Hogwarts (privat)

Grace tittade på hur Gareth sov. Han låg blickstilla. Hon skakade på huvudet och tog sin bok och började läsa tills det att hon hörde Gareths röst. Hon harklade sig.
”God morgon” sa hon, av ren artighet, och reste sig från sängen. Hon tog ett steg för att nå sin koffert som stod på stolen, men rycktes tillbaka. Hon suckade.
”Sorry, hoppades att den skulle vara närmre” sa hon och viftade med sin trollstav. Kofferten sköts till henne, så hon kunde öppna den och ta ut sina grejer. Hon hade insett under gårdagen att hennes saker inte hade kommit till det nya rummet, så hon hade hämtat dem innan skridskoåkningen. Det hade varit tur, med tanke på den nya förhäxningen. Om hon och Gareth hade försökt gå upp för tjejernas sovsalstrappa, så hade den förvandlats till en rutschkana efter som Gareth var man. Hon tog ut en ny uppsättning skoluniform och tittade på Gareth.
”Hur gör vi med badrummet? Jag behöver duscha” sa hon och nickade mot dörren som ledde in till badrummet. Hon bet sig i läppen och försökte ögonmäta hur långt det var mellan dörren och duschen bakom den, men det var säkert mer än tre meter. Byta om framför någon var en sak, men att ta en dusch var en helt annan femma. Hon drog argt ut tofsen från sin fläta och lossade håret, så det hängde längst med hennes rygg. Det var trassligt efter nattens rörelser, och Grace kände verkligen behovet av att duscha. Hon tittade på klockan, det var två timmar kvar tills frukosten skulle serveras. Det var gott om tid, och tid var vad de behövde just nu. Hon började bli arg igen och knöt händerna i täcket för att inte slå på någonting.
”Det här suger” sa hon och satte sig på sängen.

Gareth rycktes irriterat mot Grace när hon gick mot sin koffert.
”Det är lugnt”, mumlade han. Det var obehagligt, men hon gjorde det uppenbarligen inte med flit.
Gareth tittade misstroget på Grace när hon sa att hon behövde duscha. Tyckte hon VERKLIGEN att nu var bästa stunden? Gareth gillade också att vara ren, men i detta läge var det långt ifrån en prioritering.
”Du har sovmorgon, du hinner duscha efter att vi har pratat med lärarna”, sa Gareth stelt. Han antog att han inte borde vara förvånad. Grace hade bevisat kvällen innan att hon inte var skarpaste kniven i lådan.
Gareth tittade mot sin koffert som stod vid säng änden. Han var inte glad över att behöva gå till pojkarnas sovsal med Grace, men han tyckte fortfarande att han hade gjort rätt val. Att flytta tillbaka sina saker istället för att få massa hundhår på dem var det smartaste han kunde ha gjort. Även om denna väldigt specifika situation vittnade om att han hade gjort fel. Han insåg med lättnad att han faktiskt inte behövde ta med Grace till sovsalen. Kai hade ju också flyttat till ett nytt rum alldeles bredvid. Gareth fick helt enkelt be honom att hämta hans kläder. Han hoppades Grace inte skulle reagera negativt på det.
”Jag har mina kläder i min sovsal. När du är klar tänkte jag gå till Kai och be honom hämta dem… Och du måste såklart följa med.” Det sista sa han med en suck. Detta var ju bara fånigt. Han hoppades Kai inte skulle fråga massa om vad som hände. Tyvärr kände Gareth honom tillräckligt bra för att vet att det inte skulle bli fallet. Han skulle säkert skratta också. Gareth hade redan lust att gömma ansiktet i händerna, trotts att det var en gest han undvek. Om han bara hade en osynlighetsmantel! Det skulle i och för sig vara riktigt onödigt, eftersom att detta var första gången någonsin han kände ett behov av att äga en och de var dyra.
Gareth lämnade sin säng och ställde sig bredvid den, så han kunde komma närmare Grace. Han kunde ändå inte göra nått förrän hon var färdig, så att hålla sig nära Grace kändes som den artigaste saken att göra. Ironiskt nog skulle hans närhet ge henne mer utrymme.

