(PRS) Love has no limit

Eric skakade på huvudet.
”Du behöver inga pengar. Jag gissar att du inte har hunnit läsa ordern vi precis at utfört. De som har blivit skadade trots lagen mot våld kommer få kompensation för det. Det kommer inte kosta dig något att sy det här” sa han och drog fram en ren näsduk från sin ficka. Han blötte ner den med hjälp av vattenskinnet som hängde i hans bälte och höll fram den mot tjejen.
”Håll detta mot såret så stoppade du flödet lite” sa han med lite lägre röst och kastade en blick på den yngre flickan. Han tittade på den äldre.
”Du har förlorat en hel del blod” sa han när hon inte klarade av att stå själv utan fick luta sig mot trädet. Han såg sig omkring.
”Vart finns närmsta läkare? Jag hjälper dig dit” sa han med ett vänligt leende.

Hon tog försiktigt emot näsduken och la mot sitt sår innan hon sakta rykte på axlarna.
- den enda jag vet är där jag brukar gå men jag tror ingen som ni skulle kalla henne läkare. Hon är 76 år gammal och använder sig av örter för att läka sår och liknande sa hon och såg på honom.
- men jag tror att där ska bo en läkare där, jag har hört talas om det i alla fall sa hon och pekade på ett stort hus i närheten. Sandra såg på hans häst och sträckte försiktigt fram handen och fnittrade svagt när hästens mule kittlade hennes hand, hon hade aldrig rört en häst och tyckte det var jättespännande.

Eric nickade.
”Jag tar dig dit. Jag kommer lyfta upp dig på hästen nu” sa han och tittade på henne innan han lade sina händer runt hennes midja och lyfte enkelt upp henne på hästen. Han lade hennes händer på sadelns framdel.
”Håll i dig här” sa han och tittade på henne innan han tog tag i tränset för att leda hästen. Han såg till så den lilla flickan också var med. Han ledde hästen den korta biten till huset tjejen hade pekat på. Han band hästen vid en stolpe och lyfte av henne igen från den vita hästen. Han hjälpte henne in till huset, där de möttes av en kvinna.
”Ytterligare en som ska sys” sa hon som hälsning och skakade på huvudet. Eric sa ingenting utan hjälpte tjejen ner på en stol. Läkaren gick fram och vinklade hennes huvud mot sitt ansikte.
”Javisst behövs det sys” sa hon och studerade såret närmare. Hon plockade fram lite material och tittade på tjejen.
”Jag behöver tvätta och sy det, det kommer kännas, bedövningssalvan hjälper bara mot det värsta” sa hon och höll upp en liten burk med rosa kräm i.

Leah pep till när han lyfte upp henne på hästen och höll fast sig hårt i hästen. Innan hon visste ordet av så satt hon på en stol i det stora huset och en kvinna kollade på henne. Hon kollade på nålen de skulle sy med och skakade lätt på huvudet.
- kan vi inte bara låta det vara? Det läker ju av sig själv någon gång sa hon tyst, tyckte det kändes väldigt obehagligt att de skulle sy i hennes ansikte. Hon såg på krämen och sen på kvinnan och nickade sakta. Krämen som hon la på kändes kall mot hennes hud och dessutom sved det lite, men efter en liten stund kändes den värsta smärtan i såret inte längre. Sandra satt på en stol i ett hörn och bara kollade på dem nyfiket. Hon hade aldrig varit inne i ett sånt här stort hus och dessutom hade hon aldrig varit hos en läkare så allt detta var oerhört intressant för henne men också lite obehagligt.

”Pssht” sa läkaren och skakade på huvudet.
”Om vi låter detta vara kommer det bli infekterat och då ryker ögat” sa hon barskt och stack in nålen och började långsamt sy ihop det öppna såret. Det tog bara ett par minuter, och när hon var färdig lade hon över ett förband över kinden och såret.
”Nu låter du det där vara i två veckor, sedan kommer du tillbaka hit för att ta bort stygnen” sa hon och tittade på tjejen. Hennes ögon vandrade till slottsvakten med ett höjt ögonbryn.
”Hur var det tänkt att betalas?” frågade hon med en nickning mot tjejen i stolen. Eric harklade sig.
”Som du kanske har hört kommer skador som dessa täckas av en försäkring” sa han och fiskade upp ett guldmynt ur sin penningpung som hängde i väskan. Han räckte över det till läkaren.
”Jag föreslår att du kommer till slottet snarast möjligt och diskuterar detta tillsammans med ekonomirådgivaren” sa Eric, och kvinnan nickade. Eric vände sig mot tjejen.
”Hur känns det?” frågade han med ett litet leende.

