[PRS] Rollspelargärna och Countess

Killian hade inte längre någon koll på vad klockan var, men då solen redan börjat försvinna bakom träden i den förbjudna skogen gissade han att skolan tagit slut för de flesta eleverna, och att Leah förmodligen hade missat flera av dagens lektioner.
”Olämpligt beteende. Frånvaro från lektioner. Jag skulle kunna hålla kvar dig hela natten”, sa han och medan de blå ögonen fixerade på henne placerade han återigen en hårslinga bakom hennes öra och kupade sin fria hand om hennes kind. ”Men det får vänta. Du borde skynda dig så att du inte missar middagen, och jag är säker på att dina vänner undrar vart du håller hus”.
Han gav henne ett leende.
”Om du vill kan jag följa dig till sankt mungos sjukhus imorgon eftermiddag. Jag misstänker att du vill träffa din mor och det vore oklok att låta dig resa ensam”. Trots att de redan bröt mot ett dussin av Hogwarts regler kände inte Killian någon skuld över att han nu stod med Leah så tätt intill sig. Och förslaget om att följa henne till sjukhuset var givetvis bara en ursäkt till att få spendera tid med henne igen.

Leah bet sig löst i läppen, hur mycket hade hon missat egentligen? Hur många utskällningar skulle hon få av lärarna. Jaja, hon fick ta hand om det problemet senare. Hon hade aldrig fått straffkomendering men hon hade ju helt klart fått den bästa någonsin. När han frågade om han skulle följa med henne dagen efter så nickade hon sakta, hon ville faktiskt träffa sin mamma och dessutom hade de inga lektioner på eftermiddagen så hon skulle inte missa något mer.
- ja det vore snällt, men nämn inget för mamma att jag missade lektioner idag snälla. Mamma har... ganska höga krav och hon blir väldigt besviken om hon får veta att jag inte varit på alla lektioner sa hon tyst och drog en hand genom sitt långa hår, att hennes mamma hade ganska höga krav var en underdrift, hennes mamma ansåg att kunskap var allt och menade att det gick före allt annat. Därför hade Leah blivit uppväxt med tron att det är bättre att plugga än att umgås och träffa folk eller göra saker som hon tycker är kul. Den enda fritidsaktiviteten hennes mamma accepterade var att hon var sökare i Ravenclaws quidditchlag men det var inte förrän hon fick veta att jag var duktig på det och samtidigt kunde hålla upp studierna som hon fullt ut accepterade det. Hon kollade ut genom fönstret och såg mörkret falla och stängde snabbt igen sin väska innan hon gav honom en lätt och snabb kyss på läpparna innan hon försvann ut ur klassrummet och gick mot stora salen för att äta middag, det var inte förrän då hon verkligen kände hur hungrig hon var och hur gott det skulle bli med mat. Hon förstod dock också att hennes vänner skulle fråga ut henne enormt eftersom hon varit där så länge med den nya läraren.
- ~~~
- Ska vi spola till eftermiddagen dagen efter? :3

( Absolut! )

~~~ Nästa dag ~~~

Allt fler elever hade nu fått träffa den nya läraren i Försvar mot Svartkonster och det hade börjat viskas mellan klasserna. På grund av sina vilie-gener hamnade flera tjejer i transliknande tillstånd när Killian kom gående i korridoren och på lektionerna ville dem gärna visa sig duktiga i hans närhet. Vilket ofta slutade med det motsatta. En Hufflepuff-flicka från tredje läsåret råkade skicka iväg en trollformel mot sin klasskamrat som fick hans fötter att frysa till is, istället för mot den Amazoniska salamandern som hon egentligen skulle skydda sig mot. Allt på grund av att Killian hade gått förbi och tagit hennes uppmärksamhet. Killarna var däremot inte lika förtjusta i den nya läraren. Visserligen tyckte de om hans breda kunskap inom svartkonster, men de gillade däremot inte hur tjejerna var mer intresserade av honom än av dem. Minst omtyckt var Killian hos fjärdeårseleverna från Gryffindor. På deras lektion hade han varit särskilt sträng. Han drog fem poäng från deras elevhem när en pojke svarade fel på en fråga, och ytterligare fem poäng när samma pojke råkade uttala en trollformel felaktigt. Det var förstås Marcus, killen som dagen innan erkänt sina känslor för Leah och frågat om hon ville följa till tre kvastar för att dricka honungsöl.
"Jag har hört att han var i Slytherin!", fräste en av Marcus vänner när de lämnade klassrummet. Övertygad om att Professor Averys beteende berodde på rivaliteten mellan de två elevhemmen. Men trots allt fanns det bara en person i Killians tankar; Ravenclaw-flickan som han hållit tätt intill sig och vars läppar han hade kysst. Hon hade frambringat känslor som var främmande för honom. Och allt han visste var att han ville ha henne nära.