Hon tittade surt på Gareth.
”Visst, men det är du som får följa med upp igen när jag ska duscha om det inte går att prata med dem” sa hon kort och tog gårdagens uniform. Hon drog av sig pyjamasen och drog på sig skoluniformen. Hon knöt slipsen och tog upp sin sminkväska från kofferten. Hon satte sig ner på sängen och använde fickspegeln för att se var hon höll på med. Hon orkade inte sminka sig helt utan petade bara på lite mascara för att se lite fräschare ut. Hon borstade igenom håret och flätade den så den hängde fram på sidan. Hon kliade sig på halsen och reste sig från sängen.
”Och sen måste jag gå till sjukhusflygeln” sa hon och drog på sig sina skor. Hon slätade ut kjolen och vände sig mot dörren. Hon ville inte gå till Gareths vänner, men hon var så illa tvungen. Hon tyckte dock det var rätt komiskt att han skulle gå i sin silkespyjamas, det kändes inte riktigt som Gareths stil. Hon beslöt sig för att lämna sin skolväska, hon skulle ju ändå tillbaka senare. Hon hade ju inte så många lektioner i dag, eftersom hon ”bara” läste 7 ämnen: Trollformellära, Försvar mot Svartkonster, Trolldryckskonst, Förvandlingskonst, Talmagi, Alkemi, och Örtlära. Hennes mål var att bli Botare vid St Mungos sjukhus. Hon tittade på Gareth.
”Jag är redo” sa hon och suckade. Hon gillade verkligen inte att vara beroende av en annan människa på sättet som hon nu var beroende av Gareth. Hon kunde bokstavligt talat inte göra någonting om han inte var med i bilden. Grace, som för det mesta var en självständig människa, var inte vad vid att vara beroende av en annan människa på det sättet. Att ha någon som var beroende av en var minst lika jobbigt, att veta att någon var tvungen att vänta in henne för att ens kunna röra sig var riktigt påfrestande. Att dessutom ha någon så nära hela tiden betydde att man blottade insidan på ett sätt som Grace inte kände sig bekväm med. Vad skulle hända om hon fick ett gråtanfall och bara ville ligga själv i sin säng? Nej, då var Gareth tvungen att vara där, tre meter bort. Hon suckade och drog upp sin väska högre upp på axeln.

Varför fortsatte hon prata om att misslyckas? Om lärarna mot förmodan inte släppte de fira hade Gareth lust att göra något drastiskt. Som att kolla upp en mot besvärjelse och befria sig själv. Han ville tänka att det var det han skulle göra i alla fall. Han antog att det inte var sant egentligen… Men det spelade ingen roll, de skulle bli fria!
Gareth stod med ryggen mot Grace när hon gjorde sig i ordning, och han brydde sig inte ens om att säga något om duschen. Det kanske skulle gå om han stod rätt vid rätt ställe vi väggen, han hoppades formeln fungerade mellan väggar. Han tänkte absolut inte följa med någon in i duschen i alla fall.
Gareth mumlade bara instämmande när Grace pratade om sjukhusflygen. Det angick inte honom, de skulle bli fria.
Det var ganska obekvämt att stå med ryggen mot en person som han viste ogillade honom, han kände sig väldigt utelämnad. Om Grace attackera honom skulle han inte ha en chans. Hon hade också kraften att plötsligt dra i honom, och ramlade han bakåt skulle det bli svårare att hålla balansen. Som tur var gjorde Grace inget av det. När hon sa att hon var redo vågade Gareth äntligen titta på henne igen.
”Vad bra.” Han började gå mot dörren, extra långsamt. Grace verkade följa efter för han blev inte stoppad. Det var knappt tre meter till Kais nya dörr från Gareths egna. Han knackade hårt på. Sen han blev prefekt hade han börjat knacka hårdare på dörrar. Antagligen för att han hade blivit mer van att gå in i andra personers rum. Det tog ett litet tag för Kai att öppna dörren. Han såg helt nyvaken ut, och var klädd enbart i kalsonger, vilket han sov i.
”Är det morgon nu? Shit asså tack för att du väckte oss, vi glömde att ställa en väckarklocka, vi är så vana vid att inte behöva det”, sa Kai med en gäspning.
”Jag lovar inte att det händer imorgon. Kai du måste gå upp till vår sovsal och hämta min uniform.” Gareth märkte att han pratade ovanligt lågt, som om att han inte ville att någon annan skulle höra. Självklart skulle Grace höra ändå, Gareth hade inte titta exakt hur nära hon stod, men det var utan tvekan inom 3 meter.
”Va, varföre? Gör det själv. Varför låter du så konstigt för?”
”Snälla gör det bara, jag har en grej att fixa och det är komplicerat.”
”Hum… Jag kanske skulle gjort det… Men en mycket god vän har lärt mig att man ska vara artig om man vill ha hjälp, och jag tycker inte det var särskilt artigt av dig att bara komma här och kräva saker.” Kai log oskyldigt och verkade ha kul. Gareth kunde slå vad om att han länge sett fram emot att få en chans att använda Gareths egna sätt emot honom. Det skulle varit lite kul om situationen var annorlunda.
”Snälla snälla Kai, hämta bara kläderna.” Kai verkade förstå att något var fel.
”Okej, okej visst. Men berätta först var som händer.” Gareth suckade.
”Jag och Grace sitter ihop med en hopbindningsförtrollning så det blir enklast om du hämtar.” Kai tittade på en punkt bredvid Gareth, antagligen
”En hopbidningsförtrollning? ” frågade Kai förvirrat.
”Vi kan inte vara längre ifrån varandra än 3 meter, jag berättar mer sen, hämta bara mina kläder.” Kai började fnissa, men desperationen i Gareths röst måste ha nått honom.
”Hur fan…?” Kai skrattade till. ”Okej, men du är skyldig mig en ordentlig förklaring sen.” Kai log fortfarande roat medan han började gå mot den vanliga sovsalen. Gareth stirrade efter honom. Det kändes för ögonblicket enklast att inte titta på Grace, eller ens låtsats som om hon var där.

