Privat roll, De insvurna
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Privat roll, De insvurna
Användare | Inlägg |
---|---|
Tamburlaine
Elev |
Tristan betraktade Eleria roat då hon åt upp maten utan vidare betänkligheter. Han kunde bara föreställa sig hennes etikettlektioner.
Med mer återhållsamhet åt han sin ägen mat. Det var endast simpel mat för tjänare, hundmat jämfört med det som serverades adlarna och kungen. Eleria hade förvandlats från ett gatubarn till en vacker kvinna i Marys händer. Hennes hår glänste rent, och hennes hy sken vackert då den inte var täckt av all smuts. "Hur gick det med Mary?" frågade Tristan vänligt och bröt en bid av det nybakade brödet Lotte hämtade till deras bord. 17 nov, 2012 00:17 |
Vildvittra
Elev |
Eleria följer brödet med blicken. Skulle även hon våga ta bröd? Hon tvekar en halv sekund och bestämmer sig sedan och tar även hon utav det färska goda brödet och suger upp det sista av stuvningen med brödet.
När Tristan tilltalar henne vänligt och ler ser hon upp på honom och ler tillbaka ovan vid vänliga ord som hon var. "Jo tack, det gick bra. Det syns väll?" ler hon och snuddar vid det glänsande håret och den rena vita hyn. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 17 nov, 2012 00:28 |
Tamburlaine
Elev |
Tristan nickade.
"Kungen kommer att bli väldigt nöjd", sade han. Det var ju för kungens skull hon lagats vacker, hur mycket det än smärtade Tristan. En klocka hängde över dörren, och en blick på den fick Tristan att resa sig. Det var endast två timmar tills de skulle vara i tronsalen där eden skulle sväras. Tristan kom ihåg då han själv gjort det, en skrämd pojke i ett stort rum, som verkade än större då de fanns endast några personer på plats. "Jag måste tvätta mig och byta om innan vi ska till tronrummet. Har någon visat dig ditt rum?" frågade han av ett infall. Alla insvurna bodde i samma del av slottet. 17 nov, 2012 00:32 |
Vildvittra
Elev |
Elerias blick mörknar märkbart och för ett ögonblick syntes det att hon inte enbart var en skrämd liten varelse som bara tog emot order.
"Man får hoppas att han blir glad då." sa hon med tonlös röst och åt snabbt upp brödet då Tristan reste sig upp och hon skakade på huvudet. "Nej, det har ingen. Mina kläder skulle läggas där. Men jag vet inte vart det ligger, kan du visa mig?" sa hon och tystnade sedan. Tristan var den enda hon kunde ty sig till i detta slott men han kanske inte alls ville ha med henne att göra. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 17 nov, 2012 00:39 |
Tamburlaine
Elev |
Tristan rynkade lätt ögonbrynen åt hennes ton. Han kände likadant, men en insvuren gjorde klokast i att inte säga sådant högt, speciellt då någon kunde höra. Inte ens då man var ensam på sitt rum borde man säga något negativt om kungen. Tristan hade lärt sig det den hårda vägen.
"Javisst, det är ändå åt samma håll." Tristan vinkade adjö åt Lotte och visade sedan vägen till de insvurnas torn. Det låg nära tjänarna och flera gömda korridorer ledde därifrån rakt till kungen, ifall han skulle kalla på dem snabbt. "Här har du ditt rum", sade Tristan och skuffade upp en dörr i tornets andra våning. Han visste hur det skulle se ut, hans rum var likadant: en enkel säng, ett skrangligt bord med en ännu skrangligare stol intill, en kista för kläder och ett smalt fönster. 17 nov, 2012 00:43 |
Vildvittra
Elev |
"Tack" sa Eleria och ser in i rummet och hon log. I hennes ögon var det vackert, tänken säng. Det var annat än filten hon fick sova på hemma och ett eget rum, tänk va!
"Vad fint det är" säger Eleria uppriktigt och kliver in och ser på Tristan. "Tack för hjälpen, med allt." ler hon lätt till honom. "Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 17 nov, 2012 00:47 |
Tamburlaine
Elev |
Tristan nickade med ett leende och viftade undan hennes tack med handen. Han visste inte när han senast hört ett tack.
"Det var inget. Jag är två våningar upp om du behöver något." Med de orden lämnade han henne och gick till sitt rum. Han tog med sig rena kläder, de med kungens emblem sytt på bröstet, och gick till badrummet längst ner i tornet. Ingen var där, men ämbarna var fulla. Tristan klädde av sig och hällde en ämbare med kallt vatten över sig. På grund av all träning var Tristan i utmärkt kondition. Hans muskulösa kropp var dock svårt ärrad, på armarna, benen och bröstet, men värst av allt ryggen, där långa ränder skar varandra. De hade han fått efter alla straffningar han fått stå ut med. 17 nov, 2012 00:52 |
Vildvittra
Elev |
Efter att Tristan lämnat henne hörs ännu en knackning och en tjänare kommer in med ett par klänningar åt henne. "Du skall ha på dig den där." säger han och pekar på en djupt uringad ljusgrön klänning i något silkigt material och med långa smala åtsittande ärmar. Eleria nickade och när han försvunnit sätter hon på sig den. Klänningen är enkel men altför djupt uringad för Elerias smak, dock räcker den ner till fötterna och går in i midjan. Hon tar på sig ett par av skorna som hon ska ha till och granskar sin spegelbild. Hon är vacker, inget annat kan sägas så kungen torde ju vara nöjd. Håret lockar sig naturligt och kläningen gör hennes ögon än mer gröna. Det enda som är hennes eget är den lilla silverkedjan med halvmånen på, den hon ärvt av sin mor, hon hoppas av hela sitt hjärta att hon får behålla den för kungen.
"Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 17 nov, 2012 14:50 |
Tamburlaine
Elev |
Efter att ha tvättat sig och torkat sig med en av de grova dukarna från badrummet bytte han om till den officiella uniformen. Han använde den väldigt sellan, mest för att de uppdrag han utförde krävde att han inte blev igenkänd. Om han hittades hos en mördad man kunde kungen alltid neka att han sett Tristan förrut, men det var svårt om kungens emblem var fastsytt på mördarens bröst.
Tristan återvände till sitt rm och spände fast ett svärd i bältet, gömde några knivar på respektiva platser och drog fingrarna genom sitt hår. Om han inte såg respektabel ut skulle kungen visa sitt missnöje. I god tid lämnade han sitt rum och tog trapporna ner för att gå till tronsalen för seremonin. Tristan log inte, han var inte glad över att behöva se Eleria bli invigd. 18 nov, 2012 21:50 |
Vildvittra
Elev |
Det knackar på Elerias dörr och två vakter var utanför när hon öppnade dörren. "Vi skall erskotera dig till tronsalen." säger en av dem och den ena går före henne och den andre efter då de går genom slottet. Det verkade så folktomt men de flesta var vväll i tronsalen för att se cermonin och hennes invigning. Plötsligt stannar de frammför ett par dubbeldörrar och väntar på en signal för att hon skulle kunna komma in. Eleria tar ett djupt andetag, snart skulle hon få hela sitt liv utstakat, hela sitt liv som viljelös slav i konungens tjänst.
"Flitwick är en mycket liten man, med en mycket lång stav." 18 nov, 2012 22:02 |
Du får inte svara på den här tråden.