Yehet och Kkaebsong [PRS]

Med en irriterad suck, satte Zihao sig ner vid köksbordet och blängde bort mot de andra som börjat stöka omkring i köket. Fan vad butter han var, butter och ilsken på samma gång faktiskt.
”Chai, gå och lägg dig. Du är alldeles för entusiastisk när det kommer till mat”, muttrade nittonåringen och vilade pannan mot bordets svala yta.
”Vadå? Det är inte mitt fel att mat är så gott”, knorrade den äldre och plockade fram en degklump från kylskåpet, som han sedan gav till Joshua. ”Kan du rulla ut dem?” Undrade han och gjorde ett litet exempel, genom att rulla ihop en liten del av degen till en boll som han sedan plattade till och kavlade ut.
”Han vill att du ska göra små runda plättar av degen typ”, förtydligade Euijin och plockade fram en gullök från samma hylla som degen nyss legat på. ”Det är bara att fråga om du inte förstår vad han menar..för helt ärligt tror jag att det är många som aldrig riktigt inser vad det är han egentligen vill.”

Nej, kanske Joshua inte skulle ha förstått vad Chai menat om han bara pratat, men nu visade han ju. Han är faktiskt inte dum i huvudet, matlagning är en av få saker han kan medge att han är duktig på. Tillsammans med fiol, målning och foto.
"Det är lugnt.. Chai är väldigt duktig på att förklara faktiskt." Påpekar artonåringen med ett litet leende, och följer den äldres exempel med degen. Jo, trots att Chais uttal kanske inte är den bästa.. långt ifrån faktiskt, så är det inget problem. Chai ler stolt och lägger händerna på midjan.
"Där ser ni!"

”Wow, grattis Chai, någon förstod vad du sa för en gångs skull”, muttrade Zihao och vände sedan upp blicken när Jun och Lee travade in i rummet. Jun hade tydligen lyckats få tillbaka sin tröja, vilket han såg extremt nöjd ut över.
”Vad blir det för mat? Det luktar väldigt gott..” sade nittonåringen och slog sig ner bredvid sin rumskamrat.
”Du vet sådana där pannkakor, dumplings och troligen något mer”, svarade CW utmattat och började torka av bänken där Chai nyss hållit på och stökat ner något alldeles förfärligt. Usch, de behövde verkligen någon som kunde hålla ordning och reda, precis som Joshua verkade göra.. ”Vet ni vad? Jag tycker att vi borde utnämna Joshua till chef över ordning och reda, vilket definitivt inkluderar köket och matlagningen. På så sätt slipper vi the aftermath av Chais stökande.”

"Ett väldigt fint och respekterande chefarbete det där." påpekar Wan ironiskt, som tycker att de allihop ska hålla reda på allt i lägenheten. Även om den lilla artonåringen antagligen inte skulle ha något emot att städa undan efter alla, och se till att allt är på sin plats, kan det inte vara bra för honom. Nej, han borde väl försöka motverka det? Försöka ta det lugnt? "Det är som att utnämna dig CW till att rensa avloppen." Wan klappar den andre på axeln innan han börjar duka fram på bordet. Än en gång, Joshua förstår inte helt och hållet vad det är de andra pratar om, men fokuserar på maten istället. Och att hålla det rent och prydligt. Han förstår ändå inte ett skit, lika bra att försöka göra dem glada på något annat sätt. Per automatik slår han till Euijins hand som sträcker sig efter en paprika bit, och ser upp mot den äldre med stora ögon. Woopsie, att slå Samuel är helt klart okej, men Euijin? Nej, inte än... Dock verkar det inte som att den äldsta bryr sig, utan börjar genast att skratta med sitt breda leende.
"Okej, dags att käka." säger han till killarna, och skuttar ner från sin plats på diskbänken.

Med underläppen putande, började Chai ställa fram alla olika maträtter på bordet, samtidigt som CW - CW som fortfarande verkade tänka på det där med att rensa avlopp - dukade fram små skålar vid alla platser. Sist ställde han fram en behållare med ätpinnar i mitten, som alla genast halvt om halvt attackerade.
”De vill åt de bästa pinnarna”, förklarade Lee utan någon som helst känsla i rösten och började lägga på några dumplings i sin skål.
”Det är bara för att åtmsintone hälften av dem har en massa träflisor och de går inte att tvätta på ett bra sätt”, påpekade Jun. Dagen till ära hade han lyckats snappa åt sig ett par bra ätpinnar. Det hade däremot inte Zihao gjort. Nittonåringen stirrade blankt ner i sin skål ett slag, lutade lätt på huvudet innan han slutligen började fylla sin skål med pannkakor och därefter en massa chiliolja. Var man född i Sichuan så var man. Att hans smaklökar bokstavligen var bortbrända var moderns fel och inte hans eget.
”Alltså jag gillar inte att medge det här..men det smakar faktiskt riktigt bra”, knorrade han och proppade in en av de små plättarna i munnen. Nom, nom, nom.