Grace suckade och gick efter Gareth när han pratade med sin kompis. När Kai hetsade och inte ville gå utan förklaring fick hon lust att säga någonting kyligt till honom. Hon gjorde det inte för att det skulle egentligen bara göra situationen värre, och det var kanske inte så bra att vara dryg mot Gareths kompisar, om de nu inte löste sitt problem. Hon suckade och inväntade att Kai skulle komma tillbaka med uniformen.
”Du kunde inte ha använt gårdagens uniform, eller?” frågade hon kort.
”Eller bara låtit dina grejer vara kvar i rummet” la hon till och suckade. Hon tittade på klockan. Hon skulle möta Eric vid frukosten. Inte för att de satt tillsammans och åt, de var ju i olika elevhem, men de brukade börja morgonen med att snacka lite innan frukost.

Eric och Grace hade blivit besvikna när de hade hamnat i olika elevhem. De hade träffats på Hogwartsexpressen och Eric hade inte haft en aning om någonting om varken Hogwarts eller trollkarlsvärlden. Så Grace hade gått igenom allt med honom, och när de kom fram till Hogwarts hade båda velat hamna i Ravenclaw. Hatten hade faktiskt övervägt Ravenclaw för Grace också, men hade tillslut bestämt sig för Gryffindor. Det hade ju dock inte stoppat de två vännerna, som hade umgåtts i princip varje dag sedan den dagen. Grace hade andra vänner, mestadels inom Gryffindor, men Eric var den som hon ansåg vara hennes närmaste. De gjorde de mesta tillsammans, och hade nästan alla lektioner tillsammans nu i sjätte året, vilket gjorde Grace glad.

Hon lutade sig mot väggen och himlade med ögonen. Hur lång tid kunde det ta att hämta en skoluniform? När det handlade om Gareth så antog Grace att den låg prydligt ihopvikt någonstans, så det var inte så att Kai behövde leta efter alla delar heller.

