PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Fanny spenderade kvällen med att packa. Hon skulle hem. Hon hade så sjukt mycket att bearbeta och förklara för sin familj. Dessutom var hon nästintill helt säker på att hennes pappa kände till att hennes mamma var Athena då hon brukade ge barnen som en present till sina älskare.
Fanny trycker ner det sista av sina grejer i ryggsäcken innan hon går och lägger sig.

Efter att Lana sagt hejdå till Ana gick hon till Athenastugan. Fanny stod där med sina väskor. Lana log mot henne
"Du ska också åka?" frågade hon

Fanny log när hon fick syn på Lana.
"Ja," svarade hon. "Jag har en del att förklara för dem där hemma...," fortsatte hon. Det var ett samtal hon verkligen inte såg fram emot.

”Jag ska också åka,” nickade Lana. ”Jag undrar om My har bestämt sig,” sade hon medan de gick över Half Blood hill. Hon hade en buss att passa som skulle ta henne till en tågstation i Brooklyn, så hon hade ingen tid att slösa
—————
(Ska vi göra ett tidshopp till året därpå när de åker tillbaka till lägret btw?”

My bestämde sig för att åka hem, men sedan åka tillbaka till lägret tidigare nästa sommar. Hon var tvungen att kolla till sin farfar och försöka få lite ordning på sin skolgång. Hon packade sin väska och lämnade stugan.
-----
(Ja, det kan vi nog göra)

Juni, året efteråt
__________________
Lana
Sommaren i South Carolina hade kommit, och luften var outhärdligt het. Lana stod på verandan utanför huset där hon och hennes mamma bodde. Luften stod helt stilla, och vindspelet som hennes mamma hängt upp utanför var helt stilla och tyst. Hon hade en ryggsäck hängandes på ryggen och väntade på att hennes mamma skulle skjutsa henne till tågstationen.
Till sist kom hennes mamma ut ifrån huset. Heather Faulkner, hennes mamma, hade sitt långa bruna hår uppsatt i en slarvig knut på huvudet.
"Är du redo snart, mamma?" suckade Lana irriterat.
"Ja, älskling, jag kommer," svarade hennes mamma och låste ytterdörren. Hon satte sig i bilen, och snart var de på väg.
Lana borde se fram emot sommaren, men hon visste att årets sommar skulle bli blodig. Titanerna hade växt sig starkare och snart skulle deras öde avgöras en gång för alla.

My hade kommit till lägret redan i slutet av april. Året som varit hade varit hektiskt. Hon låg efter i skolan till en början men snart var hon ikapp igen. Hennes farfar hade blivit allvarligt sjuk också, och My visste att han inte hade långt tid kvar.
Till en början var det inte alls så många halvgudar på lägret, mest åretrunt boende, men nu började de trilla in. Det fanns en spänning i luften som legat där sedan förra sommaren men som hade ökat i takt med att sommaren närmade sig. My var fortfarande ensam i Hecate-stugan, alla hennes syskon var hemma. My hade även blivit utnämnd till stugledare.
Just nu satt hon i skuggan av ett trä och övade på olika formler, just nu var det en som fick ett objekt att byta plats med ett annat. Så framför sig hade hon en gren och ett äpple som hon faktiskt lyckats byta plats på.

Ett år på lägret hade gjort Ana till en ny människa. Eller ja, hon kände sig väldigt annorlunda i alla fall.
Hon hade klippt sitt hår axellångt, blivit riktigt bra på boxning, växt tre centimeter (hon kunde nu stolt säga att hon var 175cm, och därmed längre än alla andra tjejer i Hermesstugan). Och så hade hon fyllt 16.
När juni äntligen kom var spänningen så påtaglig på lägret att Ana trodde att hon skulle kunna dela på den med en kniv.
Hon gick otåligt av och ann i arenan i väntan på att kamparna skulle komma. Hon hade funderat på att gå och prata med My, men hade sett att My hade övat på formler och Ana hade därmed bestämt sig för att inte störa.

Fannys familj hade iallafall inte kastat ut henne. Hon hade förklarat allt för sin pappa och styvmamma. Det hade till och med visat sig att hennes pappa hela tiden vetat vem hennes mamma var, vilket resulterade i att Fanny var arg på honom i någon vecka. Hennes vänner blev överlyckliga av att se henne, de hade trott hon var död eller något när hon inte svarade på hela sommaren. Hon hade sett något monster då och då, men det var aldrig på nära håll. Hon hade växt några centimeter, lärt sig dricka kaffe och läst alldeles för många böcker relaterade till gudarna.
När juni kom packade hon sin väska och satte sig på bussen till New York och sedan även en till halvblodslägret. Tyvärr var det en bit mellan lägret och hållplatsen, men varken hennes pappa eller styvmamma hade kunnat köra.

Lana klev av tåget på Central Station. Manhattan var smockfullt med människor, och hon var tvungen att skynda sig mot Long Island-bussarna.
Medan hon satt på bussen lyssnade hon på lite musik och stirrade ut genom rutan medan landskapet passerade där utanför. Till sist stannade bussen och hon klev av i Mountauk. Sedan gick hon mot lägret.
När hon äntligen kom fram så hade solen börjat gå ner bakom kullarna.