Evolet Gray's Dagbok. [SV, G, PG-13]

♥♥♥♥♥♥
Jag ska försöka få klart nästa kapitel ikväll. ♥

Okej, längtar ♥♥♥♥♥♥♥♥

Ska också försöka skriva ett på de andra!^^

Ja vad bra!! ♥♥♥♥

*Bevakar* Jättebra : D

den e sååå braaa D

Här haru, Legolas.


Kapitel 3.

Hennes hjärta dunkade hårt när hon med skakiga händer försökte vrida om låset intill huset där de bodde. Hon slet upp dörren när hon äntligen lyckats vrida om nyckeln och låste så fort hon var på trygg mark innanför husets starka väggar. Hon visste egentligen inte varför hon var rädd, mobbarna visste väl inte var hon bodde? Eller?
Evolet bestämde sig för att hon behövde en lugnande kopp te, men spillde ut det kokheta vattnet över sina båda händer och det var därför hon hoppade runt och fräste och spottade ur sig svordomar när det knackade på fönsterrutan. Hon stannade upp, förstenad. Sedan smög hon sig försiktigt in bakom ett skåp där hon beväpnade sig med den varma tekoppen.
Hon kikade fram bakom skåpsdörren och skrattade förvånat till när hon såg en fågel sitta på fönsterbrädan.
Vid närmare eftertanke så var det en uggla, och den hade ett gulnat brev fastbundet vid sitt högra ben.
Hon ställde ner koppen på det runda köksbordet och gick fram till fönstret. Hon kikade för säkerhetens skull ner under fönsterbrädan för att kolla att ingen gömde sig där och när hon inte fick syn på någon öppnade hon försiktigt fönstret och den svarta ugglan flög in och satte sig på en av stolsryggarna.
Hon stängde försiktigt igen fönstret och började sedan osäkert närma sig den stora fågeln. Den hoade uttråkat åt henne, så pass högt att hon nästan höll på att hoppa ur skinnet av överraskning.
Den såg nedlåtande på henne och sträckte fram benet där brevet var fast bundet. Sigillet på det gulnande papperet var en vapensköld av något slag, med ett lejon, en orm, en grävling och en örn på, och i mitten, ett stort blankt ”H”. Det var örnen hon betraktade längst, också det djuret som hon tyckte var vackrast bland de fyra.
Efter ett uppmanande hoande från ugglan började hon läsa, och för varje mening vidgades hennes ögon ännu mer. Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom!? Vad var det för strunt? Kanske var det bara något som någon av elakingarna i klassen hade hittade på för att jäklas med henne. Hon vek förstrött ihop brevet och lappen som följt med. Det var väldigt skickligt av dem att fånga in en uggla och få den att bära med sig ett brev till just henne.
Ugglan hoade igen, lutade sig fram, antagligen för att ta en klunk ur tekoppen, vilket inte var det smartaste den kunde ha gjort.
Reaktionen blev en upprörd, fräsande och spottande uggla som flög in i fönstret i ton om att det fortfarande var öppet.
En sak kunde Evolet sanningsenligt säga, hon hade inte skrattat så mycket på år och dar.

azome!

Jättebra mera nuu >8D

Men det går ju inte >.<