[PRS] Theida & yehet

Anthony väntar i sitt rum med sin mobil i handen, men låter den falla åt sidan när han får syn på Ray igen.
"Tvätta du bort sminket också?" frågar han när han får syn på den andres nu inte lika mörka ögon. "Min mamma har nog en eyeliner på badrummet, du kan nog få låna den om du vill det.." äeligt talat så har Anthony inget emot en osminkad Ray, inte alls, men han vet att hans vän inte gillar att ha sina ögon osminkade. Anthony vet inte riktigt varför han vill ha det, då den längre tycker att Ray har väldigt fina ögon, och han själv brukar aldrig sminka sig, men han vet bättre än att fråga om det.

Ray suckar lågt. "Ja, det var lixom lite svårt att få bort all grädde, smör och ägg utan att sminket skulle försvinna. Men det är okej, jag klarar mig. Tack ändå"
Han rättar till luggen lite med handen och ser till så att den hänger ned i ansiktet lite mer än vanligt, eftersom sminket nu är borta.
"Men ehh,, jag kanske borde börja dra hemåt?" Sa Ray lite smått frågande och kollade mot Anthony.

"Rapunzel, släpp inte ner ditt hår, dina ögon är fina som de är," berättar Anthony med ett litet flin på läpparna. Sjuttonåringen hoppar upp från sängen och puttar med sin vän ut genom dörren. "Jag kan följa dig hem, jag är så pass uttråkad i vilket fall som helst," berättar han och går in mot hallen. Ett par vita sneakers trär han över fötterna innan han drar en jacka över sina rätt tunna axlar.

Ray flinar åt Anthonys kommentar "Du är ju skum asså".
Han följer med ut i hallen,, eller ja, snarare blir puttad ut i hallen. Han tar på sig sina vanliga slitna converse och sin hoodie som ser ut som att den ska falla isär när som helst. "Du verkar verkligen vilja få ut mig asså" skämtar han och går ut genom dörren.

"Men du älskar mig även om jag är skum," säger Anthony och öppnar dörren med höjda ögonbryn mot Ray. "inte sant?" sjuttonåringen börjar gå ner för trappen, ner mot den nu stängda restaurangen nedanför. "Nä, inte direkt, jag bara går lite snabbare än dig."

"Jadå, visst älskar jag dig ändå" svarar Han leende och följer efter Anthony ner för trappen, och sedan ut genom dörren.
"Men det är faktiskt inte mitt fel att du har längre ben än mig".

Anthony ler brett mot den kortare och nickar.
"Det är inte mitt fel heller!" säger han och skyndar sig fram till ett par gungor som står placerade vid vägen. "Hur mycket är klockan?" frågar sjuttonåringen och börjar göra fart på gungan han nu sitter på.

Ray kollar ett tag på Anthony där han sitter på gungan, innan han följer efter och sätter sig på en gunga bredvid honom.
"Ingen aning" svarar Ray och kollar mot Anthony. Han rättar återigen till luggen och börjar sedan också göra fart på sin gunga.

Anthony blåser upp kinderna och sparkar med skorna i sanden innan han hakar sitt ben i Rays.
"Har du ingen klocka på dig? Eller mobil?" frågar den brun håriga medan han leker med sin väns fot.

"jo-" Ray fiskar upp mobilen ur fickan och trycker enkelt på hemknappen för att lysa upp skärmen och få fram klockan.
"17. 47" svarar han och trycker sedan på låsknappen för att släcka ner mobilen igen innan han stoppar den i fickan igen.
Ray kollar ner på hans fot och suckar åt Anthony. "Vad håller du på med?" frågar han med ett litet leende.