Criminal [PRIVAT Zora & countess]

(Det e länge sen ja jhag har mött fler som rollar längre, rollar här och en annan sida och där rollar dem lite längre på den andre sidan tycker med det e roligt med lite längre inlägg)


Sara hade rykt till när mannens ord nådde henne och hon såg direkt på mannen. Han stod och letade efter en bok det kunde hon snabbt räkna ut.
-Vart e jag?
Frågade hon direkt envist och såg på honom nu, hon var inte glad och kommer nog inte vara så trevlig mot honom just nu. Hon ville åtminstone veta vart hon befann sig och varför han hhade fört henne. Sara granskar omgivningen under tystnad och satt kvar i sängen för hon ville inte komma nära den där Lucas direkt, han var trots allt hatad just nu.
-Du kanske skulle tänkt över din dosering.
Sa hon kort och rättade sin tröja rätt ofrt som hade blviit lite fel. Hon kollade på honom än.

Lucas gick fram till sängen och satte sig på en stol bredvid. Boken han hade letat fram var Den store Gatsby, samma som Sara läst i skolan. Egentligen hade han bara tagit fram boken för att visa vilken kontroll han haft över henne.
– Du är din far upp i dagen.
sa Lucas roat, la ner boken och fiskade istället fram sin telefon.
– Och på tal om din far...

En av DeMoras män befann sig utanför hennes fars hem. På grund en svart mask var det omöjligt att se hans ansikte.
Mannen dunkade kraftigt på fönstret till rummet som fadern befann sig i och tryckte därefter upp en surfplatta mot glaset.
Plattan och Lucas telefon hade ett sammankopplat videosamtal, så att fadern kunde se sin egen dotter sitta i ett okänt rum. Men på grund av det tjocka fönstret kunde det däremot inte delas några ord mellan dem.

Sara lyssnar på honom och såg snabbt på boken sen på hans mobil och förstod.
-du vet du kommer just nu vara dödsdömd i hans ögon.
Sa hon envist och såg att hennes far hade sett och verkar inte röra en min. Sara läste av hans ögon rätt fort och log till diskret, han var arg och hon hade lärt sig dem ögonen.
-Han e arg på dig. Du vet han ger dig det du vill ha om du bara säger det fint på ditt lila bortskämda sätt
Sa hon kort och såg rakt in i Lucas ögon, hon var ju miss jag lägger näsan i blött i mellan rum. Hon ville itne se sin pappa bli orolig lite däröfr kollade hon på lucas nu för se hur han regerade på hennes ord.
-Eller så sätter han skottet i pannan om han får chansen.
Sa hon kort och höll envist kvar sin blick.

Lucas fick fram ett stort leende när Sara sa att han lika gärna hade kunnat be snällt för att få det han ville.
– Var finns det roliga i det?
Sa han och bara för att retas med fadern så zoomade han in närbild på dotterns ansikte. Detta visade på att, trots sitt sofistikerade yttre, var Lucas kall på insidan. Han var trots allt en av stadens största förbrytare.
Han besvarade Saras blick genom att själv se in i hennes klarblå ögon.

När mannen var säker på att fadern sett sin dotter så stängde han av plattan och visade upp tatueringen för att hylla DeMora.

Sara hade tyckt det var lite stelt när han valde faktikst stirra tillbaka.
-Det roliga finns att jag får njuta att se dig bakom galler.
Sa hon kort bara och petar undna hans mobil då ho tyckte det var lite obekvämt där, hon gjorde inte det elakt utan mer makernade att sluta. Hon visste han kommer säkert få problem med henne nu för hon kommer ju leta små håll i hans lila lya eller hans sköld. Hon kunde mycket mer än man trodde. Hon hade snart dragit bort lbicken från ahns ögon då det blev lite väl stirrande på honom. Hon tänkte bara och såg sen på honom
-Vill du ha tyst på mig får du fan hitta något som roar mig grabben
Sa hon kort nu för se vad han ens gjorde. Hon visste hennes far hade sett mannens tautering och kudne se hans min inom sig hur ilsken han blev och sslängde sig säkert till stationen för lägga ut en efterlysning på sin kära dotter.

