikten. Varför hade de inte bara kunnat stanna hemma, se på lite filmer under fredagskvällen?
"Att du låser in dig kommer inte att hjälpa ett endaste dugg Lettie, jag lovar.. vi kikar bara in, och så går vi härifrån." mumlar Jeremy mot hennes smyckeklädda öra när de rör sig upp mot den öppna dörren. Musiken dundrar, trycker hårt mot hennes tinning. Det var en snäll tanke, men en riktigt dum än. Scarlette hade tänkt låta det glida, kanske umgås med sina vänner och ignorera Jacksons attraktiva ansikte. Och det gör hon i början, lutar sin kind mot Jeremiahs axel medan han berättar en berättelse om vad som hänt veckan innan. En sån där berättelse som får alla smått onyktra att förloras i skratt, men Lettie har hört den så många gånger innan. Plus så dricker hon inte. Vilket gör det mycket lättare för hennes nyktra hjärna att riktigt förstå bilden framför sig, Jackson med händerna om en annan tjejs midja, läpparna bestämt mot hennes. Artonåringen känner hur andningen blir svårare, inte för att hon har någon rätt att bli arg.. men ändå blir hon sårad. Uppenbarligen hade hon inte betytt ett skit för den andre, precis som hon trott. Isa, en vännina lägger en hand mot hennes axel och lutar sig närmre.
"Kom, vi går och tar lite frisk luft," viskar hon, som även hon håller sig borta från alkoholen. Åh jösses, fester har verkligen aldrig varit snälla mot Lettie.

Okej nej, uppenbarligen verkar inte Leo direkt skrämma bort den jämnårige. Riktigt smidigt det där. Så vad ska han göra åt det? Gå ännu längre, eller blir det för mycket? Åh, att de tvingar Leo till att lära ut, han är ju så dålig på det.. och stackars Faye behöver definitivt någon bättre, så att hon faktiskt får genuin hjälp som fungerar för just henne. Vilket sjuttonåringen definitivt inte kan åstadkomma. Den stora, mörka vargen fnyser till, rycker till med huvudet innan han rör sig mot barndomsvännen. Tänderna är fortfarande blottade. Självfallet tänker han inte göra henne illa, däremot måste han försöka få henne att tro det. Bara hon förlåter honom sen. De morrande ljuden blir allt högre, tydligare ju längre fram han kommer till det bekanta ansiktet. Kanske hon tror att han förlorat kontrollen, och det kan vara riktigt bra är det kommer till att hon ska skifta. Den mörka högen med fluff sträcker på sig, stirrar på den vackra flickan framför honom medan han sträcker ut tassen för att försöka få tag på henne.

Jackson försvann snart in i folkmängden. Cayden brydde sig inte om att följa efter utan höll sig istället för sig själv. Han brydde sig heller inte om att gå efter något att dricka. Det var bäst om han höll sig nykter, för vem visste vad som kunde hända under kvällens gång? Några tjejer visade stort intresse för honom. De var klädda i löjligt korta kjolar som visade mer än de dolde, och fladdrade med sina onödigt långa lösögonfransar mot honom samtidigt som de bjöd honom på förföriska leenden. Han himlade med ögonen vilket var tillräckligt för att budskapet skulle gå fram till tjejerna om att han inte var imponerad. Senare på kvällen drogs hans uppmärksamhet till ett ståhej i vardagsrummet. Det var Jackson som anklagande viftade med handen i luften och kastade bittra ord mot ingen mindre än Scarlette. Cayden visste inte om han var förvånad eller inte över att hon också befann sig där. Han skakade på huvudet åt Jackson som inte gjorde annat än skämde ut sig, bestämde sig för att ingripa genom att gå fram till Scarlette och erbjuda henne en chans att komma därifrån. Han sträckte ut sin långa arm mot henne och lät fingrarna sluta sig om hennes smala handled innan han drog henne intill sig, tog sedan med henne till hallen där det var lugnare.
"Jag ber om ursäkt om du hade situationen under kontroll och inte hade behövt räddas," sa han och studerade vaksamt hennes ansikte, "är du okej?"


