Come home (Hunger Games/Tintin) [SV]

Har bara hunnit läsa första kapitlet men det var sjukt bra

Kapitel 10 – Come up to meet you..

Tintin tänkte inte, han vände sitt huvud så han tittade bort mot skogen samtidigt som han väntade på sin död.
Det tog flera minuter innan flickan ens rörde på sig, antagligen försökte hon dra ut på spänningen för att ge publiken en chans att ta in det som väntade deras favorit.
Men innan flickan ens hade hunnit börja sikta in på sitt mål puttades hon undan och någon eller någonting hade kommit för att rädda Tintin, men vem eller vad var det?
Tintin tittade upp och såg att pojken från Distrikt 1 hade kommit dit, pojken var ungefär tretton år och hade brunt hår.

Tintin försökte resa sig upp för att hjälpa pojken men då kom flickan och pojken från Distrikt 2 och riktade sina spjut mot honom.
Han reste på ögonbrynen och tittade på de båda och sa ”Ni må vara starka, men jag vet inte om ni är tillräckligt duktiga för att stå kvar där ni står så länge till.”
Båda flickan och pojken tittade på varandra och en sekund senare hoppade Tintin upp på benen och knuffade omkull de båda.
”Bara gå, spring så fort ni kan så tar vi hand om er sen” sa han och blinkade mot de.
De båda ungdomarna tog sin chans och sprang långt ut i skogen, de visste att de inte skulle överleva men de tog ändå chansen att få leva ett tag till.

Sedan tog Tintin och pojken från Distrikt 1 tag i flickan från Distrikt 4, det var en lång kamp som varade i flera timmar innan flickan slutligen tog sitt sista andetag och kanonen ljöd.
Tintin och pojken mötte varandras blickar och på något sätt kände de båda att det inte var mer än värt att samarbeta.
”Daniel Cole, Distrikt 1” sa pojken andfått och tittade bort mot skogen för att försäkra sig om att ingen lyssnade på de.
”Tintin Remi, Distrikt 6” sa Tintin och log lite, han var trots allt ungefär tre år äldre än pojken men de skulle nog kunna samarbeta för att hitta de andra.
”Jag föreslår att vi tar oss längre in i skogen och slår läger för natten, en elds rök syns inte lika bra inne i skogen” sa Tintin och tittade bort mot skogen.
”Och hitta vatten” fortsatte Daniel och tittade i samma riktning som sin nyfunne vän.

De gick runt vid ymnighetshornet och hittade en liten bäck i skogen bakom ymnighetshornet, Tintin drack litervis med vatten samtidigt som Daniel bara fyllde sin vattenflaska.
”Inte druckit på flera dar?” sa han och flinade mot Tintin.
”Senast jag drack var innan vi kastades in på arenan och sedan har jag fått vätska med hjälp av växter och bär” sa Tintin förnöjt och tittade upp på Daniel.
Daniel skrattade till och vände sig sedan om, han hade hört något.
Sedan såg de båda vad det var, en liten silverfärgad fallskärm med en kapsel fastbunden vid den kom singlande ner från himlen och landade på en sten bredvid Tintin.

Det var som en dröm som blivit sann, Tintin öppnade försiktigt kapseln och fann en lapp fastbunden runt burken som var i kapseln.
Han vecklade försiktigt upp lappen och läste meddelandet:
”Så där jobbar en sann kämpe! - A”
Ambroise hade skramlat ihop vart enda öre för att få ihop till någonting som både Tintin och Daniel kunde dela på, men vad?
Daniel kastade sig över burken och öppnade den, i den låg soppa och två bitar bröd.
”Nå väl, vi slipper i alla fall gå hungriga” sa hann och la maten i Tintins ryggsäck.
”Så.. ska vi gå in i skogen och slå läger?” föreslog Tintin och började packa ihop sina saker.
Daniel bara nickade och packade ihop sina saker.

De hittade två träd som stod nästan bredvid varandra en bit in i skogen, de klättrade upp i varsitt träd och sedan började de hugga in på sin mat.
”Så varför lät du de springa i väg när du väl kunde ha dödat de?” sa Daniel med munnen full av bröd.
”Jag.. du vet, vi har bara varit här några dagar och publiken kommer inte uppskatta ett sådant här kort hungerspel så jag lät de gå” svarade Tintin och tog en klunk vatten.
Daniel bara nickade och sedan stoppade han ner den tomma burken i ryggsäcken för att sova.
Tintin såg ingen anledning till varför han inte skulle kunna göra detsamma, så han la allt vatten i ryggsäcken och somnade.

Samtidigt på torget i Distrikt 6

Torget hade numera blivit Changs hem, han vågade inte lämna torget utifall han skulle missa något och utifall det skulle hända hans vän något.
Han hade blivit riktigt nervös när hans vän varit nära att dö och sedan blivit riktigt lycklig när han hade hittat en samarbetspartner, precis så lycklig man borde bli.
I vanliga fall brukade han gå hem för att sova på nätterna men just denna natt valde han att stanna på torget, det skulle inte hända något men han skulle vakna när hans vän skulle vakna.
Om han nu ens var levande.

Lika bra som vanligt.

Jättesuperdupermegabraaa!

När kommer det mer?

Håller på nu

Miyuki, DU SKRIVER SOM EN ROWLING!!

Neh.. eller, GÖR JAG? OMG.. VAAAAAAAAH?

JAA, du skriver super AWESOME!

OH GOOOD.. THANK YUUUUUUU!

Nästa kapitel kommer alldeles snart!