PRS botillia1 & Lupple

Han log svagt.
- så det är så jag ska göra när jag tycker du är tjatig? Jag bara kysser dig sa han retsamt och sträckte sig lätt när de kom ut i nattluften. Han tog sig ut från herrgårdsområdet och började gå längst en mindre stig där de kanske inte blev lika störda.
- men hade du blivit gladare om jag föreslog att vi kunde åka ut och köpa barnsaker imorgon? Frågade han med ett mjukt leende.

Amelia såg på honom och skrattade till.
"Älskling, du tycker inte att jag är tjatig." Protesterade hon men lutade sig lite mot honom och flinade.
"Men ja- kyss mig." Viskade hon och följde med honom mot stigen och såg sig omkring och det kändes så skönt.
Hon skrattade till och nickade ivrigt. "Åh ja - det vore underbart. Men vi får åka en längre bit. Folk känner igen mig i denna stad. Att vara såhär gravid så kort efter examen- det vore konstigt." Sa hon allvarligt och såg på honom.

Han log och kysste snabbt och fjäderlätt hennes läppar innan han fortsatte gå.
- ja men jag har faktiskt en bil trots att jag aldrig visat dig den sa han med ett leende och såg på träden som vaggade 8 den svaga vinden som hade kommit.

Hon såg på honom och besvarade kyssen och skrattade till.
"Varför har du aldrig berättat det? Älskling det känns som vi bara pratar om mig. Jag vill faktiskt veta allt om dig." Log hon och flyttade sig om möjligt ännu närmare honom.
"Jag skulle vilja vara med en heldag när du gör dina plikter och sånt." Viskade hon ärligt.

Han såg på henne mjukt.
- för att du är så jäkla intressant, jag är inte lika fantastisk som du sa han mjukt innan han lätt rynkade pannan.
- men älskling, det är inte särskilt roligt. Det är lite möten, pappersarbete och vissa saker som jag vet att du inte kommer tycka om la han till och bet sig i läppen.

Hon såg på honom och suckade tyst.
"Jag kan vara lika fantastisk på ditt jobb." Viskade hon hoppfullt och studerade honom.
"Saker som jag inte kommer tycka om? Som vad?" Sa hon och blev genast nyfiken men också oerhört orolig. Utsatte han sig för fara eller något liknande?

Han såg på henne.
- du hade säkert varit fantastisk på mitt jobb, men vissa saker kan bara jag göra och det är dessutom väldigt tråkiga saker, jag vill inte berätta allt för dig, men vissa saker är väl inte särskilt bekväma sa han, visste inte riktigt hur han skulle förklara.
- men fine, om du tror att det blir kul så får du gärna vara med la han till och lekte med hennes hår.

Hon såg på honom och suckade tyst.
"Jag kan sitta där och se söt ut." Flinade hon och rös av hans fingrar i hennes hår.
" Jag tror det kommer bli perfekt för att jag får se dig." Viskade hon lyckligt.

Han nickade sakta och såg på henne.
- men vill du hellre vara med när jag jobbar än att köpa barnsaker imorgon? Sa han med ett litet leende och började gå tillbaka mot herrgården medan han.lätt såg upp mot en stjärnströdd himmel.

Hon såg på honom och svalde hårt.
"Nej det var inte vad jag ville älskling. Barnsaker imorgon- jobbet en annan dag. " Log hon och följde efter men stannade sedan till och la händerna för magen och andades tungt flera gånger.
"En paus." Sa hon ansträngt och slöt ögonen.