Klumpen i halsen växte då den svarta vargen kom gående mot henne. Tänderna var fortfarande blottade, de morrande ljuden var högre och mer aggressivare än tidigare och den här gången lyckades Leo skrämma upp henne. Eller åtminstone hennes undermedvetna fick panik. Hon kände hur några muskler knakade till vilket fick paniken inom henne att växa. Åh nej, åh nej, åh nej. Faye försökte spjärna emot men det tjänade inte till någonting. Musklerna växte och tänjdes ut, benen växte och bröts och det gjorde så ont att hon trodde att hon skulle tappa förståndet. Hon gav ifrån sig ett långt plågat skrik då hon inte lyckades kväva det. Läpparna förblev halvt särade men inga fler ljud lämnade hennes mun trots att smärtan var olidlig. Efter vad som kände som en evighet sjönk hon ner på det fuktiga gräset. Hon vände blicken till sina händer. Nej, det var inte händer. Tassar. Tassar. Hon var en varg.

Det hela hade eskalerat väldigt snabbt, alldeles för snabbt. Scarlette hade bara ställt sig upp för att lämna det sunkiga huset tillsammans med Isa, och så hade en onykter Jackson helt plötsligt vaknat till liv. Han hade precis haft sin tunga nerstucken i någon annan tjejs hals, och nu vill han hoppa på sitt ex? Kalla kårar stryker sig över ryggraden när de blåa ögonen möter Jacksons mörka. Hans ögonbryn är rynkade, och han själv verkar inte ha någon ide vad det är han vill ha sagt. Det är bara en massa skällsord som han slänger ut sig, förolämpningar som inte har någon som helst koppling till varandra. Lettie sväljer hårt, känner hur blickarna brinner mot hennes rygg och de rosiga kinderna. Jeremiah hade lämnat vardagsrummet med någon kille, och Isa hade redan hunnit ut ur huset innan Jackson bestämt för att öppna munnen. Eller ja, öppna munnen för att säga något och inte hångla upp någon. Scarlette har stor lust att slänga iväg en käftsmäll mot den lulliga mannen, och kanske hon skulle ha gjort det också om hon varit som hon var förut. Och kanske, bara kanske hon skulle gjort det om någon inte gripit tag om hennes handled. Hon blickar upp, möter Caydens ansikte och känner hur ögonbrynen skjuts upp i pannan på henne där hon dras därifrån.
"Nej det är okej, jag hade det definitivt inte under kontroll.. tack," viskar artonåringen och stryker sin hand genom det lockiga håret. Jösses vad förolämpad hon blivit, och jösses. Det är inte förrän de kommit till den mer avlägsna hallen som hon känner vatten trycka mot ögonens murar. Jisses Lettie, skärp dig lite nu va. "Det är okej, jag måste verkligen ha sårat honom.." Och så kom han över dig, och finner det lätt att hänga över nya tjejer.

Leo kan inte riktigt minnas hur ont det gör för första gången, hur förbaskat ont det gör. Det hade varit fel av honom att tvinga henne på det, smärtan är det svåraste att hantera. I hans huvud hade det ju varit logiskt, att få bort den så bra som möjligt, få Faye att komma i fund med sin nya del av sig själv. Men kanske hans metod varit alldeles fruktansvärd.. sjuttonåringen ruskar på huvudet åt sig själv, nej tvivla inte på dig själv nu. Om han tvivlar på sig själv kommer Faye att förstå det, och det om något kan tvinga fram ännu mer rädsla och förvirran.
Se, du klarade det. Han är osäker på om den jämnårige kan förstå hans lilla gny, medan han nickar stolt mot henne. Smärtsamt som bara den, men en bra bit på vägen till kontroll. Den mörka lilla lurvbollen bestämmer sig för att visa fördelarna med att ha den här formen för Faye, kanske hon kan börja gilla den lika mycket som Leo gör. Ibland kan han till och med föredra pälsen över det krävande livet som människa. Leo tar ett språng, skuttar över sin barndomskompis innan han börjar springa djupare in i skogen, viftar med den mörka svansen åt henne.. förhoppningsvis förstår hon vad det är han syftar på.

