[prs] yehet x aoji

Dante nickar åt Henrys svar. Det lät som en bra förklaring, som att det var ett klokt beslut från de båda. “Tråkigt att höra, men.. du kommer komma över det, jag lovar.” svarar Dante. “Men du, detta är faktiskt en lek, så du måste fråga mig också!” gnäller han, vilket får honom att låta som ett litet barn. “Och jag är egentligen rätt så feg, så jag tar nog faktiskt sanning.” tillägger han med ett nöjt leende på läpparna.

Eftersom att Dante inte bor så långt bort från huset där festen hölls så kommer de fram rätt så snabbt. Han sjunker ner på knä på marken för att se till att Henry kommer ner försiktigt. “Så, vi är framme nu.” förklarar han innan han ställer sig upp igen och lägger sin arm runt Henrys midja igen för att leda honom fram till huset. Han tar upp sina nycklar från sin ficka och med viss svårighet så lyckas han slutligen även låsa upp dörren. Han öppnar dörren och låter Henry gå in först, innan han går in. Han tar av sig sina ytterkläder och drar med Henry till sitt rum, så tyst som han möjligen kan. Så fort de kommer in i hans rum så slänger han sig ner på sin säng. “Vi har en extramadrass jag kan hämta, men jag behöver ta en liten paus innan dess.” förklarar Dante med ett brett flin på läpparna.

"Men jag vill inte komma över det!" Gnäller Henry tjutandes, som framför allt vill ha Jayden vid sin sida när han dricker sig full.. Han är alltid så snäll och tar hand om honom. Eller när han mår dåligt, han vet varje liten hemlighet om honom. Dock märker han nu att även Dante är väldigt duktig på att ta hand om berusade människor.
"Hmh... okej." Han biter sig i underläppen medan han funderar på en lämplig fråga.. Och så kommer han på det. Förhoppningsvis kommer han komma ihåg svaret också. "Varför gjorde du slut med Samuel, jag vill ha detaljer."

På vingliga ben ställer Henry sig på marken medan de chokladbruna ögonen glider över huset se nu står framför.
"Vad fint ni har det." Mumlar han och ställer upp sina skor på skohyllan och hänger upp sin jacka innan han tassar efter Dante som en liten ankunge. "Jag är för trött." Han lägger sig ner i sängen bredvid den äldre, och gäspar högt.

Dante rullar så att han ligger på sidan vänd mot Henry, för att sedan slänga en arm över Henrys mage och burra ner sitt ansikte i sin egna kudde. Han suckar djupt och blundar en stund, innan han vaknar till när han öppnar sina ögon igen.
“Om jag ska vara helt ärlig så är nog.. Rädsla den egentliga anledningen till att jag gjorde slut med Samuel. Jag började bry mig allt för mycket om vad alla andra tyckte, samtidigt som jag tvekade på om jag verkligen var redo för ett förhållande. Om jag verkligen var redo för Samuel att se mitt sanna jag, helt enkelt.” Berättar Dante, hans ton låg för att inte väcka de andra i huset. Han känner nu att den alkoholen som finns kvar i kroppen får honom att känna sig väldigt, väldigt trött - en total kontrast till hur han var bara några timmar innan. “Var det svar nog för din fråga?” Frågar Dante, hans röst frånvarande då han börjar bli allt sömnigare.

De stora, mörkbruna ögonen glider ner mot kroppens mage där en hand ligger slängd över Henry. Han blinkar ett par gånger, förvirrad innan han vänder uppmärksamheten mot Dante igen. Gör en mental anteckning om svaret han fått, Samuel kommer nog vilja höra det.
"Hmh, och känner du att du gjort rätt val nu när du såg honom med den där tjejen?" frågar han efter en stunds tystnad och gnager frenetiskt i sina naglar med ögonen stora som tefat, gud han måste se drogad ut.. Det är tur att han är söt. "Man kan alltid bli rädd för att ha ett förhållande, men att hålla sig borta från folk hjälper inte direkt. Då kommer man bara vara ensam i slutet." Henry sätter sig upp med ett ryck och gnäller till, innan han kravlar sig ur de tajta jeansen. Att sova i dem är inte lika tilltalande som att endast sova i sin vita tröja. "Redo är man nog aldrig."

Dante suckar. “Jag vet inte, men det är redan för sent att göra om beslutet nu.” Svarar han. “Störde mig dock lite på att det var en tjej han höll på det.” Mumlar han, och börjar pilla med Henrys tröja. Han öppnar plötsligt ögonen när Henry sätter sig upp.
“Det är sant det du säger.. Men, jag tror det är viktigt att jag får lite ensamtid just nu. Jag behöver verkligen lära mig att stå på mina egna ben.” Svarar han och avslutar det hela med en djup suck. Han spärrar upp ögonen när han ser att Henry håller på att ta av sig sina byxor, och stirrar upp i taket istället. “Förresten, vill du fortsätta köra? Sanning eller konsekvens?” Frågar han.

"Jaså?" säger Henry och kan inte undgå att fnittra till. Han själv är faktiskt mer vad vid att se Samuel med tjejer än killar, även om han har en hyfsat lång lista för båda könen. "Varför då? Samuel har alltid varit väldigt bisexuell, sedan sjuan." Han sträcker på benen, missar Dantes blick, hur den vänds för att istället stirra upp i taket, för att sedan gosa ner sig under täcket och luta sitt huvud mot främlingens bröstkorg. "Det låter som en bra plan, nu känner jag inte dig överhuvudtaget.. men om du blev rädd för vad andra tycker om dig så kan du nog behöva tid för dig själv." Japp.. han känner inte Dante överhuvudtaget, men ändå ligger han ihopkrupen intill honom utan sina jeans. Jaja.. bekymmer för senare dag. "Hmh visst, jag tar sanning, igen. Orkar inte röra mig härifrån."

“Handlar väl mer om att jag också hade velat kunna hitta någon främling och hångla lite, distrahera mig själv och låtsas som att jag är lite lycklig för en kväll i alla fall.” förklarar han med en suck. Hans andetag rycker till när Henry lägger sitt huvud på hans bröstkorg, men försiktigt lägger han sin ena arm runt pojken bredvid honom. Han nickar åt Henrys svar, sluter ögonen en stund när han funderar på vad han ska fråga honom.
“Vad är din typ? Var ärligt och ge gärna många detaljer!” frågar han, hans röst hes och han avslutar meningen med ett litet fnitter.

"Vet du vad? Det är bättre att hitta någon du på riktigt är glad med, som får dig att skratta och du trivs med. Om du låtsas kan han lätt läsa av det, däremot om du är glad på riktigt..." Henry tystnar sig själv och lutar sig en aning bort från den äldre med stora mörka ögon, och rynkade ögonbryn. "Fast varför säger jag det till dig.. Det var faktiskt du som gjorde slut med honom." trevandes gnager han sig i underläppen innan han lutar huvudet tillbaka mot Dantes bröstkorg. Samuel hade inte gjort något liknande, försökt finna någon annan som faktiskt gör honom glad. Nej, uppenbarligen ville han göra Dante avundsjuk om det ens var möjligt, och det visar sig att det funkat också. "Min typ..." Oj, oj, oj. Henry har ju endast haft två förhållanden, visserligen långa och seriösa, men har han en typ? Jadå.. det har han nog. "Långa, dominanta. Antar jag, sedan väldigt omtänksamma och snälla. Roliga, attraktiva. Ska jag gå in mer specifikt?"