Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Klart jag är trött men jag håller mig vaken för att hålla dig sällskap." Hon log och lade huvudet på sned och nickade.
"Jag vet känslan. Innan vi återvände till karibien så var vi på Irland. Vi dödade min kusin, känslan var otrolig och jag känner ruset än." Hon log lite svagt.

"Irland? Men det är ju jättelångt härifrån..!". Frank häpnade, men tog en ny tugga av maten och snart hade han ätit upp allt på tallriken. "Det är bäst att vi också får sova. Eller iallafall försöker.". Han mumlade något ohörbart om morgondagen och blickade mot ägaren från baren. "Var han din chef, tidigare? Eller alltså, han ägde dig?", sa han med en låg stämma och satte ena benet över bänken för att börja ta sig därifrån. "..Han verkar inte särskilt trevlig.", sa Frank sedan. Han pausade och förde över det andra benet också för att sedan ställa sig upp. "Vi går, Kiliah. Tack för att du höll mig sällskap."

"Jo det är nog bäst att vi sover." Hon reste sig och nickade.
"Ja han ägde mig. Jag var dansare och servetris här." on lade rmen om honom och log trött.
"Ingen fara de andra stack ju så jag kände mig lite som jag skulle se efter dig." Hon sågpå honom och log stort.

Frank var lite irriterad över att bli sedd som något barn, men han förstod att de inte ville att han skulle vandra omkring bäst han ville. Någon skulle kolla honom, och han var glad över att det var Kiliah.
De närmre sig skeppet och Frank klev ombord. "Jag lägger mig i rummet med de andra, behåll du ditt rum.", sa Frank. Han räknade ändå inte med att Kiliah skulle erbjuda honom rummet. "Godnatt.". Han ville inte prata mer, utan sömnen hade nog tillslut hunnit ikapp honom. Han såg fram emot att somna till vattnets vågor som skulle gunga de till sömns. Inne i rummet fann han flera som redan sov i sina hängmattor. I den hängmatta som en gång tillhörde Sam, klättrade han upp i och lade sig tillrätta för att sedan, snart därpå, somna.

De gick under tystnad och skiljdes å vid hennes dörr och nickade.
""Tack. Vi ses." Hon tog hans hand innan hon klättrade upp i hängmattan och somnade på direkten.
Morgonen kom och hon hade vaknat tidigt och införskaffat mjöl och getmjölk samt ägg och std nu och tillagade pannkakor på däck och såg några huvudn sticka fram.
"Godmorgon." Hon log stort.

Morgonen därpå vaknade Ethan av att det svagt doftade hemlagat. Han satte sig upp i hängmattan så att det svängde om den och han hoppade ner på fötter. Han lade märke till att de andra redan klivit upp- kanske för att se var en ljuvliga doften kom ifrån?
Ethan gick ner till köket för att upptäcka Kiliah vid spisen. "Pannkakor? Det var längesedan.", skrattade han och tog ett steg åt hennes håll. Några till från besättningen hade gjort honom sällskap och såg glupskt på från sitt håll. "Men vi är ju så nära stan, du hade inte behövt, Kiliah.". Ethan lutade sig mot en bänkyta och tippade på huvudet så att en brunhårig lock föll ur ansiktet på honom.
"Vad gör du uppe nu? Var är Frank?"

Hon såg på honom och log och räckte över en och såg ner.
"Jag ville be om ursäkt och jag hade inget att göra, jag har svabbat däcket redan så jag gjorde ända jag kände för." Hon log svagt och ryckte på axlarna.
"Ingen aning. Sov han inte i hytten?"

"Förvänta dig inte nu att bli uppassad. Det kan du glömma. Vi må gilla dig, Kiliah, men vi är fortfarande bara pirater.". Ethan fnös och sneglade på pannkakorna. Nog tyckte han att det skulle smaka gott.
Ethan vred på huvudet. Han frågade de andra om de hade sett Frank och fick något tafatt svar om att han hade synts till i hamnen. Ethan suckade högt och ställde sig besvärat upp. "Okej, okej, jag går och kollar var han har tagit vägen, han kan ju inte ha förvunnet från jordens yta liksom.". Ethan himlade med ögonen och slängde en sista blick åt Kiliahs håll. "Spara några pannkakor till mig.". Han blinkade med ena ögat åt henne och försvann sedan därifrån för att leta rätt på pojken.

"Det gör jag inte. Jag gjorde bara något för att sysselsätta mig ed. Jag kunde inte plundrat staden själv. Jag kunde inte väcka er så jag gjorde det jag kännde för pungt."

Plötsligt rusade en av männen in i köket med svetten i pannan. Han kallades för Roy, som flera gissade inte var hans riktiga namn, han hade inte varit med i besättningen lika länge som de andra, men när de sett vilken skicklig skytt han var och trevlig att ha att göra med så var det solklart att han skulle gå med i besättningen. I släptåg hade han med sig Ethan och Frank som hade sett Roy rusa förbi.
Roy stannade upp och drog efter andan. Han flämtade efter orden. "Francis..", började han och vilade sina händer på sina knän.
"..Francis och hans pirater lägger i hamn NU.". Ethan som hade hört allt såg bestört ut. "Var är kapten John? John?! Var är du?!"