Leah kände när hon sydde men det var absolut inte så smärtsamt som hon hade tänkt att det skulle vara. När det var klart så såg hon på Eric.
- Det känns mycket bättre sa hon och vände sen blicken mot kvinnan.
- tack så väldigt mycket sa hon mjukt och gav henne ett leende. Sandra gick fram till Leah med ett litet leende.
- jag sa ju att det ibland kan va bra att prata med främlingar sa hon med ett gulligt leende. Leah reste sig upp, hon kände sig inte lika yr längre.
- tack så jättemycket för att ni hjälpte mig, jag är verkligen ledsen att jag tog av er tid sir sa hon vänligt och gav honom en liten nick. Sandra kollade på Leah.
- jag är hungrig sa hon tyst och Leah nickade sakta.
- jag vet, vi får lösa det sen, vi behöver inte prata om det nu sa hon mjukt och hade en rodnad på kinderna, hon kunde inte låta sin egen syster äta sig mätt, det var inte något hon ville skryta med precis och därför ville hon inte att hennes syster skulle prata om det inför läkaren och vakten.

Eric nickade.
”Glad att jag kunde hjälpa till” sa han och log mot de två tjejerna. Han gick ut från huset och hoppade upp på hästen.
”Nu ska det inte hända igen, men om något skulle hända så tveka inte att fråga om Eric vid slottsportarna” sa han innan han skänklade på hästen och begav sig bort mot slottet. Han red in genom de stora portarna och möttes av Prinsessan som stod på slottsgården. Hon tittade förfärat på honom.
”De andra berättade vad som hände” sa hon med svag röst och Eric lade en hand på hennes axel och ledde henne in mot slottet.
”Ni behöver inte oroa er, Prinsessan. Flickan klarade sig, och din order är utförd. Vi har redan två vakter i staden som håller koll” sa han och Ivy nickade. Hon svalde. Något hon inte hade tänkt på var att nu när det fanns fler vakter från slottet ute i Camelot skulle det bli svårare för henne att röra sig utan att bli upptäckt, men det var ett problem hon fick ta då. Hennes tankar for till Leah och Sandra, och hon hoppades att de båda var okej, och att de hade undvikit händelsen vid torget.

Ivy bestämde sig för att gå upp på sitt rum igen. Hennes far hade dragit sig undan, och hon beslöt sig för att göra detsamma. Hon stod framför garderoben, och övervägde om hon skulle kunna ta sig ut i Camelot igen idag. Hon bet sig i läppen och stirrade på sig själv i spegeln.

Leah gick ut från huset och satte sig ner på marken. Hon gav Sandra ett äpple, de hade inte så varierad kost men det var i alla fall mat vilket var bättre än ingenting. Hon kurade ihop sig mot väggen och slöt ögonen, allt detta hade verkligen tagit hårt på henne och därför råkade hon somna ganska snabbt. Sandra satt bredvid henne och lekte med sin docka medan hon lät Leah sova en stund. Det dröjde ungefär en timme innan Leah vaknade igen och yrvaket kollade sig omkring, hon hade somnat och bara haft en enorm tur att ingenting hade hänt med Sandra medan hon sov. Hade något hänt hade hon aldrig kunnat förlåta sig själv.

Jo, visst skulle hon hinna? En liten stund i alla fall, hennes far skulle vila tillräckligt länge för att hon skulle hinna fram och tillbaka. Ivy bestämde sig för att försöka. Hon drog på sig byxorna och tröjan, och knöt sjalen runt midjan igen. Hon drog loss flätan och tiaran. Samma procedur som tidigare, och hon var över muren. Hon drog sjalen runt huvudet och gick in mot staden, som nu var minde livlig, men inte mindre vacker för det. Hon såg lapparna som satt med hennes egen namnteckning på, och hon kände sig stolt över att hon så snabbt hade fått sin far att gå med på att låta henne hjälpa till. Hon hoppades att det verkligen skulle hålla nu. Hon vred huvudet bort från slottsvakten som gick runt i den stora staden och såg till att han inte kunde se henne.

Hon gick runt på torget och människorna och log. Camelot var en väldigt vacker stad, och på något sätt kändes den bättre nu än vad den hade gjort för ett par timmar sedan. Ivy tittade upp mot eftermiddagssolen och bort mot slottsmurarna.

Leah reste sig upp med sin lillasyster i handen. Hon såg ett stånd på torget som var öppet och som sålde mackor, korvar och liknande och hon sa åt sin lillasyster att stanna där innan hon gick iväg. Eftersom Leah var en skicklig tjuv så lyckades hon ta lite kött och gick sedan tillbaka till sin syster. Hon hade lärt sig hur man skulle stjäla utan att någon märkte det, det var bara vid vissa tillfällen som hon hade misslyckats och faktiskt åkt fast för det. Men straffet var ofta fysiskt och var över efter ungefär en kvart. Hon såg runt och höjde ögonbrynet. En nära killkompis till henne kom gående.
- Anton vad gör du här? Satt inte du i fängelse sa hon förvånat och gav honom en kram medan han skakade på huvudet.
- nej nuförtiden sǻ är jag en fri man sa han med ett skratt och de satte sig ner på marken och han började berätta om sin tid i fängelse.