Cayden kastade en ogillande blick i riktning mot Jackson. Han förstod inte alls vad som rörde sig i den yngres huvud. Visserligen bearbetade alla sina känslor på olika sätt men det hade enbart varit onödigt av honom att verbalt attackera Scarlette på det sättet.
"Ingenting ursäktar hans barnsliga beteende." Cayden tyckte inte att den unga kvinnan skulle anklaga sig själv, tro att hon gjort sig förtjänt av Jacksons ord. För Jackson må vara sårad men han hade överstigit en gräns där. Med en tyst suck lutade han sig mot väggen och korsade armarna över bröstkorgen. Han stod tyst en stund, betraktade enbart Lettie under tystnad. En del av honom tyckte faktiskt synd om henne. Det överraskade faktiskt honom själv. Men hon förtjänade inte sådant här. Han kupade stelt handen om sin nacke innan han försökte sig på ett litet leende.
"Det hade kunnat börja bättre mellan oss, inte sant?" frågade han och nickade mot dörren, "vad sägs om att vi går ut och andas in lite frisk luft. Vi kan prata om vad som helst förutom Jackson."



Faye låg förvirrat kvar i gräset. Hon kände sig utmattad, förundrad och skeptisk. Och ungefär femtio olika känslor till. Känslor hon inte kunde sätta namn på utan som bara fanns där. Leo galopperade iväg mot skogen och viftade på svansen, försökte locka med sig henne. Hon var inte sen med att ta sig upp på alla fyra. Trots att hon inte hunnit spendera många minuter i sin nya skepnad så önskade hon redan förtvivlat gärna att det kunde vara över, att hon kunde skifta tillbaka till människoform. Men eventuellt skulle hon kanske lära sig att uppskatta att nu och då springa runt i vargskepnad. Faye tog några skutt innan hon travade fram till Leo, stannade upp bredvid honom och la huvudet en aning på sned då hennes bärnstensgula ögon studerade honom.

I vanliga fall skulle nog Scarlette hålla med den äldre. Att slänga iväg sig såna där ord, och ge henne en rejäl utskällning med publik skulle hon definitivt inte ha accepterat. Att Jackson är alldeles berusad är inte någon ursäkt direkt. Men hon känner sig fortfarande skamsen, antagligen för att deras förhållande tagit slut på ett sådant brutalt sätt. Osmakligt. Orden hade slagit henne hårt i ansiktet, fått henne att ramla om kull, hårt. Dock finns även den där bilden av Jackson och den nya flickan kvar i huvudet, och den verkar inte vilja ge sig av. Lettie är inte arg över det, och hon dömer verkligen inte... Hon visste ju att Jackson lätt skulle komma över honom.
"Han skulle nog inte sagt något av det om han inte varit berusad," påpekar hon, låter blicken glida emellan Jackson och Cayden. Rösten låter annorlunda, varm och mer förståelig. Artonåringen nickar efter en stunds tänketid, och ler tacksamt upp mot honom. "Okej, tack." Vad som helst förutom Jackson. Jösses vad det låter bra.

Ett leende stryker sig över Leos lurviga ansikte, ja, om man nu kan kalla det det. Han springer runt i cirklar ett par gånger, med de stora ögonen glidandes över allt han kan finna i omgivningen. Okej, så ibland kan han verkligen bli en riktig knähund. Usch och fy. Förhoppningsvis kommer inte Faye ta tillfället i akt, lägga det på minnet och reta honom för det resten av tiden de har tillsammans. Hörseln är så mycket bättre hos vargar, synen, konditionen. Plus har de tjock, varm päls som är världens bästa att gosa med. Det finns massa med positiva aspekter, och man måste se till att fokusera på dem istället för att sukta efter hur det varit förut. Vilken fin monolog, verkligen Leo. Synd att Faye inte kan höra dig ett endaste dugg. Med ett lyckligt litet tjut slänger han sig över den andra pälsbollen, och startar därefter en brottningsmatch.