Killian befann sig ensam inne i sal 3C när han hörde röster utanför dörren. Fniss och fnitter. De verkade som att en grupp tjejer var oense om vem som skulle knacka på dörren in till klassrummet. Det var inte första gången som det hände.. och förmodligen inte sista.
”Du får göra det”.
”Nej, gör det du”.
”Nej, jag gjorde det förra gången. Det är din tur”. Det hördes mer fnitter. Killian lyssnade på dem. Han gav ifrån sig en lätt suck, plockade upp sina saker och öppnade dörren. Fnittret avbröts tvärt när han kom ut. Tjejerna var inte alls beredda på att han skulle dyka upp och gav ifrån lätta tjut av förfäran. De hoppade kvickt tillbaka några steg och försökte se obesvärade ut.
”Ni vår ursäkta mig, jag har någonstans jag måste bege mig”, sa han bara lugnt, slingrade sig igenom gruppen av femteårselever och försvann iväg. Han kunde känna deras blickar i nacken. Men Killian hade inte tid för att ge någon längre förklaring till varför han hade bråttom. Snart skulle han möta upp Leah och tillsammans skulle de resa mot sankt mungos sjukhus för att besöka hennes mor som blivit utsatt för dödsätare. Han kände viss oro över det. Vad skulle hända ifall Leahs mor kände igen hans efternamn? Visste att han tillhörde en familj som bestått av flera anhängare till Mörkrets Herre. Bland annat kvinnan som torterat hennes syster till vanvett. Och vad skulle Leah säga om hon fick reda på det? Han lämnade lektionsmaterialet på sitt kontor och gav sig sedan iväg för att hitta henne. Då de flesta fortfarande satt i stora salen och åt middag skulle dem förhoppningsvis inte stöta på alltför många elever när de lämnade Hogwarts.

Morgonen efter sträckte Leah lite på sig, hade allt varit en dröm eller hade det verkligen hänt? Hon kunde inte riktigt förstå om det var sant men det var en underbar känsla. Morgondagen segade sig fram, hon hade dubbeltimme i trolldryckskonst på förmiddagen, ett ämne hon egentligen gillade men som just nu inte fanns i hennes tankar. Det fanns bara en sak i hennes tankar, Killian. Som hon visste hade hennes vänner frågat ut henne kvällen innan om vad de hade gjort och varför hon var sen och de hade också kommit med egna teorier om varför hon stannat så länge. Dock hade Leah bara sagt att hon fått straffkomendering eftersom hon förstod själv att hon inte borde prata om vad som egentligen hänt, det skulle varken vara bra för killian eller Leah. Hon hade ätit en snabb lunch och hörde från gryffindorbordet om hur de klagade på Killians lektioner och hur han gav dem minuspoäng så fort de gjorde fel och att det var orättvist medan slytherineleverna berättade om hur mycket de tyckte om hans lektioner och att han var den bästa försvar mot svartkonsterläraren de haft någonsin. Hufflepuff och Ravenclaweleverna var däremot ganska neutrala i vad de tyckte.

