rollspelare & wolfy prs

Nico tog flaskan från henne för att dricka upp det sista vilket till hans besvikelse bara var några droppar.
"Vi går ner till vinkällaren tycker jag," log han, skulle inte säga nej till en till flaska. Eller något starkare för den delen.

"Okej men om någon kommer på oss så skyller jag på dig." sade hon leendes och började gå. Hon öppnade en dörr och gick in, det hade fyllts på rejält sen hon senast sett det. Hon log svagt och kollade på prinsen. "Du kan välja nu."

”Så du ger din gäst skulden?” Nico klickade med tungan och hötte busigt med fingret åt henne, gick in efter henne och lät blicken glida över urvalet. Han plockade tillslut på sig en flaska vin: det spelade inte så stor roll vad han drack egentligen utan sällskapet var det viktigaste. Och just nu hade han inte något alls att klaga på.

Estelle skrattade till och satte sig ner på en bänk med ett leende på läpparna, var otroligt tacksam över att han följt med till Skottland. Hon drog ut alla nålar från sitt hår och drog med fingrarna genom sitt mjuka hår, gillade att ha det fritt hängandes över sina axlar.
"Bägare finns där." log hon och pekade mot en hylla. Hon satte honom gärna i arbete.

”Äsch, dricka kan vi ju göra direkt från flaskan,” tyckte han efter att ha satt sig ner på bänken, vilade blicken på henne en extra lång stund innan han hällde i sig några klunkar. Den första flaskan hade ju varit gemensam och den här var väl inget undantag.

Estelle nickade lite och tittade generat bort då hon såg att han höll kvar sin blick på henne längre än vanligt. Hon drog en hårslinga bakom örat och bet sig löst på underläppen.
"Berätta mer om dig själv." BAd hon sedan och log mot honom.

Han log smått för sig själv då hon verkade bli generad, var det inte ganska lovande att han hade en sådan effekt på henne? Han tolkade det åtminstone som ett gott tecken. Han ville ju att hon skulle tycka om honom.
”Vad exakt vill du veta?”

"Jag vet inte och det är väl det jag stör mig på lite, jag vet nästintill inget om dig. Jag vet att du är vänlig, framfusig, charmig, duktig musiker och det är väl det." log hon och kollade på honom. Alla egenskaper var det hon gillade med honom, hans charm hade ju verkligen fått henne lindad runt hans finger.

Det skulle vara enklare för honom att berätta om sig själv om han hade frågor att gå efter. Estelle målade nästan upp en helt annan bild av honom, som om han vore en otroligt intressant människa trots att han i det långa loppet inte var det.

"Okej, ditt lyckligaste minne?" log hon och kollade på honom med stora ögon. Hon tog vinet och drack några klunkar innan hon räckte över det igen. Hon drog handen genom håret och tittade nyfiket på honom.