"Antagligen inte," instämde Cayden, "men att han är berusad ger honom ingen ursäkt att hålla på sådär." Men det var ju ingen nyhet att folk förändrades då de fått i sig mängder med alkohol. Det tråkiga var att förändringen var mot det sämre hållet istället för att föra något positivt med sig. Smått överraskad blev han över att hon gick med på hans förslag om att gå ut en sväng, speciellt med tanke på intrycket som hon nog måste ha fått av honom tidigare på dagen. Nöjd kände han sig i alla fall över att få med henne ut. Det skulle inte ha varit bra för hans ego om hon gett honom en konstig blick och gått upp i rök.
"Brukar du ofta gå på dessa.. fester?" Cayden fick bita sig i tungan för att hålla tillbaka ett förolämpande ord. Det lilla han hade sett och upplevt under kvällen fick honom verkligen inte på festhumör. Antagligen var han bara så gammalmodig då han fortfarande föredrog fester så som de sett ut förut jämfört med hur de såg ut och gick till idag.


Utan förvarning slängde sig Leo plötsligt över henne. Faye gav ifrån sig en förvånad fnysning då hon landade på rygg, sprattlade lätt med tassarna i luften innan hon blottade tänderna och gav ifrån sig ett lågt morrande ljud. Inte som en varning eller tillsägelse att han bums skulle sluta larva sig, utan nästan lekfullt. Att Leo var starkare var väl ingenting någon förvånades av, det var ett faktum. Faye visste heller inte hur hon skulle hantera sin nya skepnad eller hur hon skulle använda sina krafter, så hon var en ganska hopplös motståndare i brottningsmatchen. Hon fick helt enkelt ta revansch någon annan dag. Hon gjorde en mental anteckning åt sig om saken innan hon lyckades krångla sig ur "greppet" den andra hade och tog sig upp på alla fyra, hoppade iväg några steg så hon stod utom räckhåll.

Att Cayden tar hennes sida i det hela får Lettie att känna en liten ny respekt för honom. Även om de allra flesta som inte är biased antagligen skulle göra detsamma, så är den äldre mannen trots allt Jacksons vän. I flera fall skulle exets vänner stå vid hans sida i vårt och torrt, och ursäkta hans dumheter för att skylla på den artonåriga flickan. Hon hade ju trots allt gjort slut. Men Cayden verkar ha lite mer vett, vara mer förstående och funderar över allas olika inblandningar i det hela. Det värmer, det känns bra. Plus känns omtänksamheten genuin, och han verkar inte försöka tala om Jackson. Eller jämföra henne med honom, och det känns mycket mer uppfriskande än samtalet de haft tidigare under dagen.
"Kanske inte, men det gör honom mer ärlig iallafall." påpekar Scarlette med en liten grimas. Orden och tankarna om flickan hade han inte delat med sig dagen de gjort slut, utan nu är det första gången hon får reda på det. Och kanske Jackson har lite rätt i det där. Hon gnager sig i underläppen, rättar till den fina, luftiga klänningen med blommor som motiv, och ställer sig upp på en balansgång. Lite barnslig? Jo, men hon gillar att hålla sig sysselsatt, plus fick hon bara något behov att kliva upp på den.. hur eller vad vet hon inte direkt.
"Jag gjorde det en del förut, tyckte att det kunde vara roligt. Men har förlorat smak för både alkohol och fester." svarar hon sanningsenligt, ögonbrynen rynkar ihop sig och blicken glider mot den andre. Nu när hon står på träet är de i ungefär samma höjd, Cayden är väl cirka trettio centimeter längre än henne i vanliga fall. "Jag antar att du inte gör det?"

