Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Smärtan gör dig lite vimsig min älskade." Hon tog tyglarna och kysste honom. Hon satte vagnen i mjuk trav och red först eftersom hon visste vart de skulle senare.
"Sitt kvvar när vi lastar på. Du får inte anstränga dig. Dina sår kan gå upp och då blir du lika död som dem."

Ethan drog på ena mungipan i ett litet leende. "Ja, du kanske har rätt.", mumlade han och satte sig tillrätta i vagnen när de närmade sig fältet med de andra vagnarna tillsammans med de andra piraterna. "Jag stannar.", bekräftade han och drog i tyglarna för att få hästen att stanna ungefär där striden varit. Så gjorde de andra hästarna och de andra hoppade av för att se efter sina fallna vänner.

Hon hoppade ner och började hjälpa sina kamerater och lastade upp dem på vagnen och s¨g mot Ethan.
"Så vi ska tömma båten med tänk på de. Inget säger hämd att ta deras skatt och bränna våra männ på deras Skepp+" Hon såg på honom och gick för att hämta nästa och gick tillbaka.
"Ikväll ska du sova vid min sida på världshuset."

Ethan såg på när de alla så varsamt samlade de döda i sina händer och bar de till vagnarna. Ögonen vattnades igen och han svalde. Han skulle inte gråta. Han blinkade flera gånger. Tack och lov hörde hans Kiliahs röst och blev med ens vaken igen. Han mötte hennes blick. "Ja, du har rätt..", viskade han och knöt sin näve i vrede när han tänkte på männen som tagit hans familjs liv. Han mjuknade dock vid tanken att då dela natten med Kiliah. Han log då.

Hon såg på Ethan och log svagt.
"Ska vi börja dra oss till skeppet?" Viskade hon och log.
"Om vi ska så är det jag som styr. Jag vet vart den är." Hon böjde sig mot honom och log.

"Javisst. Led vägen." Han såg mot kapten John som hjälpte till hos de andra och satte upp på vagnen för att ta tag i hästens tyglar. "Det är dags att de får en ordentlig begravning.", tillade Ethan sedan och mötte Kiliahs blick.

Hon svängde av innan slottet och hon nickade.
"Det vet jag. Jag är glad att jag kunde hitta något som ska fungera." Hon såg på honom och över axeln. De hade kommit fram till skeppet och Kiliah hoppade ner.
"Du stannar som vi kom överens om. " Hon såg sedan mot de andra som kom på vagnarna.
"Vi ska hämta deras skatt först. Länsa deras föråt på allt bra man kan tänkas ta och sedan lägger vi in kropparna." Hon såg mot John.
"Misstycker du något pappa?"

John hoppade av sin häst och sneglade åt Ethans håll för att se på Kilah igen. Han pustade ut. "Nejdå.", suckade han. Det var ju en speciell stämning. "Vi tar deras skatter och sedan begraver vi de till havs.", upprepade han och började gå mot skeppet med piraterna efter sig.
"Det tar nog inte lång tid, Ethan. Du kan hålla vakt åt oss.", föreslog Roy och Ethan nickade. Han visste ju att det inte skulle vara någon fara, men det kändes bättre att ha något att göra.
Roy vände sig sedan om för att gå efter de andra.

Hon gick på skeppet och började bära ut skatterna och lade dem på marken och gick tillbaka.
"Det kommer ta ett tag men vad gör det? Vi kommer att ha en fin begravnng åt dem." Hon vek ihop tyger hon hittade och bar ut även dem.

Roy, John och de andra hjälpte till. Männen som attackerat de hade lämnat efter sig skatter, inte alls i närheten av den mängd som Kapten John och de andra hade, men ändå en hel del.
Förtjust såg piraterna på och tog med sig kistorna och vackra ting och föremål för att lasta på vagnarna.
"Det är inte så mycket kvar.", sa Roy och kikade på de andra piraterna.