Leah kollade upp på klockan och åt upp den sista biten av sin kyckling innan hon reste sig och gick ut från stora salen medan hennes vänner kollade på henne med stora ögon som att hon skulle gå direkt till Killian och kyssa honom eller något men hon ignorerade bara blickarna och gick därifrån. I korridoren mötte hon Marcus som hon började prata med, de båda låtsades som att lappen inte funnits utan att de bara var vänner. Hon kunde dock inte låta bli att märka att han gav henne oerhört många komplimanger och kollade på henne på ett sätt som inte var vänskapligt utan mer kärleksfullt, detta var något som störde henne men det var inget hon nämnde. Han började prata om lektionen i försvar mot svartkonster och hon lyssnade nästan inte utan sa bara ja och nej och nickade när det passade. Hon kände hans hand när han försiktigt tog en slinga av hennes hår och la bakom hennes öra och just i det ögonblicket såg hon Killian komma runt hörnet och förstod att han hade sett det. Hon rodnade svagt och kollade på Marcus som gav henne ett leende, det var först då hon märkte att de stod ganska nära varandra.

När Killian gick igenom korridorerna hejdades han av både elever som kom fram för att be om läxhjälp och kollegor som bara ville få en trevlig pratstund mellan lektionerna. Han stötte bland annat på skolans lärare i spådomskonst som yrade omkring med en glaskula i sin ena hand. Hon var en virrig och excentrisk kvinna som inte hade lyckats övertyga alltför många om att hon verkligen hade kraften att se in i framtiden. Det mesta hon sa verkande vara påhittat svammel. Istället för att fråga Killian om hur hans första dagar hade varit, som de andra lärarna vanligtvis gjorde, började kvinnan ivrigt berätta om hur hon såg någonting mörkt omkring honom och att någonting olycksbådande väntade. Killian ursäktade sig bara och sa att han hade bråttom. Fortsatte snabbt iväg innan hon hann börja prata om Jupiters och Saturnus positioner. Han fortsatte längst gångarna och tog sig ner till entréplanet. Efter att ha rundat ett hörn fick han till slut syn på Leah... men hon var inte ensam. Tätt intill henne stod Marcus, och just i det ögonblicket förde han en av hennes mörka hårslingor bakom örat. Synen fick någonting att vakna inuti Killian och han kände plötsligt en stor lust att förhäxa Gryffindorpojken. Eller kanske testa ett av objekten som han studerade för att på så sätt ta reda på vilka mörka krafter som de besatt? Trots den lockande känslan lyfte han istället staven, svängde den lätt och det skapade minst en meters avstånd mellan ungdomarna.
”Jag ser att jag kommer olägligt”, sa han med en lugn och behärskad röst, men den skarpa blicken som han sedan gav Marcus var kall som is. Han tog några steg närmare dem och varje steg ekade i den annars tomma gången.

Leah log lättat när Killian kom till undsättning medan Marcus gav honom en mörk blick.
- Ja tänk för att du gjorde det, vad ville du ens? Sa han kyligt. Leah kollade på Marcus.
- Min mamma har hamnat på sankt mungos av olika anledningar och professorn här har varit vänlig nog att följa med mig så jag slipper åka dit ensam sa hon tydligt och la tryck på ordet professorn. Hon ville att Marcus skulle förstå att han behövde uppföra sig för att inte få straffkomendering.
- och sen ikväll när vi kommer tillbaka måste jag ha straffkomendering hos honom eftersom jag betedde mig väldigt olämpligt igår sa hon enkelt och gav Killian ett nästan osynligt litet leende. Marcus fnös irriterat och la armarna i kors.
- Bara för att han vill flörta med dig Leah sa han och Leah slog lätt till Marcus på armen.
- du kan inte säga så om en lärare, såklart han inte flörtar med mig, det skulle vara olämpligt sa hon med en suck och kollade på den stora klockan.
-Jag är ledsen Marcus, vi måste verkligen gå nu så jag inte missar besöket hos mamma. Men vi kan prata mer sen sa hon och gav honom ett litet leende innan hon följde efter Killian medan Marcus kollade efter dem med ett surmulet ansiktsuttryck.

