One Way Out. [SV]

Azome!

2 perfekta kapitel!

Ny läsare här! Och den här ffn äger ju! Superbra!

BARA så att ni vet har jag inget annat att göra än att spela nintendo och skriva på den här ffen, så kommentera på, så lägger jag upp kapitel så ofta jag kan!


Kapitel 6.
Draco Malfoy:

Ungefär var femte minut kastade Draco en blick mot bordet där Hermione satt med sina kompisar. Han ville träffa henne igen ikväll och han hade redan listat ut hur.
Efter lektionen rafsade han ihop sina grejer, han hade bara lyssnat med ett halvt öra till professor Snigelhorns föreläsning. Han slängde väskan över axeln och gick snabbt mot utgången. Just vid Hermiones bord krockade han avsiktligt med Harry som gav honom en ilsken blick.
”Se dig för, Malfoy!”
Draco låtsades vackla bakåt ett steg och tog emot sig på Hermiones bord. I handen som han hade tagit emot sig med hade han en liten ihop vikt lapp. När han drog åt sig handen igen lämnade han avsiktligt lappen på bordet, så att bara Hermione kunde se den, sedan lämnade han salen med sina vänner i följe.

Hermione Granger:

Draco tog emot sig på bänken som Hermione satt vid, och när han lyfte handen igen låg det en liten pergament bit kvar.
Hermione ryckte snabbt åt sig den innan Harry eller Ron han märka något.
”Eh…jag måste gå på toa, vi möts i Trollformelläran om tio minuter!” Det var den bästa ursäkten hon kunde komma på.
”Visst, Hermione, ses där!” Harry vinkade hejdå åt henne och drog Ron med sig mot Trollformelläran.
Hermione skyndade sig bort mot en av flicktoaletterna. Det var tomt där som tur var. Hon plockade fram lappen från ett litet fack ur sin fullpackade skolväska och vecklade ut den.

”Hermione,
Möt mig vid Växthus nummer 5 ikväll klockan 21:00 är du snäll. Kom ensam, vi behöver prata.
Draco.”

Hermione läste lappen flera gånger. Först kom glädjen, hon skulle få vara ensam med killen hon hade varit kär i flera år! Men sedan kom skräcken. Tänk om han gjorde något, om förlåtet kvällen innan bara varit lögn? Hon funderade en stund, men beslutade sig för att gå i alla fall. Med sitt trollspö.

Dagen segade sig fram men till slut var sista lektionen (Trollkonsthistoria med professor Binns)till ända.
Hermione höll sig mest för sig själv hela kvällen och som tur var hade de flesta elever återvänt till sina sovsalar. När det bara var hon kvar hade hon en kvart på sig att ta sig till växthus nummer 5. Kanske borde hon ha berättat för någon vart hon skulle, för tänk om Draco faktiskt bara lurades?
”Försent.” sa hon bistert för sig själv. ”Jag får väl ta den risken.”

Draco Malfoy:

Fem minuter i nio den kvällen vankade Draco nervöst fram och tillbaka vid växthus nummer 5. Han rös till i den kalla kvällsluften och slog sig ned på en bänk i närheten. Tänk om hon inte kom? Jodå, det skulle hon säkert göra. Frågan var om hon någonsin skulle lita på honom.
Plötsligt hörde han snabba steg komma närmare och närmare. Han vände sig om och där stod hon, lika vacker som vanligt.

azome! Mer!

More! Den äger!

En ny läsare.
Jag älsakr din ff!!!

Jättejättejätte bra ♥__♥

Bra, kän dig bevakad!!

Kapitel 7.
Hermione Granger:

Han satt redan där och väntade på henne, lika underbart snygg som alltid. Hon drog ett djupt andetag och gick fram till honom.
”Hej.”
Han ryckte till och vände sig om. Han log.
”Hej.”
Hon satte sig ned på samma bänk, fast en bit bort. De pratade inte men när hon sneglade mot honom i ögonvrån såg hon att han betraktade henne.
”Var det något särskilt du ville prata om?” frågade hon nyfiket men generat.
Han satt tyst en stund.
”Ja..” började han. ”Jag ville…du vet igår, jag menade det verkligen. Förlåtet alltså.”
Nu var det Hermiones tur att sitta tyst en stund.
”Jag tror dig…om du berättar orsaken till det.”
Han tvekade.
”Ända sen första året på Hogwarts, har jag…”
Hon tittade uppmanande på honom.
”Ja?”
”Jag har alltid tyckt om dig…på ett speciellt sätt.”

Draco Malfoy:

När han insåg vad han höll på att säga ändrade han sig snabbt.
”Jag har alltid velat vara din vän, du vet.”
Hermione gav honom en konstig blick.
”I sådana fall har du ett väldigt konstigt sätt att visa det på.”
”Ja, jag vet, men mina föräldrar mitt elevhem, mina vänner…de skulle aldrig till låta det. Inte dina vänner heller.”
Hon fnyste.
”Varje gång jag har förolämpat dig, varit elak eller så. Det har känts hemskt.”
Hermione betraktade honom misstänksamt.
Han huttrade till.
”Vi kanske borde gå tillbaka. Sov på saken, vi kanske kan prata med varandra imorgon kväll?”
Hon tvekade med svaret, men när det väl kom, började lyckan åter igen bubbla inom honom.
”Ja, det kan vi.” Hon log. ”Biblioteket klockan nio på kvällen?”
Han nickade.
”Vi ses där!” Hon reste sig upp och gick tillbaka samma väg som hon kommit.
Draco satt kvar en stund, och log för sig själv. Han hade lyckats. Glädjen bubblade inom honom när han smög förbi de få prefekter eller lärare som patrullerade på väg mot källarhålorna och när han väl somnade, så somnade han med ett leende på läpparna.