Sagornas slut (PRS)

"Har du varit vaken hela natten? Vi kunde ha skiftat." svarade Lilith med en ångerfylld röst utav att bara sova och att tänka på sig själv. Hon såg på medans Räv sträckte på sig och gick sedan iväg för att jaga. Lilith såg efter honom och sedan på Vilya som gjorde ordning elden efter hon tränat. Lilith var avundsjuk att Vilya kunde träna och öva. Lilith ville också kunna försvara sig och hon kunde faktiskt svärdskonst men det var åratal sedan hon tränat och använt ett svärd.
"Jo, det känns mycket bättre. Gör inte alls så ont längre." svarade Lilith slutligen och drog upp tröjan för att Vilya skulle kunna dra av bandaget och se.

Vilya skakade på huvudet.
"Jag har sovit också, jag går bara upp tidigt på mornarna" sa hon och log. Hon fick igång elden och satte sig ner för att luta sig fram mot Lilith. Hon drog försiktigt bort förbanden och tvättade bort örtblandningen som nu hade torkat. Det var fortfarande lite rött, men inte alls lika infekterat som för ett par timmar sedan.
"Vi ser till att hålla det rent under dagen så borde det vara fixat tills ikväll" sa hon och höll sin högerhand ovanför Liliths rygg.
"Protect" mumlade hon och lade ner handen på sitt ben.
"Nu är det svårare för smuts och annat att komma och störa under läketiden" sa hon och log.

"Tack" sa Lilith och drog ner tröjan innan hon började gräva i sin ryggsäck. Hon tog fram mjöl, salt och vatten samt något som såg ut som en stekpanna att ha över elden. Lilith började sedan göra deg och steka bröd till frukost.
"Jag brukar alltid tycka det är gott med nybakt bröd." sa hon och nickade åt en gryta med som det var kokande vatten i.
"Kanske du kan ha i örter till te?" föreslog hon medans hon höll på att steka bröd till dem och det spred sig en ljuvlig doft. Hon la bröden på en tallrik och tog fram smör till det.
"Du skulle inte vilja lära mig lite? Men med kanske träpinnar då jag inte har något bättre." frågade hon och nickade åt svärdet Yilya bar vid sin sida.
"Det var evigheter sedan jag tränade."

"Du har verkligen allt i den där väskan" sa Vilya och skrattade till. Hon stack ner handen i sin egen och drog fram lite örter som inte ingick i hennes förråd av läge-örter.
"Dessa är goda att ha i te" sa hon och lade dem i det kokande vattnet. Hon följde Liliths nickning mot Andrúil.
"Självklart kan jag det. Jag tränar varje morgon och kväll. Vi hittar några bra, starka pinnar så kör vi med dem" sa hon och log.

"Nja" sa Lilith och skrattade till.
"Mestadels mänskliga överlevnadsaker. Magi kan sällan dölja magi, så jag kan inte ha något omänskligt i denna. Ryggsäcken har någon förtrollning över sig som gör att den är större än den ser ut." svarade hon och tog ett av de varma brödet, bredde smör på det så det droppade och drack av teet.
"Mmm, vad gott." log hon och njöt av frukosten.
"Tack, jag skulle verkligen behöva kunna försvara mig. Jag har alltid fått gömma mig och Räv och det är inte alltid det går." sa hon och log när Räv kom tillbaka från jakten och la sig vid henne.

Vilya tog en bit bröd och en klunk te.
"Jag kan definitivt lära dig; jag svingade ett svärd innan jag kunde gå" sa hon och skrattade lite. Hennes tankar for iväg på Gondors slottsgård, där hon hade sprungit fram och tillbaka för att öva. Även de ofantliga antalet tillfällen hon hade spenderat i Rivendell hade inte varit en anledning att inte öva. Idag var hon väldigt glad över att hennes far hade sett till att hennes övningar hade genomförts, annars skulle hon antagligen aldrig ha kommit så långt som hon gjort. Hon tittade på Räv med ett leende.
"Vad skönt att ha en kompanjon som Räv. Jag och min far hade en häst när vi levde på flykt, men hon dog tillsammans med min far" sa hon och tänkte tillbaka på det ljusa stoet som de hade haft med sig. Tyvärr var det för klumpigt att ha en häst med sig när man bodde i skogen, även om det var skönt att rida och känna vinden i håret.

"Jo, han är väldigt bra sällskap." log Lilith och klappade den vilande Räv vid sin sida.
"Men jag saknar samtal med andra som jag har med dig nu. Vi kan inte tala så bra med varandra." log hon mot Vilya.
När frukosten var uppäten gick Lilith för att diska disken vid en liten å som rann genom skogen. Sedan hjälpte hon till att släcka elden och packade ner allt i sin ryggsäck.
"Ska du byta om nu eller när vi kommer närmare staden?" frågar Lilith och nickar åt klädhögen som låg på marken.

Vilya suckade och tittade på kläderna på marken. De såg obekväma ut.
"Lika bra att jag byter om direkt" sa hon och skakade på huvudet. Hon drog av sig sin klänning och drog på sig byxorna, tröjan och skorna. De var lika obekväma som de såg ut. Hon vek ihop klänningen och höll fram den mot Lilith så hon kunde packa ner den. Vilya drog på sig sitt bälte och förde handen en bit framför sitt ansikte, hals och Andúril.
"Conceal" mumlade hon, och hennes öron, halsband och svärd blev människolika igen. Hon vände sig mot Lilith.
"Vill du att jag ska göra det på dig också?"

Lilith drog på sig skorna och knöt dem medans Vilya bytte om. Sedan tog hon mot klänningen och stoppade den i ryggsäcken.
”Ser riktigt fint och mänskligt ut även om jag gissar att klänningen din är skönare.” log Lilith och såg Vilya framför hennes ögon bli än mer mänsklig utan spetsiga öron, svärd och halsband.
”Gärna, om du vill.” svarade Lilith, hon hade sina ögon, öron och nu sin rygg att dölja. Egentligen var det sådant hon borde kunna själv, men det kunde hon inte.

"Ja, det är den verkligen" sa Vilya med en suck. Hon skakade på huvudet och kände på tyget på tröjan hon hade på sig. Skorna satt obekvämt på hennes fötter som var vana vid att vara fria. Hon nickade åt Lilith och gjorde en gest mot henne med högerhanden.
"Conceal" sa hon igen och såg hur Liliths hårfärg, ögonfärg och öron förändrades, samtidigt som hennes stam doldes genom att se ut som vilken rygg som helst.
"Sådär, nu behöver du inte vara orolig att människorna misstänker något" sa hon och kliade sig på armen. Tyget var verkligen irriterande. Hur kunde människorna bära sådant dagligen?