Gareth fortsatte stirra efter Kai utan att bry sig om vad Grace sa. Vad fick henne att tro att gårdagensuniform låg i deras nya rum? Gareth hade flyttat tillbaka allt, inklusive sina pyjamasar till den vanliga sovsalen. Så självklart hade han bytt om där. Inte för att det spelade någon roll egentligen. Han hade bett husalferna att ta hand om hans kläder varje natt. De tvättade de som behövdes och strök allt och lämnade de med hans andra kläder innan han vaknade. Så uniformen skulle ändå inte varit kvar i det nya rummet.
Han behövde inte svara på vad hon sa om att lämna sina grejer kvar i rummet heller, för strax efter hon sagt det hörde Gareth steg i trappan. Sekunder senare dök Kai upp. Han höll Gareths kostym och kam så han kunde göra iordning håret också. Gareth kände sig otroligt tacksam. Han hade helt glömt att fråga om det. Kai var verkligen en bra vän ändå.
Gareth tyckte det kändes som om det hade tagit väldigt lång tid, men han var ganska säker på att det egentligt gott hyfsat fort. Att stå och vänta med Grace fick tiden bara att gå väldigt långsamt.
Kai räckte över kläderna till Gareth.
”Tack!”
”Det är lugnt, men du är skyldig med en förklaring och en tjänst.” Kai log triumferande. Gareth visste att han skull tvinga fram mer ’läxhjälp’.
”Okej då. Vi ska gå och får dethär ordnat, men vi syns vid frukosten.”
”Absolut.” Kai gick fram till sin nya dörr. ”Hejdå pappa, lycka till!” Han försvann snabbt in i rummet. Gareth kunde se att han tyckte han var rolig. Gareths ansikte skiftade svagt i rött. Han hoppades Grace inte lyssnade, eller i alla fall inte förstod att Kai fortsatte skämta om vad hon hade sagt till honom dagen innan. Gareth visste att Kai gillade Grace. Han hade inte fattat det som om de faktiskt kände varandra så bra, men Kai var ett stort quidditchfan och det var självklart för honom att gilla alla i laget. Speciellt Gryffindors bästa spelare. Kai hade kommit med i laget i början av deras femte år, som slagman. Men han hade hoppat av efter bara några veckor. Han sa att han inte tyckte att det var lika kul att spela när han blev tvingad till det. Kai tyckte nästan aldrig något var kul om han inte helt själv valt att göra det. Gareth kunde inte förstå honom. Om Gareth inte tyckte saker som han tvingades att göra var kul, som lektioner och läxor, skulle hans liv ha väldigt få glädjeämnen. Visserligen gillade han inte alla ämnen eller läxor, men de flesta var i alla fall på nått sätt intressanta.
Gareth gick stelt förbi Grace för att komma in i rummet och göra sig i ordning.

Grace betraktade Kai när han kom tillbaka med Gareths grejer. Hon hade inte pratat mycket med honom, trots att han hade spelat Quidditch med henne i ett par veckor under deras femte år. Hon hade aldrig fått uppfattningen om att han tyckte det var roligt att spela själv, och hon antog att det var därför som han slutade, han var mer publik-typen. Hon rynkade pannan när Kai kallade Gareth för pappa, konstigt smeknamn, men Grace kunde förstå det. Hon fick en pappa-känsla av Gareth, att han sa till sina kompisar på ett sätt som föräldrar brukar göra. Samtidigt behövde det inte vara något dåligt, och det verkade ju som hans kompisar uppskattade det. Hon flinade lite och gick tillsammans med Gareth till rummet. Hon ställde sig och tittade ut genom fönstret, för att Gareth skulle få byta om i fred. Hon betraktade de få människor som stod ute i snön, och som såg väldigt små ut med tanke på hur högt uppe Grace var för tillfället. Det såg riktigt kallt ut. Grace hade älskat sin första jul på Hogwarts, speciellt snön. Hon hade tyckt det var konstigt att inte fira med sin mamma, men hon hade vant sig vid det. Hon hade stannat på Hogwarts för de flesta av jularna, hon hade bara åkt hem på två. Eric hade tyckt det var mycket häftigare att fira jul i trollkarlsvärlden än mugglarvärlden, så Grace hade stannat och firat med honom istället. Hon kliade sig i nacken och tittade upp i taket. Hon undrade hur lång tid det skulle ta för Gareth att bli klar, Grace hade en känsla av att det skulle ta ett bra tag, med tanke på att hans hår aldrig hade ett enda hårstrå som stod åt fel håll. Inte för att det var något fel med det egentligen, utseende var ju en stor del i människans liv, men just nu ville Grace bara bli fri.

