Harry Potters liv efter striden [SV]

Ja, men du skulle i alla fall kunna skicka den till Rowling... hon skulle kunna sedan typ ge rätten att göra det till dej!

Hahah jag skulle typ skämmas ihjäl. Men jag ska faktiskt skriva till henne när jag orkar sätta mig med en engelsk ordbok

Haha Okay, du e bäst

Alltså du äger på att skriva

It is true ^^

Inte för att tjata men när tror du att det kommer mer?

Meeeeeeeeeeeeeeeeer.

Nu Eftersom kapitel 7 är färdigskrivet, så.

Kapitel 7: James Sirius Potter

De sov trots allt ganska bra den natten, utmattade efter alla händelser. James vaknade till ett par gånger, men Ginny fick honom snabbt att somna om igen. Vid 08-tiden, när James vaknade för tredje gången, gick Harry upp medans Ginny, som tydligen inte vaknat denna gång, sov vidare. Harry satt en stund i fönstret och njöt av solskenet med James innan han väckte Ginny.
”Jag känner mig rätt så nervös för det här”, sa Ginny och rättade till sin tröja. ”Luna har åkt hem, va?”
”Ja, men hon kommer tillbaka i eftermiddag. Alla andra är kvar.”
”Och alla andra betyder…?”
”Ron, Hermione, Dina föräldrar så klart, Bill, Percy, Audrey, George och Angelina”, listade Harry upp.
”Nio personer, alltså. Ska vi gå ner?” Hon lyfte upp James i en säker ställning på armen.
”Vi har ingen anledning att inte göra det.” Harry skrattade och de gick ner till köket.



Ron, Hermione, Bill, Molly och Arthur satt i köket när de kom ner, och Ginny hade knappt tagit ett steg in i köket innan Hermione näst intill hade hoppat på henne och James började pipa som besatt. Hermione skrattade och släppte henne.
”Oj, förlåt… Grattis!” Hon log stort och kramade om Harry också.
”Tack”, sa han skrattande. James hade redan slutat pipa och gav Hermione en sur blick innan han somnade. Ginny tittade roat på honom.
”Verkar vara ganska uttröttande att vara liten, tydligen.” Hon satte sig bredvid Hermione och Harry satte sig bredvid Bill, som gav honom ett brett leende innan han återgick till sin frukost.
”Får jag?” Arthur, som satt mittemot Ginny, sträckte ut armarna och Ginny lade varsamt över James i hans armar. Arthur skrattade nöjt. ”Nu är jag både farfar och morfar… Jag känner mig väldigt gammal, helt plötsligt.” Han log.
”Jag med”, skrattade Bill. ”Morbror låter så gammalt. Hur som helst… Vad heter han?” Harry skrattade till.
”Det tog lång tid innan någon tänkte på det. James… Och innan någon drar förhastade slutsatser, det var Ginnys förslag”, tillade han med ett leende och Ginny skrattade.
”Faktiskt, ja…” James började pipa igen och Arthur lämnade över honom till Ginny igen.



James gick runt lite från famn till famn under hela förmiddagen, men han klagade i alla fall inte särskilt mycket på det, när det blev för mycket intryck somnade han istället, med den följden att han sov bort den mesta tiden och inte var särskilt medveten om alla komplimanger han fick. Eftersom han fick mat i nappflaska matade Ron honom, och han blev så upptagen av det att han, för första gången (Som Bill påpekade), glömde att äta upp sin egen mat, men han såg i alla fall väldigt stolt ut när han gav James mat.



Efter lunch anlände Kingsley först, sedan Teddy (Som lyste av stolthet när han fick hålla James) och Tonks mamma Andromeda, Neville, McGonagall, Luna och Rolf, och allra sist Hagrid och Snigelhorn. I samband med Hagrids ankomst gick de ut i trädgården där solen lyste, och solen fascinerade verkligen James. Alla roades när han försökte titta så mycket som möjligt på den, även om den bländade honom.
”Det där ser väldigt mysigt ut”, sa McGonagall och log mot Harry, som nu satt i solen med James i famnen. ”Ska jag vara ärlig tror jag nog inte att jag suttit med en bebis i famnen på runt åttio år…”
”På tiden att göra det igen, då?” Harry skrattade och sträckte fram James, och McGonagall tog honom försiktigt.
”Du behövde inte”, sa hon försiktigt, men Harry skrattade bara och återgick till sin konversation med Neville.
”Jag kommer ihåg ungefär när ni blev ihop”, skrockade Snigelhorn. ”Det var ett tag sedan, det…”
”Sju år”, sa Ginny. ”Det har hänt en del på de åren, kan man lugnt säga.”
”Väldigt mycket, med tanke på James”, sa Neville skrattande. ”Kan han byta famn en stund?” Han sträckte fram armarna och McGonagall lade försiktigt James där istället.
”Varför har han inte fått vara hos mig?” Hagrid skrattade lite. ”E ni rädda för att jag ska mosa honom?”
”Något åt det hållet kanske”, sa Harry flinande. ”Kanske för att du inte ska blöta ner honom med dina glädjetårar?”
”Tack så mycket för de, Harry…” Han log lite och mosade en trädgårdsstol genom att försöka sätta sig på den, vilket skrämde James till tårar och Neville lämnade över honom till Ginny, där han lugnt somnade.



Någon halvtimme senare dundrade Dean och Seamus in, eller ja, dundrade kanske var en överdrift, men Dean snubblade på ett par skor, så det lät ganska mycket. De väckte i alla fall inte James, som hade försatt sig själv i djup sömn och sedan inte vaknade ur den förrän vid 19 på kvällen, då nästan alla gäster gått och Harry och Ginny börjat packa ihop för att åka till Godrics Hollow, och alltså inte behövde en skrikande bebis som vägrade somna om igen. Men, det var en sak man fick ta med det här nya livet, tänkte Harry. Det bättre livet.

Åhh...
Jättebra kapitel!

Älskar denna