Killian stod bara tyst och lyssnade på deras lilla bråk. Han fick fram ett veck i pannan när Marcus slängde ur sig kommentaren om att han bara var ute efter att flörta med Leah. Visserligen fanns det någonting i det han sagt, men det var inte själva orden som störde Killian, utan pojkens attityd mot honom. Hur han vågade bete sig mot en lärare. Det fick Killian att tycka ännu mindre om Marcus och han såg nu fram emot att driva med honom på lektionerna i Försvar mot Svartkonst, dra några poäng från hans elevhem och kanske utdela en straffkomendering eller två. Killian sa ingenting mer till honom utan gav honom bara ännu en skarp blick innan han försvann iväg tillsammans med Leah.
”Den där killen innebär problem”, sa han tyst när de kommit så pass långt bort att ingen kunde höra dem längre. Det var inte längre någon hemlighet att han inte var särskilt förtjust i pojken. Däremot kände han inget agg mot Leah eftersom hon dagen innan hade gjort klart för sig att hon inte var intresserad av honom.

Hon kollade på Killian och himlade med ögonen.
- om du menar att han kan få reda på det så är det ingen stor risk, han är inte jättesmart, om du menar att han flörtar med mig så kommer han snart sluta sa hon så tyst så bara Killian hörde.
- Du skulle däremot hört mina vänner igår när jag kom upp till uppehållsrummet. "Åh kysstes ni?" "Fick du se honom utan tröja?" Härmade hon dem lågt och skrattade svagt till och drog en hand genom sitt hår medan hon höll jämna steg med honom. Det syntes mindre och mindre folk i korridorerna eftersom de flesta klasser inte hade håltimme och därför hade de flesta gått in på lektionerna.
- Men jag sa bara att vi pratade om uppsatsen och om att du gett mig straffkommendering vilket nästan är hela sanningen. Vi pratade om uppsatsen och jag fick straffkommendering, det var bara lite annat också sa hon och ryckte lätt på axlarna medan hon gav honom ett snabbt leende

Killian drog lätt på munnen. Nog hade det hänt en del andra saker under gårdagen. Han ville gärna lägga en hand om Leah, men trots att de nu var de enda människorna i korridoren fanns det fortfarande porträtt som granskade dem med nyfikna blickar. Samtidigt kunde de när som helst stöta på något av Hogwarts alla spöken som flög omkring lite varstans.
"Dina vänner verkar ha en livlig fantasi, miss Brown. Men jag förväntar mig att du kommer till mitt kontor klockan sju ikväll för din straffkommentering", sa han och såg i ögonvrån hur en man i purpurröd mantel hade vandrat från tavla till tavla för att följa dem längst gången. Han ville förmodligen veta varför denna elev inte befann sig på sin lektion och om det möjligtvis fanns någonting att rapportera till skolans rektor. Men Killian skulle inte ge honom nöjet att leverera några intressanta nyheter idag. Han tog med sig Leah genom Hogwarts stora portar och ut från byggnaden.
"Jag vet att du inte hunnit göra provet i spöktransferens. Men har du rest med någon annan tidigare?", frågade han när de närmade de stora grindarna.

Leah kom ut på gården och kände solens strålar mot sitt ansikte, vädret var verkligen behagligt och hon njöt varenda sekund, hon tyckte inte om vintern eller snö. Hon såg bort mot sjön och mot den förbjudna skogen där träden fortfarande var prydda med gröna löv och på gräset fanns det blommor där eleverna inte hade gått eller suttit. Hon kollade upp mot Killian när han pratade om spöktransferens och bet sig i läppen.
- jag gjorde det en gång med mamma men då råkade jag splittra mig så jag fick ett djupt sår i armen, sen dess har hon inte vågat göra det igen sa hon och rodnade svagt och kollade in i hans ögon, de var verkligen så vackra och passade definitivt till resten av hans ansikte som var precis lika vackert. Hur han kunde gilla henne och inte redan ha en flickvän? Med det utseendet slog hon vad med att han hade kunnat få vem som helst.