Gareth var glad över att Grace tittade ut genom fönstret så han kunde få det lite mer privat. Han såg till att byta om så snabbt som möjligt. Han började se ljuset i tunneln, snart behövde han och Grace inte sitta ihop längre.
Gareth tänkte aldrig själv på att hans kläder och hår alltid var perfekta. Kai och Sonia skämtade ibland om att det var det, men Gareth förstod de aldrig riktigt. Han tänkte aldrig att det var viktigt att hans kläder var helt perfekta, även om han föredrog att se prydlig ut. Ibland när han såg skillnaden mellan sig själv och sina klasskompisar blev han lite förvånad. Han kunde inte förstå hur de andra lyckades få sina kläder så skrynkliga och oprydliga. Sitt hår la han lite mer omsorg på, men just denna morgon skyndade han sig igenom den processen också. Trotts att han la mindre tid på det låg det fortfarande helt perfekt. Hans vänner hade sagt att han såg med naturlig ut när han inte hade håret bakåtkammat. Gareth höll inte med. Att ha håret i ögonen var det värsta han visste, och han kände knappt igen sig själv när han tittade sig i spegeln. Varje morgon efter att han hade fixat håret kände han det som om han äntligen vaknat på riktigt.
Han var helt klar på ett par minuter. Han vände sig mot Grace och fick en skymt av snön ute på området. Han gillade inte snö. Det gjorde det jobbigare att gå omkring han blev så blöt. Han hade dock haft sina kul stunder i snön. Kai och Sonia gillade att ha snöbollskrig och bygga snögubbar. Gareth brukade följa med ut för att titta på eller läsa en bok undertiden, och för det mesta lyckades han bli indragen i vännernas lek. Ofta mot sin vilja, men i slutänden brukade han förvåningsvärt kul, även om han tröttnade mycket snabbare än sina vänner. Det var de få gångerna Gareths kläder inte var perfekta. Men han såg alltid till att byta om snabbt så mycket få hade sett honom så.
”Nu är jag klar. Kom så går vi.” Gareth insåg att han inte lät riktigt lika stel som han brukade när han pratade med Grace, även om hans röst var långt ifrån avslappnad. Kunde denhär lilla upplevelsen kanske göra honom bättre att prata med folk han inte nödvändigtvis gillade? I så fall var det kanske inte helt bortslösat. Eller så hade hans röst helt enkelt tröttnat efter att de hade varit hopbundna några timmar, även om de inte hade partat mycket.

Grace reagerade när Gareth sa att han var klar. Hon noterade att han lät mer avslappnad än tidigare, och undrade vad det berodde på. Hon nickade och började långsamt röra sig mot dörren som ledde ut till uppehållsrummet. De hade tur, det var tomt, antagligen för att det var morgon och folk var på väg ner till frukosten. Grace tyckte att de lyckades få in en bra takt i hur de skulle gå, utan att någon drog iväg. Hon svor lite över att de bodde i Gryffindortornet, som var längst bort från Stora Salen och frukosten. Vanligtvis var det inget problem att gå ner för alla trappor, men just nu var det inte så himla enkelt. Tillsammans jobbade de sig ner för alla trappsteg, och med samarbete kunde de ta sig ner till entrén. Grace såg Eric som tittade på henne och vinkade. Grace fick en impuls att springa fram och säga hej, men hindrade sig i sista sekunden. Eric rynkade pannan och kom fram till henne.
”Hej, hur är läget? Du är jättesen, du kommer aldrig sent?” sa han frågande och Grace suckade och såg sig omkring, eleverna runt omkring var för upptagna med sig själva för att lyssna på hennes konversation. Hon vände sig till Eric igen.
”Jag och Gareth här sitter ihop med en ihopbundningsbesvärjelse” sa hon och Eric såg förvånad ut.
”Ihopbu- hur?” frågade han och Grace suckade.
”Lång historia kort, jag skulle ut och gå en runda i natt och blev ertappad, och den underbara Professor Mills band ihop oss med en besvärjelse, vi kan inte gå mer än tre meter ifrån varandra utan att den andra rycks med och trillar” sa hon och Eric rynkade pannan ännu mer.
”Det är ju helt sjukt, ni måste prata med lärarna!” sa han och Grace nickade.
”Vi ska, kan vi ses efter frukosten i stället? Vi ska lösa det här” sa hon och Eric nickade.
”Såklart, vi hörs” sa han och log. Han nickade vänligt mot Gareth innan han gick in i Stora Salen med några andra av deras vänner. Grace tittade på Gareth.
”Du får sköta snacket, jag riskerar bara att bli arg och jag tror inte lärarna uppskattar det” sa hon och suckade.

