Prs mellan Avis Fortunae och Ginerva2003

Isabelle tittade på Hermione.

"Jag börjar med dig, Miranda," sa hon. "Om det är okej?"

Miranda nickade och ställde sig några meter ifrån Hermione som sträckte ut sin trollstav och koncentrerat sa: "Imperio!"

Isabelle tittade på.

Det var en ljuvlig känsla. Hela huvudet blev alldeles tomt. Ingen oro alls. Ingen oro över Moody eller de mystiska spådomarna. Allt hon behövde bekymra sig för i världen var att göra som Hermione sa. "Sträck ut högra handen, Miranda."

Isabelle tittade på och länktade inte tills det blev hennes tur.

Det var så skönt att inte behöva bestämma. Att bara vara. Finnas. Existera ...

Miranda vaknade långsamt som ur en lycklig dröm, där hon stod med högra handen stadigt utsträckt mot Hermione.

Isabelle väntade på att det skule bli hennes tur.

"Okej, Isabelle, ska vi testa?" frågade Hermione.

"Ja, jag kan säga en sak i alla fall," sa Miranda. "Det är inte obehagligt. Det är skönt. Men det är väl det som är det farliga tyvärr."

"Okej" sa Isabelle som var rätt nervös.

"Det är inte farligt, Isa," sa Miranda. "Det är ju bara Hermione som gör det."