Varför inte fixa nya ätpinnar i såna fall? Så svårt är det ju faktiskt inte, dock bestämmer Joshua sig än en gång för att inte påpeka detta. De har trots allt bott där mycket längre än honom... han kan inte direkt börja fixa nya saker på direkten. Dock uppskattar han Zihaos ord, kanske han kan svälja sin stolthet lite iallafall.
"Okej hörrni, kan vi lägga träflisorna åt sidan en liten stund?" frågar Euijin medan han fixar sin egna mat, jo om man är ledaren behöver man tyvärr komma med riktigt dåliga nyheter ibland. "Vår träning börjar klockan åtta imorgon så ni behöver vara klara och nere då, och för engånsskull skulle både jag och CW uppskatta om vi inte behöver dra upp er från sängarna. Och sen får ni ta mig fan inte gå och lägga er vid tre på natten, och tro att jag ska tycka synd om er. Gå och lägg er i tid."
"Men,-" påbörjar Chai med bittert ansiktsuttryck, medan han tuggar på pannkakan. "Jag som trodde att vi skulle få lite sovmorgon!"

”Ha, du trodde fel som vanligt”, frustade Zihao, så att en del av maten han hade i munnen flög ut över bordet. ”Ojdå..äsch, antar att Joshua får fnatt och städar upp det förr eller senare”, konstaterade han, vilket fick både Jun och Lee att brista ut i små ofrivilliga skratt.
”Zihao, lägg av”, väste Wan och slog till den yngre över huvudet med ätpinnarna. Med ett uppgivet, lätt bistert leende, vände han sig därefter mot Joshua och viftade lite med sina ätpinnar. ”De två som får de mest nötta pinnarna får städa, vi har märkt dem med små röda band..och tyvärr verkar det som om du och..” De mörka ögonen gled över bordet och han gjorde en liten grimas. ”Du och Zihao står för disken idag. Kan byta plats med dig om du vill?” Jösses, det var tydligen inte bara Euijin som hade onda aningar när det kom till Zihaos intentions.
”Äsch, det är lika bra att han får vänja sig direkt. Annars blir de orättvist”, muttrade den längsta drummeln och stoppade in ytterligare en pannkaka i munnen.

Joshua är inte korkad, han har inte en hjärnkapacitet som en femåring. Hjärtat sjunker i bröstkorgen på honom at Zihaos ord, och de andra tvås fnitter. Fan, det är första natten och han har lust att ge upp. Ja, artonåringen är van vid elaka ungdomar som dem, men de behöver han inte bo med. De kan han bita tillbaka mot med ett språk han faktiskt kan.
"Skitsamma," påbörjar han och ställer sig upp från sin stol och tar sin disk i handen, nej han har ingen lust att äta up maten på tallriken. Om han sticker därifrån så blir väl de där tre åtminstone lite mer nöjda. "Jag tar disken själv." lägger han till när de flesta av dem ätit klart, och tar lätt som en plätt upp disken i händerna och balanserar tallrikarna mot köket.

Utan att dundera över saken två gånger, skyndade Euijin efter Joshua in i köket. Nej, som ledare kunde han inte låta den yngre få för sig en massa grejer och ännu mindre ta hand om disken helt själv. Det gick inte för sig.
”Gör mig en tjänst och bry dig inte om Zihao, okej?” Började han och plockade åt sig hälften av disken, som han sköt in i ett hörn. ”Både Zihao och Jun kommer från hårda liv och jag antar att de blivit påverkade av det. Lovar att det kommer bli bättre förr eller senare, så länge föreslår jag att du typ stänger av öronen och inte ger dem nöjet..” fortsatte han och log ett försiktigt litet leende. ”Och rör inte den där disken.” Tjugotreåringen pekade bort mot hälften av disken som han ställt på bänken. ”Zihao ska åtmsintone hjälpa till, vare sig han vill det eller inte. För det är så det fingerar i det här underliga hushållet. Punkt slut.”

Och det ska få det att bli accepterande? Joshua ser tyst upp på den äldre innan han börjar med disken.
"Tro det eller ej, men det finns massvis med människor som gått igenom helvete och tillbaka, men beter sig ändå inte som rövhål." predikar han stressat, och öppnar diskmaskinen för att ställa ner all disk han plockat åt sig. "Zihao har ju tyvärr rätt, jag kommer att få fnatt förr eller senare, men då blir det nog mer irriterande för er alla än för mig själv." skämtar han tonlöst och harklar sig lätt. "Det spelar ingen roll, jag tar gärna hans del av disken, det blir nog bättre städat då."