Gareth reagerade på att Sonia inte väntade i uppehållsrummet. Han undrade om hon hade försovit sig, eller om Kai hade berättat vad som hänt med honom och hon var inne hos honom nu. I vilket fall var det skönt att han inte behövde springa på fler av sina vänner förrän situationen var löst. Om bara några minuter skulle nattens händelser bara vara en kul historia hans vänner kunde skratta åt.
Gareths oro för att ramla eller bli nertrampad i trapporna som hållit honom vaken under natten visade sig inte vara ett problem. De träffade inte på några folkmassor och ingen ramlade. Det var inte svårt att hålla takten med Grace. Att gå lika snabbt som någon annan brukade vara lätt. Det blev tydligt att Gareths oro hade varit väldigt överdriven. Men de skulle nog bli jobbigare när de kom fram till stora salen. Det skulle vara fullt med folk, och de behövde antagligen ta sig till honnörsbordet. Det innebar tekniskt sätt att de skulle visa sitt problem inför hela skolan. Inte för att det skulle märkas, att elever, speciellt prefekter gick fram till lärarna under måltider var inte så ovanligt.
De kom smärtfritt fram till huvudentrén. Men när de var där stannade Grace. Gareth märkte det i tid och lyckades stanna han också. Han tittade mot Grace för att se vad problemet var. Grace tittade åt ett annat håll. Gareth följde hennes blick och fick syn på Eric från deras klass. Gareth hade ingen ordentlig uppfattning om Eric. De hade inte pratat så mycket, men han hade alltid fått för sig att han var helt okej.
Gareth höjde förvånat ögonbrynen när Eric sa att Grace var sen. Under natten innan när Grace hade pratat om att hon inte hade en lektion på morgonen hade Gareth fått för sig att hon försökte få sovmorgon. Varför skulle hon annars ens nämnt det? Men om hon hade planerat att sova länge skulle vad Eric sa vara helt ologiskt. Gareth kom irriterat fram till slutsatsen att Grace måste ha försökt reta honom med flit under natten. Kanske hade hon bara spelat dum. Toleransen Gareth hade fått för henne försvann tvärt. Det blev inte bättre att hon förklarade situationen för Eric. Gareth hade gjort samma sak med Kai, men det kändes obehagligt att nån från ett annat elevhem visste. Tänk om han spred det. Fast med tanke på att han var Graces kompis borde det inte hända.
Eric verkligen rätt attityd när det kom till problemet, vilket Gareth uppskattade. Han besvarade den vänliga nicken.
Gareth hade räknat med att sköta snacket. Han visste att lärarna litade på honom. Som prefekt var det också hans uppdrag att prata med lärarna om någon elev kände sig orättvist behandlad. Han hade aldrig förr varit den eleven. Grace hade dessutom faktiskt brutit mot reglerna och var inte i en position att argumentera emot sitt straff.
”Jag fixar det.” Han lät åter igen extra stel.
När de kom in i stora salen såg Gareth till sin lättnad inte Mills. Det skulle ha varit jobbigt att prata med någon medan hon närvarade. Han såg inte Kai eller Sonia heller. Men hans bror satt nära lärarbordet. Gareth ville inte att han skulle veta nått förrän det var över. Han hade inte hela historien. Gareth skulle skämmas ihjäl och William skrev till föräldrarna och berättade som straffet innan hans själv. Det skulle inte hända, insåg Gareth lättat. De var bara några meter ifrån räddning. Gareth började gå igenom gången mellan Gryffindor och Hufflepuffs bord. Det var inte allt för mycket spring, så förhoppningsvis skulle det gå smidigt.