Så den lilla brottningsmatchen kan kort och gott beskrivas som orättvis. Leo har faktiskt fått träna på det här en hel del mer än Faye, men tänker han att erkänna det? Nejdå, han är en riktigt duktig brottare och det är den enda anledningen. Att ljuga för sig själv gör väl ändå inget? Dock verkar det som att den jämnårige flickan faktiskt finner det lite roande, med det glada lilla ljudet som stryker sig ut genom näsan. Bra, hon behöver känna lite lycka även i den här lurviga skepnaden. Plötsligt kravlar hon sig ut ur hans besvärade grepp, och nu är det hans tur att falla ner mot marken. Riktigt graciöst alltihop. Det är en väldans tur att Leo inte är så klumpig i människoform också, då skulle han definitivt få en hel höjda ögonbryn emot sig. Den mörka vargen kommer däremot snabbt upp på fötter, och blinkar dumt mot Faye som står en bit bort ifrån honom. Hennes päls är väldigt vacker, fläckig. Kanske inte den bästa för kamouflage, men definitivt fin och välkomnande.
Så, vad tycker du? frågan kommer ut som oklara små söta ljud, men förhoppningsvis förstår hon vad det är han menar.

"Gör det?" Cayden höll inte nödvändigtvis med henne om det. Alkoholen påverkade ju många delar av hjärnan. Känslor var ju bara en sak som alkoholen berörde. Han trodde inte att Jackson i grund och botten menade alla de elaka ord han kastat på Scarlette. Han kunde knappt behärska och tolka sina känslor i nyktert tillstånd, man kunde ju förvänta sig att han skulle tappa kontrollen då han var berusad. Men de skulle ju inte prata om Jackson något mer. Istället för att säga något mer lät han frågan vila i luften, kanske den skulle ge Scarlette något att tänka på. Då hon ställde sig upp på en balansgång var de nästan på samma ögonhöjd, men inte riktigt. Cayden var en lång man och även nu handlade det om närmare tio centimeters längdskillnad.
"Inte såna här fester i varje fall." Det fanns inget underhållande med typiska high school eller college fester. Eller så var det bara värden eller värdinnan som inte visste hur man ställde till med en ordentlig fest.


Faye hoppade upp på en stor sten i närheten där hon satte sig ner. Hon drog in dofterna, spetsade öronen för att kunna lyssna till ljud hon omöjligt skulle kunna höra i människoform. Hur det kändes? En svår fråga. Hon skakade bara lite på huvudet, det var upp till Leo hur han ville tolka svaret. Doften av en hjort nådde hennes näsborrar och med kvicka steg tassade hon iväg. Efter lite på hundra meter stannade hon upp och satte sig ner igen. En bit framför henne stod en kronhjort och mumsade på blad från träd. Hjorten tog sin tid med att bekymmerslöst tugga, som om allt var frid och fröjd i världen. Faye studerade hjorten under några ögonblick innan hon vände sig om för att lufsa tillbaka, hade inte av någon särskild anledning sprungit iväg för att följa doften utan det hade varit ganska spontant.

"Mm, nu kanske han inte menat varenda ord, men han får mod att skälla på mig. Det gjorde han inte innan," mumlar Scarlette med blicken nervänd mot balansgången, och armarna smått utsträckta på vardera sida. Att Jackson fått utlopp är antagligen precis vad han behövt, däremot är det ingenting som Lettie själv gillat. Alla ord, och hans kropp ihop pressad med någon annans gör bara ont. Det är svårt att hantera, men även hon kommer komma över deras avslut och förhållande, finna någon ny när hon väl är redo för det. De smala benen svajar försiktigt till, nära på att förlora balansen. Även om hon är en duktig dansös så vinglar hon till, och kanske det är pågrund av alla tankar i det stackars huvudet.
"Jaså? Vad för fester gillar du då?"

Det verkar som att Fayes uppmärksamhet fångats upp av en ståtlig kronhjort som letar efter föda. Det är en fördel, luktsinnet är väldigt mycket bättre hos dem nu. Leo låter den jämnårige flickan vandra för sig själv, utforska omvärlden lite och bli bekväm i sitt egna skinn. Förhoppningsvis tar inte hennes varginstinkter över och får henne att vilja käka upp det oskyldiga djuret. Det har hänt Leo ett par gånger, även att han attackerat en människa. Tagit död på en. Han kniper ihop ögonen, han ska ju inte fundera på det där, låta det glida ifrån honom. Så istället bestämmer han sig för att lägga sig ner i det våta gräset, och försöka fånga upp en liten nyckelpiga med tassarna.