Lucas stängde av mobilen, stoppade ner den i sin ficka igen och reste sig från stolen. Han gick bort mot andra änden av rummet och öppnade dörrarna till ett stort, vackert, skåp. Där inne fanns allt som en konstnär behövde. Sanningen var att hela rummet var förberett och inrett just för Sara och där inne fanns allt hon behövde för att sysselsätta sig. Kidnappningen hade trots allt planerats i veckor.
– Du trodde väl inte att jag skulle lämna dig sysslolös?
Sa han med glimten i ögat

Sara hade sett på honom när han hade rest sig och gick igenom rummet. Hon bett sig diskret i läppen och hade till sist vågat sig efter för kika snabbt men aktade sig lika fort han hade gett henne en blick.
-kanske,vet aldrig mer er skummisar
Sa hon kort och suckar tyst och granskar sakerna bara och gick åter itll sängen och satt sig där och såg på honom kort.
-Vart gjorde du av min väska?
Frågade hon nu kort och såg på honom, hon hade haft sin skolväska med sig när han tog henne, hon hade viktiga saker där. Som saker som var henne rätt kärt, mobilen låg ju inte där det visste hon. Dessutom misstänkte hon att han inte kommer ens ge henne sin mobil förrän han får sin lila pris på henne av fadern.
-En fråga till. Varför var du sååå intresserad av ta mig och typ inte min faders kollegas unge?
Frågade hon kort och la arman i kors, man såg hon var envis och ville ofta ha sitt genom allt. Hon var dock lite rädd just nu men föröskte dölja det så gott det gick.

Lucas stängde återigen skåpen och började sakta gå runt i rummet.
– Din väska är i säkert försvar.. Du behöver den ändå inte..
Svarade han kort på Saras fråga, räckte sig efter en stor guldskål med frukt och letade fram ett stort rött äpple som han sedan började rulla från hand till hand.
– Du är det perfekt målet Miss. Sara Wood. Du är dotter till stadens bästa polis.. som även råkar vara besatt av mig.
Lucas log till och flyttade åter blicken mot henne.
– Och.. Du har även fångat mitt intresse.
Han tog en bit av äpplet utan att släppa ögonen från henne.

Sara såg på honom bara och tänkte på hennes nästa ord.
-Jag har faktiskt 2 block jag vill ha där ifrån, ett skiss och ett vanligt randigt som jag har till plugg.
Sa hon kort och lyssar lugnt vidare på honom. Hon följde honom noga med blicken.
-Han e besatt av mycket, han e besatt av sitt jobb.
Sa hon envist och lyssnar klart och rynkar pannan. Hon förstod nte ritkigt vad han menar med det sista. Hon hade än noga koll på honom nu, men även på allt han hade på sig så han inte överraskade henne igen.
-Vad menar du?
Frågade hon och menar på det sista, hon gav honom den blicken som vad menar du med det sista. Hon fattar inte riktigt något just nu. Hon ville få en förklaring där och sen hon tyckte inte om måla med andra saker därflr ville hon ha sitt block med sina pennor. Det var så att hon hade fått det av sin mamma innan hon dog och hon ville ijnte det tappades bort.

( som sagt, lite korta inlägg ibland :o )

– Som sagt. Du behöver inte din väska.
Försökte han återigen övertala henne. Fast besluten om att inte ge tillbaka den. Han menade på att allt hon behövde fanns där inne.
Med långsamma steg började Lucas gå rakt mot sängen där Sara fortfarande satt. Hela tiden med blicken fixerad på henne.
– Och jag menar det jag just sa. Jag har hållit ett öga på dig under en längre tid nu. Och du, miss Wood, med ditt envisa temperament, har fångat mitt intresse.