Du är värd någon bättre, Hermione. [SV]

Aww! Just därför älskar jag Dramione, det är så kuul att läsa om dem! ♥ Du skriver asbra, verkligen!

Bevakar ABSOLUT!

Ni är underbara! ♥ Blir så motiverad att fortsätta skriva! Så här kommer nästa kapitel...

3. När du är för upptagen, spenderar en annan kille sin tid med henne.

Nu var perrongen nästan helt tom på elever, och för att inte dra till sig uppmärksamhet smet Draco försiktigt iväg mot Crabbe och Goyle och Hermione sprang fram till Ginny.
”Hej, och tack för att du väntade Ginny!” Sa Hermione, Ginny gav henne en menande blick men klev sedan upp i den hästlösa vagnen som skulle ta dem till Hogwarts. Hermione såg att Draco klev upp i vagnen bredvid, hon sneglade mot honom men han var inne i en diskussion med Pansy. Vagnen gled tyst genom skogen, det enda man hörde var ett gällt fnitter och Hermione gissade att det kom från vagnen bakom, där Pansy och Draco satt. Hon suckade ljudligt.
Snart var det framme vid Hogwarts, den mäktiga skolan avtäckandes mot den stjärnbeströdda himlen, Hermione kunde inte annat än att vara glad över att vara tillbaka. När vagnen stannade framför Hogwarts hoppade Hermione ner på marken och såg direkt ett glasögonprytt ansikte en bit fram.
”Harry! HARRY!” Ropade hon och Harrys ögon vändes mot hennes, men han bröt ögonkontakten direkt. Vilken fegis! Hon gick ilsket fram till honom.
”Hej Harry, du kanske inte såg mig men jag tycker vi borde prata.” Sa Hermione.
”Ja, jag instämmer, Hermione. Men inte just nu okej?” Svarade Harry snabbt och han undvek att se in i hennes ögon. ”Jag måste bara… Vänta lite!” Fortsatte han och trängde sig förbi Hermione och vinkade till Dean. Hermiones försök till att verka mogen hade inte gått bra…

Dörrarna till stora salen slogs upp och det vällde in elever i alla storlekar och tog plats vid respektive bord. Hermione satte sig på kanten vid Gryffindors matbord, Lavender och Parvati satte sig bredvid henne. Middagen flöt på, den goda maten fick Hermione att tänka på annat men när hon tog sista biten av en gudomligt god chokladkaka trängde sig Draco in i hennes tankar. Hon vände ansiktet mot Slytherins bord och där satt Draco och han kollade redan på henne. Hans blick var stadig och intensiv vilket gjorde att det var omöjligt för Hermione att titta bort. Plötsligt nickade han med menande blick mot utgången, Hermione förstod genast vad han ville. Han reste sig upp, sa något till sina vänner och gick sedan ut genom stora salens portar, Hermione väntade lite och gjorde sedan samma sak.

Hermione vandrade med blicken över entréhallen, hon såg honom inte. Hon gick fram till trappan och kikade upp.
”Granger!” Ropade Draco bakifrån, Hermione hoppade till och vände sig om.
”Du skrämde mig!” Sa hon och andades häftigt.
Han sa ingenting utan gick istället fram till henne och la sina händer på hennes axlar. Lät dem sedan falla ner och ta tag i hennes händer, han flätade in sina fingrar i hennes.
”Jag har pojkvän.” Sa Hermione tyst, men hon gjorde inget motstånd när Draco slöt sina armar runt hennes midja, utan hon placerade istället sina händer i hans nacke.
”Potter är inget att ha, Hermione.” Viskade han och hon rös till av välbehag.
Plötslig for dörren till stora salen upp och Draco släppte snabbt taget om Hermione och flyttade sig flera steg bort från henne. I dörröppningen stod Blaise Zabini, en av Dracos vänner.
”Draco, vad sku…” Började Blaise men upptäckte sedan Hermione som stod vid foten av trappan. ”Är det inte Granger alias smutskalle som är ute och går!?” Frågade han Hermione hotfullt, hon vågade inte svara. Blaise himlade med ögonen och vände sig sedan mot Draco igen.
”Så Draco, vad gör du göra här? Med smutskallen?” Fråga Blaise och sista ordet uttalade han med avsky.
”Äsch, jag skulle bara till toaletterna så råkade hon stå i vägen.” Svarade Draco, ryckte på axlarna och gick sedan förbi Blaise och in i stora salen. Blaise gav Hermione en äcklad blick och gick sedan in efter Draco. Hermione gick istället upp för trappen för att ta sig till Gryffindors porträtthål. Hon var fylld med en ovanlig glädje, som nästan tycktes lyfta henne några centimeter när hon gick, och på hennes läppar bredde ett drömmande leende ut sig. Det här skulle bli ett bra år!

Vad tycker ni? Var ärliga, kära vänner.

nu är jag jätte ärlig: LOVE IT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Grymt bra ;D

Är ärlig när jag säger att det var jätte bra!

Super bra.

Mer

Otroligt bra!

Du är sddhgs duktig på att skriva!