Älska mig!

okiiiiii

Mer kommer....ikväll!

yay!!

Jättebra,men du kanske borde tänka på att börja på ny rad efter punkt.

i like it

I KVÄLL?!

förlåt,men satt med läxan igår kväll. Eftersom det går lite trögt med kapitlet så kommer det på tisdag istället! Förlåt...

=O Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! x.x

Här kommer det mer! Kanske inte så bra men betydligt längre än det andra i alla fall. Hursomhelst : fortsätt kommentera, det gör mig superglad av få höra vad ni tycker. Om ni tycker om den:kommentera, om ni tycker den är okej kommentera och om ni hatar den:kommentera.Säg gärna vad ni tycker måste bli bättre. Allt är lika uppskattat. Nåja nu kommer det mer!


Jag kände mig skyldig för att jag hade kysst Adrian. Det var inte det.
1. Nu kände jag också förtvivlan och upphetsning över att ännu en snygg kille ville ha mig. Jag återvände till Gryffindor tornet efter att ha tackat nej till att jag och Adrian skulle äta middag tillsammans i Stora Salen. Jag tänkte inte sitta där och få blickar. Avundsjuka blickar, arga blickar eller besvikna blickar. Inte något. Därför hade jag sagt adjö och gett honom en kort kram innan jag skyndade mig ut ur rummet. Nu kände jag mig så skyldig att jag ville spy. Plötsligt kom jag ihåg min ”riktigt” pojkvän där hemma. Brandon. Betydde mitt förhållande med Adrian att jag hade varit otrogen mot killen som jag hade varit otrogen med? Oavsett vad jag säker på att jag aldrig skulle kunna se mig i spegeln utan att tänka ”ditt hemska vidriga förskräckliga odjur du borde gå och dränka dig” Jag var nära att börja gråta men när några av mina vänner närmade sig så försökte jag låtsas som ingenting. Men jag ville inte prata med dem heller så jag lämnade dem åt sitt öde. Efter att ha kastat en blick på klockan förstod jag att jag blev tvungen att skynda mig, om jag skulle ha en chans att hinna äta middag. Jag satte mig bredvid Sam och struntade i att Adrian stirrade på mig. Jag fick väl äta med vem jag ville? Men det var något, inom mig, en liten röst som viskade ”Om det hade varit sant, varför känner du dig så skyldig då?” Jag åt snabbt upp middagen som idag bestod av kycklinglår och sa hej då till mina vänner. ”Men inte ska du väl gå så snart, menade Marie- en av mina närmaste vänner. Trött somnade jag i soffan i uppehållsrummet medans jag glömde allt om Adrian, Sam och Brandon.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer