PRS yehet & Early

"Jag gillar hur du tänker" svarar Cameron då de beger sig upp för trappan. Övervåningen är i princip tom på människor och Cameron ser sig nöjt omkring.
Han knuffade upp en av dörrarna. "Aha!" lät han, mycket förtjust i den stora sängen framför sig.
"Vad säger du Gabriel, ska vi ta ett dyk?"

Åh, dumma naiva Gabriel. Tänk om någon av hans vänner bara tagit tag i honom och dragit bort honom därifrån, att ligga med någon på en fest med alkohol i systemet är verkligen inte något han brukar göra. Inte heller ta det första initiativet. Tummarna stryker tummarna över Camerons kinder, medan hans egna ansikte brinner upp. Delvis av alkoholen, men främst av närheten. Han tar en klunk av sin öl innan han placerar den på nattduksbordet. Med fingrarna mot Camerons bröstkorg puttar han ner honom mot sängkanten.
"Jo, det tycker jag." svarar han med ett svagt, blygt litet leende innan han sätter sig i grensle över den äldre, slingrar armarna om hans nacke. Bara för att låta läpparna komma i kontakt med varandra igen.

Det var inte sällan som Cameron hamnade i säng med någon på en fest, oftare nu än tidigare. Cameron brydde sig inte, han hade ju bara kul. Folk kunde säga vad dom ville, men han var inte riktigt någon som tog åt sig. Folk tog saker allt för seriöst.
Men trots hans vana i situationer som denna så kändes denna kväll bättre än de allra flesta.
Han landade med en mjuk duns på madrassen. Ett snett leende dök upp på hans läppar, förvånad men mycket förtjust i den yngres initiativ. Han lät sina läppar röra sig mot den andres. Då och då ett nafs i underläppen.

Precis som tidigare sagt händer det väldigt sällan att Gabriel ligger med någon från en fest, en person han knappt yttrat två ord med. Men all mindre brukar han sova i huset där festen hållit hus. Men det hade han gjort, somnat med huvudet mot Camerons bröstkorg efter den händelse fulla natten. En rynka stryker sig mellan de perfekt plockade ögonbrynen när sjuttonåringen sträcker på sig, känner hur det stramar i ryggen. Aj aj. Han skjuter bort den aningen smärtan han fått, och låter sina mörka ögon glida upp mot den andre, granska hans ansiktsdrag innan ha sätter sig upp i sängen. Solljuset sprider sig genom fönstret, bländar honom medan han gnager sig i den röda underläppen. Det hade känt så rätt. Inte bara de hettande stunderna de haft, utan danserna innan. Där Gabriel kunnat lyssna på hans sjungande röst, och sluta sina ögonlock. Som att resten av omvärlden inte existerat. Det är en helt ny, oroväckande känsla.

Cameron sov djupt. Alkoholen hade verkligen tagit på honom i slutändan och när han väl började vakna till så ville han inte annat än att bara somna om. Den jädrans huvudvärken.. Han var tvungen att blinka flera gånger för att kunna få upp ögonen på grund av solljuset som lös rakt in på honom. En svag rynka bildades mellan hans ögonbryn då han sakta insåg att han inte befann sig i sin egen säng.
"Oh shit" lät han med en hest röst då han vred på huvudet och fick syn brunetten bredvid honom. Han slog en hand för ögonen och grymtade lågt.

De mörka ögonen glider ner mot den äldre eleven när han hör orden sägas. Kanske Gabriell borde ha stuckit när den andre inte vaknat, när han fortfarande sov så lugnt och sött. Fan. Sjuttonåringen stry ler en hand över sitt ansikte innan han drar en hand genom sina mörka lockar.
"Godmorgon." Säger han och sträcker på ryggen som obehagligt stramar till. Allt som hänt hade känt så rätt, fantastiskt. Tyvärr är han osäker på om Cameron tänker ens i liknande banor.

Cameron fick sluta ögonen för några sekunder till, försöka koppla ihop allt i huvudet och vakna till lite. Han försökte minnas gårdagen, och sakta med säkert kom det tillbaka till honom. Det hade varit en fantastisk kväll, helt utan bekymmer. Musiken hade varit fantastisk, dansandet, människorna..
Aning stelt kom han upp i en halvsittande position. Hans blick gled åter över på den andre.
"Go' morgon" svarade han och gav honom en granskande blick. Ett litet flin började växa fram på hans läppar, gårdagens scener spelandes i hans huvud.

Flinet på den andres läppar får rodnaden som även dykt upp under gårdagen att komma tillbaka. Stryker sig försiktigt upp över kinderna. Gabriel hade hade haft ett relapse, ett riktigt dåligt sådant. Att ligga med en främling är väldigt olikt honom, men han ångrar sig inte. Inte det minsta faktiskt. De hade haft det trevligt under kvällen, dansat, och han hade fått höra den äldre sjunga med i vissa låtar. Och sen hade resten av kvällen varit rent utsagt förträfflig. Sjuttonåringen låter blicken vila på Cameron ett kort tag, innan han lutar sig fram och låter läpparna snudda vid hans igen. Huvudet dunkar, bakfylla är aldrig trevligt. Dock tvingar han bort de tankarna.

Han blev förvånad över den andre, men det tog honom bara någon sekund för att besvara kyssen. Den var mjuk, skön, inte alls lika ivrig som gårdagen. Cameron var för det mesta van med att sticka därifrån innan hans sällskaps skulle vakna, eller själv bli lämnad i sängen, man han var tvungen att erkänna att detta var ganska bra det också. Den här gången kändes annorlunda, men han kunde inte riktigt sätta fingret på varför det kändes så.
Sakta lutade han sig tillbaka igen, fortfarande med blicken fäst på den andre. Han såg bra ut, vacker. Men trots allt, så var han ju bara en av alla ligg.

De mörka ögonen granskar den äldres alldeles för nöjda flin, och kommer med ens på vad det är han gjort. Gabriella har blivit erövrad, han är en av Camerons alla erövringar. Kanske han inte borde ta illa för sig.. Men han har ju sökt efter någon som hållit honom kär. Charlie är en fantastisk vän, och de må ha trött att de kunnat bli mer än friends with benefits. Men det hände inte. Dumma Gabriell. Han är en erövring, och vanligtvis brukar han vara helt okej med det faktumet, men nu är något annorlunda. Någon gör det annorlunda. När den äldre lutar sig tillbaka granskar han honom under tystnad, innan han drar benen över sängkanten.