wolfy & rollspelare prs

Tiden gick oändligt långsamt fram kändes det som. Han hade ingenting att vara upptagen med heller så det blev ju långtråkigt att sitta och vänta på att någonting skulle hända. Då det gått ett par timmar började han bli lite nervös. Tänk om han hade missat tjejen? Hon kanske hade gått ut en annan väg? Oron gick upp i rök då hans blick snart fastnade på en bekant tjej som var på väg mot kaféet. Äntligen! Jonathan reste sig upp från bordet innan han gick fram till disken.
"Hej," hälsade han på henne, "vill du äta lunch tillsammans?" I hans huvud hade det låtit bra men nu när han sa det högt var han inte längre så säker på saken.

Cleo rynkade på pannan och tittade förvirrat upp på killen. Hon spärrade lätt upp ögonen och försökte svara men hon hade tappat orden helt.
"Ehm... Din flickvän då?" fick hon tillslut fram med ett osäkert leende. Hon kliade sig på armen och betalade för sin smoothie innan hon sa hejdå innan hon försiktigt började gå, förväntade sig att han skulle komma efter.

Då hon började gå var han inte sen med att följa efter. Att hon inte genast tackat nej var ett lovande tecken.
"Jag bjuder inte ut dig på en dejt, jag vill bara tacka för att du hjälpte mig välja ut några produkter som hon garanterat kommer tycka om." Jonathan viftade lite med påsen i sin högra hand.

"Du vet om att det är mitt jobb va?" frågade hon och drack lite av sin smoothie medan hon kollade på honom med ett stort leende på läpparna. Hon släppte ut sitt hår och bet sig löst på läppen. "Jag ska träffa två kompisar om ett tag. Du kan få hålla mig sällskap tills dess?" sade hon sedan som förslag och höjde ena ögonbrynet.

"Men ändå," envisades han. Hon hade kunnat vara otrevlig och ohjälpsam. I ögonvrån såg han en av beskyddarna som följt med det lilla gänget till köpcentrumet. Jonathan övervägde för en sekund att dra in henne i närmsta affär, men insåg snart att beskyddaren svängt in mot en annan gång och inte skulle se honom. Han vände blicken till Cleo och nickade åt hennes förslag. Det var bättre än ingenting. "Jonathan." Han sträckte ut sin hand mot henne.

Cleo log svagt och kollade på hans hand lite snabbt. Hon skakade hans hand och fuktade sina läppar, brukade alltid göra det när hon blev nervös.
”Cleo.” Log hon och granskade honom lite snabbt. ”Har du också studiedag eller?” Undrade hon sedan och tittade upp på honom. Han såg inte ut att vara mycket äldre än henne så hon antog att han också gick i skola.

”Det kan man väl säga.” Den här tiden på dygnet brukade han vanligtvis ligga och sova. Morois kunde givetvis vistas i solljus men det gjorde dem slöa och olustiga. Att han inte var mänsklig var förstås ingenting han kunde avslöja för Cleo: vad skulle hon tänka om honom då? Människor behövde inte veta om vampyrers existelse.
”Får jag bjuda dig på någonting att äta?” Nu hade hon visserligen precis köpt en smoothie åt sig men något ätbart kanske hon ändå kunde tänka sig att få i sig. Det var dessutom mindre risk att bli påkommen av hans sällskap om de satt inne på restaurang istället för att springa runt.

”Aha, vilken skola?” Log hon nyfiket och kollade på honom med stora ögon. Hon drog en hårslinga bakom örat och fuktade sina läppar. Hon såg sig omkring och fastnade med blicken på en topp som var fin. ”Vi kan äta snart, jag måste bara pröva den där,” log hon och drog med honom in till butiken. Hon tog toppen i rätt storlek och kollade runt ifall hon hittade något mer. Hon började gå mot provrummen och sneglade bak på honom för att kolla om han följde med eller inte.

Han rörde inte en min men blev på insidan spänd. Vad skulle han svara? Han hade ingen aning om vad stadens skolor hade för namn, räknat med att få den frågan hade han inte heller. Då hon fått syn på en topp kände han sig lättad, kanske hon glömt bort att förvänta sig ett svar från honom. Lydigt följde han efter henne in till butiken och tassade efter mot provrummen. Han sjönk ner i en fåtölj utanför ett av provrummen för att vänta där medan Cleo provade klädesplagget.

Cleo gick in och prövade bodyn, hon stod inne i provrummet en stund. Hon visste inte riktigt om hon vågade visa Jonathan eller inte. Han hade ju flickvän och hon kände honom knappt, dessutom var tröjan otroligt urringad. Hon tog på sig sina shorts och gick ut igen. Bodyn var svart och längs urringningen pryddes den av spets ner till naveln ungefär. Hon kollade på Jonathan och höjde ena ögonbrynet.
”Är den fin?” Log hon och gjorde en rosett av banden i macken så att hon inte skulle råka flasha.