Privat rollspel mellan The Noble Lion och AlexZz

Leslie fortsatte på vägen bredvid floden, vindarna började bli hårda och det bildades vågor på vattnet. Hon går förbi en bänk där en kille sitter, han har på sig slitna kläder och bredvid honom ligger en utnött ryggsäck. En dam går förbi och killen frågar någonting, men Leslie kan inte höra vad han säger. Damen kollar på sin klocka och ger sedan killen några pund. Är han hemlös? Har Leslie äntligen hittat det hon sökt efter? Hon går fram till bänken och sätter sig ner bredvid killen. "Hej", säger hon försiktigt.

Zack - som inte alls är van vid att bli hälsad på, förutom av den framfusiga Cat som brukar hoppa på honom eller på annat sätt göra hälsningen till ett överraskningsmoment - måste först behandla hälsningen innan han tittar upp och ser en mörkhårig tjej, ganska smal egentligen. Han är osäker på varför hon talar med honom, dock.
"Tja." Svarar han helt enkelt, det låter en aning korthugget men han mjukar upp det hela med ett vänligt leende. Trots åren på gatan har han ju faktiskt en uppväxt.

Åh herre gud vad skulle hon säga nu då? Hon kunde väl inte bara fråga om han var hemlös, det skulle ju vara rent utsagt dumdristigt. Tänk om han inte var det, vad skulle han göra då? Hon visste ju inte vad han var för någon person, han kanske slår henne. Nej hon måste göra det här smidigt. Hennes mage kurrade högt men hon skulle inte klara sig länge på ett äpple den här gången.
"Vet du var man kan handla mat billigt?" frågade hon killen.

"Billig mat finns i utkanten av London, de lite värre kvarteren också, eller så kan du få gratis rester av hotellet om de känner sig frikostiga. Annars kan du ändå betala ett löjligt lågt pris för resterna om du frågar portvakten eller en av servitörerna." Svarar Zack neutralt och rättar till sin keps en aning då den hamnat på sniskan. Fast egentligen försöker han hålla koll på klockan. Om han kommer sent till nattens stöt kommer Cat säkerligen flå honom levande.

Leslie blev förvånad över hur lätt man egentligen kunde få billig mat.
"Du verkar kunna det där, hur kommer det sig?" Hon kommer närmre och närmre svaret hon längtat efter, för det verkar verkligen som att han är hemlös. Leslie kliar sig lite på hakan, undrar om han kommer tillåta henne att följa efter honom, i alla fall ett tag, tills hon lärt sig alla knep man behöver veta för att klara sig på egen hand.

Zack himlar med ögonen en aning. Kan man inte se det på honom? Iförsig, han är ju i ganska bra skick för att vara hemlös. Men om gamla tanter kan se det borde väl yngre också se. Samtidigt borde han väl inte veta det såpass väl heller.
"Hemlös." Säger han som om han pratade om vädret. Det var en påhittad tonart, han kände inom sig att det var smärtsamt. För det var smärtsamt att säga det. Erkänna för sig själv och andra att man var hemlös. Speciellt delen med att erkänna det för sig själv.

Leslie kunde äntligen andas ut, hon hade slutligen hittat det hon letat efter så länge.
"Är det sant? Jag har letat så länge efter någon som är i samma situation som mig!" Sa Leslie glatt "Jag rymde från min far tidigare idag och jag kan ingenting om det här med att vara hemlös och utan pengar..." Hon var noga med att inte säga vad det var som fick henne att rymma hemifrån. "Så... Är det okej om jag hänger efter dig ett tag? Bara tills jag kan det simplaste, till exempel att skaffa pengar, mat och en sovplats." Hon höll tummarna för att han skulle vara en godhjärtad människa och hjälpa henne.

Zack blir lite skärrad av det, rymmer från den manliga föräldern. Han undrar var hennes mamma är då, fadern verkar ju vara avskyvärd eftersom tjejen rymde från honom.
"Först och främst, jag heter Zack." Presenterar han sig och håller fram handen för att skaka hennes, om hon har lust att skaka hans hand. "Och det skulle vara ett nöje att hjälpa dig." Fortsätter han.

"Trevligt att träffas Zack, mitt namn är Leslie" säger hon och tar hans hand för att sedan skaka den lätt. "Tack så väldigt mycket för att du vill hjälpa mig, jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade hittat dig, liksom var hade jag fått min mat ifrån...?" fortsätter hon sedan och inser att hon antagligen hade fått gå hungrig resten av kvällen och natten för att inte tala om dagen efter.

Zack släpper handen efter den lätta skakningen och försöker komma på hur han fick tag i maten. Fast, det förstås när han flydde hade han en hel del förberett innan. Till och med vissa kontakter att lära sig av på gatan innan han ens hamnade på den. Sedan dess har han hört allt från "Stackars förvirrade pojke" till "Din jävla usla pojkspoling!" sedan den kvällen när han stack och lämnade allt bakom honom. Släppte allt. Han undrar om Leslie kommer göra samma sak. För det är priset man betalar för att vara på gatan.
"Att hitta mat är simpelt, beroende på om man har modet att stjäla, gräva i soptunnor eller tigga som ett fattigt barn." Svarar Zack och undrar hur lång tid de gått. Han tittar runt sig. "Om du vill ha ett säkert ställe att sova kan man muta vaktmästaren på hotellet, eller bara vara ynklig nog så får man sova där. Det finns fler sätt, såklart." Fortsätter han.