rollspelare & wolfy prs

Han nickade långsamt, hade inte förväntat sig att hon skulle öppna sig för honom på det sättet av bara en enkel fråga. Men det var förstås bättre än ingenting i och med att det vore bra om de åtminstone hade ett vänskapligt förhållande till varandra. Nico själv hade aldrig förstått sig på konst men kanske det skulle smitta av sig ju mer tid han spenderade med Estelle, ofrivilligt som frivilligt.
”Kanske det,” log han svagt. Någon dag skulle han säkert besöka Skottland.

Estelle log svagt mot prinsen och nickade lite, kanske det. Kanske skulle alliansen mellan Frankrike och Skottland, kanske skulle den inte. Allt berodde på hur väl hon lyckades ställa in sig hos kungen och hur snabbt hon kunde bli med barn, två saker som hon inte alls kände sig sugen på. Hon vek undan med blicken och tittade ut genom ett fönster istället, det kändes enklare att tänka på sådant när hon inte behövde se på prinsen.
"Jag borde nog gå till min kammare igen." sade hon sedan försiktigt och kollade på prinsen med ett litet leende på läpparna.

”Jag följer dig.” Nico började gå tillbaka. Skulle hans mor se honom nu skulle hon säkert vara stolt över att han tog ett sådant initiativ själv, trots att han var emot ett giftermål med en kvinna han inte själv valt ut. En han inte hade känslor för och kanske aldrig skulle få heller. Han må vara blivande kung men det betydde ju inte att han inte ville ha och behövde kärlek i sitt liv. Men han hade ju sin rätt till älskarinnor vilket nu kändes som en liten tröst i alla fall.

Estelle log bara tacksamt som svar innan hon började gå. Hon ville gärna fråga varför hans mor, drottningen, ogillade henne så starkt men det kändes inte som rätt tillfälle. De hade ju inte kommit varandra så nära än, så det kändes inte alls bra att fråga det rakt ut. Hon gick istället med blicken framåt och munnen stängd. Det kändes inte alls särskilt bra att vara i det franska hovet, visst hade Spaniens drottning ogillat henne till en början men där hade resterande på hovet utstrålat en värme som hon ännu inte känt i Frankrike.

Efter vad som kändes som en mindre evighet stannade han upp utanför hennes sovkammare, snurrade lätt på klacken så han stod vänd mot henne. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den igen då han hörde någon tyst dra efter andan, sneglade åt sidan för att se hur dörren intill Estelles kammare stod på glänt och två av hennes hovdamer spionerade genom den smala springan.
Nico log smått för sig själv och nöjde sig med att önska prinsessan godnatt, fyrade av ett charmigt leende mot hovdamerna och gick sedan därifrån.

Estelle gick med honom i tystnad, han var trevligare än vad hon hade väntat sig. Lugn och sansad nästan. Hon stannade utanför sin dörr och rynkade lite på pannan då det såg ut som att han var på väg att säga något men lät bli. Hon log svagt, önskade honom en god natt innan hon gick in till sin kammare. Hon bet sig hårt på läppen och granskade sina damer med stora ögon.
"Vad gör ni här?" skrattade hon lågt och började plocka ut allt från sitt hår innan hon tog av sig alla smycken så att hon kunde byta om till sitt nattlinne och äntligen få sova.

Följande morgon väckte en tjänare honom tidigt eftersom kungen hade något brådskande ärende. Kände Nico sin far rätt så hade han inte alls något viktigt på hjärtat och tog därför tid på sig med att dyka upp för att retas med den gamle gubben. Hans far verkade ha glömt bort sitt viktiga ärende då Nico snällt fick vänta i tronsalen en lång stund, innan kungen kom införande med aningen skrynkliga kläder. På det viset. Nico höjde på ett ögonbryn.
”Jag tycker du ska ta prinsessan ut på en ridtur idag.” Kungen låtsades inte om minen hans son gav honom utan slog sig ner på tronstolen. ”Så ni kan lära känna varandra bättre.”

Estelle satt med sina damer i sin kammare och delade frukosten, tyckte att de kunde få egen tid innan de behövde fortsätta med sina jobb. Prinsessan behövde få prinsen och damerna behövde hitta passande män. Hon lutade sig mot väggen bakom sig när hon ätit upp och funderade en stund, hon hade ännu inte klätt på sig och visste inte alls vilken klänning hon skulle ta riktigt än. Det visade sig att hon inte heller behövde ta det beslutet då Claire redan valt ut en vacker vit klänning som flickorna hjälpte Estelle att komma in i.

”Och om jag inte vill?” Nico la utmanande armarna i kors över bröstkorgen vilket fick kungen att ogillande rynka på pannan. Det var ju en självklarhet att den unge sextonåringen inte hade något att säga till om saken. ”Tro mig, äktenskapet kommer vara betydligt lättare att orka med om ni kan hålla en vänskaplig ton med varandra. Om du älskar henne eller inte spelar ingen roll.” Kungen viftade med handen som för att säga åt Nico att gå därifrån och leta upp Estelle.

Damerna lämnade henne kort därefter för att själva fixa sig för dagen. Prinsessan slog sig ner i soffan och öppnade en bok, kunde sysselsätta sig med den samtidigt som hon utvecklade sitt språk tills hon var tvungen att lämna sin kammare. Hon slog igen boken efter en stund och suckade högt, beslöt sig för att skriva ett brev till sin far och be om att få komma hem, bara ett litet tag. Hon satte sig ner på stolen där all bläck, papper och hennes sigill stod framme och började skriva. Hon saknade sitt land mer än vad hon hade förväntat sig.