That little thing between love and hate [SV]

jag säger att det är azome!!!

SUPERBRA!!!

*ny bevakare*

Tack så hemskt mycket!

Kapitel 7

Endast, för att han tog initiativet, och satte sig genast ner på soffan. Nästan i mitten, jag himlade med ögonen så att han inte såg det och satte mig demonstrativt ner på mattan i stället för på soffan. Draco flinade och drog sedan på munnen.
”Så”, sade jag och tittade in i den sprakande hemtrevliga brasan. ”Du ville tala om en deal.”
”Ja”, sade Draco allvarligt och lutade sig framåt i soffan. ”Vad säger du om att jag låter bli att bry mig om Weasley och Potter det här året, att jag fullkomligt lämnat dem i fred.”
Jag rynkade pannan.
”Vilket betyder att det du vill ha i byte är väldigt svårt eftersom du inte klarar av att inte hamna i bråk med dem två”, konstaterade jag roat till svar. Jag var egentligen ganska förvånad över hur lätt det faktiskt var att tala med honom, precis som med Harry. Ron var det ju förstås annat med, han var så tjockskallig.
”Du börjar förstå”, sade Draco nöjt, ”det förvånar mig inte, du är ju smart.”
Jag var tvungen att titta bort, i vanliga fall hade han sagt det på ett helt annat sätt, nu sade han det vänligt. Varför var jag tvungen att märka sådana saker? Jag förstod inte ens varför jag befann mig här, just nu, då jag hade lektioner! Men ändå, så kändes det inte viktigt, inte just nu.
”Du vet, det här med heder är väldigt viktigt för mig”, började han medan han satte sig på mattan framför soffan med ryggen mot soffan. Jag satt inte med ryggen mot soffan, förvånandsvärt nog rörde min kropp på sig av sig själv så att jag satte mig bredvid honom, men det var fortfarande ungefär tio centimeter ifrån oss. Nu skulle jag inte röra på mig mer, det var mer än förväntat, det märktes även att Draco var förvånad över min handling.
”Och?”frågade jag då han inte fortsatte på sin mening.
”Och, det är det enda som jag vill ha i gengäld. Att du försöker vara ärlig mot mig och försöker”, sade han, för en gångs skull tittade han mig inte in i ögonen. Han vågade inte, hans annars bleka ansikte skiftade en aning i rött, var han generad?
”Eh...Draco, jag har ingen aning om vad jag ska säga till dig...men på samma gång så kan jag inte ignorera...det här”började jag långsamt med låg röst och rörde händerna mellan oss i ett försök att förklara 'det här'. ”Jag liksom försöker bara förstå mig på dig.”
Draco höjde ett av sina ögonbryn och lade huvudet en aning på sned, i ett tecken på att han behövde mera detaljer för att förstå vad jag menade.
”Jag menar...Det som håller på att hända mellan oss två, även fast jag skulle vilja att det skulle fungera, och jag säger inte att jag gör det, men om jag hade några förhoppningar...så det skulle inte vettigt för oss att vara tillsammans.”
Sådär, nu hade jag sagt det, i en enda stammande lång mening som måste ha tagit ett år att förklara. Svårt hade det varit, då jag hela tiden hade varit tvungen att se in i hans underbara ögon.
”Kärlek är oftast inte vettigt”, konstaterade han utan att bry sig om vad jag just hade sagt. Han var fortfarande lugn, mild på rösten och oberoad.
”Det är åtminstone en sak som jag kan hålla med om”, sade jag till sist. ”Men fortfarande, vi som ett par, till att börja med så skulle vi borda ha något gemensamt.”
”Ärlighet”, sade han genast utan att låta mig vänta, som om han hade ruvat på det där ordet väldigt länge redan. Förresten, så hade inte de där tio centimeterna minskat mellan oss? Eller var det bara jag som började bli paranoid?
”Kanske det, men så mycket som jag kan säga, så är det, det enda som vi har. Vi matchar inte!”
”Alla kan inte vara lika heller”, argumenterade Draco allvarligt, än en gång hade han vunnit. Sedan när hade han blivit så klipsk?
”Du har goda idéer, men vi kommer aldrig att hända”, sade jag snabbt och nu var jag säker på att han rört sig närmare mig, eftersom våra knän faktiskt nuddade varandra. Mitt hjärta stannade, jag kunde inte förmå mig att röra på mig, som jag egentligen borde ha gjort.
”Jag har fortfarande inte hört något argument om varför jag ens skulle försöka sluta att få ditt hjärta, Hermione”, sade Draco allvarligt.
”Du skrämmer mig”, sade jag till sist då våra knän helt och hållet rörde varandra, de nuddade inte längre, de var fast i varandra. Jag kunde varken säga att jag inte gillade och gillade det. Men ändå, det där var det sista som jag hade på hjärnan för att han skulle sluta bry sig om mig.
Draco fnös och tittade snabbt upp i taket. ”Det där är nonsens, om det var så, så skulle du inte sitta här, lugnt och tala med mig. Du försöker ju inte ens försvinna härifrån.”
”Inte på det där sättet”, motverkade jag, ”det är då jag inte förstår mig på dig. Jag försöker förstå mig på dig, men jag kan inte. Du är oförutsägbar på ett farligt sätt. Ena stunden är du en perfekt kille utan bekymmer, och nästa är du en anhängare till du-vet-vem!”
För första gången, så förvandlades hans röst till irritation. ”Kom igen nu, säg inte sådär. Vem är det som hänger omkring med en kille med ett blixtärr i pannan?”
Vid menandet med Harry gick ett sting igenom min mage, här satt jag och talade med Draco Malfoy, jag rörde vid honom och de andra Harry, Ron, Ginny...de visste ingenting, jag skolkade från mina lektioner för att få vara med Malfoy.
”Jag tror vår pratstund är på väg att ta slut, har jag rätt?”frågade Draco och tittade menande på mig. Jag nickade stelt. Snabbt hoppade han upp på fötter och räckte handen mot mig för att hjälpa mig upp. Ogenerat tog jag den och lät honom dra upp mig på fötter. ”Tack.”
”För vad?”frågade jag förvånat.
”Tack för att du inte ser mig som en idiot längre”, sade Draco med ett snett leende. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka medan vi gick mot dörren, där Draco stannade och drog på munnen.
”Ska du inte med på lektionerna?”frågade jag förvånat.
”Njae, jag tror jag stannar här ett tag”, svarade han dröjande och tittade på mig. Länge stod vi så, och bara tittade på varandra. Jag visste inte om jag skulle säga något eller bara sticka. På något sätt verkade det som om mina nerver inte alls ville det, inte hjärtat heller. Snabbt, innan jag ens hann reagera själv så hade jag redan minskat mellanrummet mellan våra läppar helt och hållet.

ME GUSTA!!!!! azome kapitel!!

Super azum bästaste kapitlet ever :')

Awsome!

Så jätte bäst! Älskade slutet!

mera

Jag vet inte om jag kan skriva så mkt idag, har prov imrn. Men något kapitel borde det väl ändå komma

Ingen brådska, skriv så snabbt som du hinner bara!