Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log.
"Jag vet att de ville det. Men om vi inte hittar något så kan vi inte göra något bättre.." Hon skrattade.
"Men ha på dig dem en stund. Du har prcis fått på dig dem. Det kanske är jobbigt att ta av sig kläder?" Hon såg på John.
"John håll koll på min make. Jag ska se efter en sak."

Ethan nöp tag i skjorttyget och såg ner på det. Det var inte alls det silkeslena tyg han var van med. Detta tyg var stickigt och strävt. "Ja, det är bäst att låta de vara på ett tag. David var väldigt snäll som lånade ut till mig."
John såg upp på Kiliah och nickade. "Ja.. Javisst, Kiliah." Han förstod inte varför, men höll ändå med.

Kiliah gick ut och tog sig till stallet och hoppade upp på en häst och red mot slottet men vek av mot en annan hamn. Hon stannade och log stort. Ett mindre skepp. Hennes leende var brett och hon vände hästen för att rida tillbaka. Det hade gått en timme lite drygt och hon kom in.
"Jag hittade deras skepp. Det är halvägs till sllottet. De kom säkert med skepp." Hon flåsade.
"Vi kan ta det för deras gravskepp."

John drämde till med handen i bordet så han skrämde flera av ungarna vid bordet, men så snart lugnade sig med Roys tröstan. John såg ursäktande på de först, men blickade sedan mot Kiliah. "Kilah! Hur kunde du ge dig av sådär på egen hand? Tänk om någon av de hade överlevt! Sett dig! Eller attackerat dig?" John lär upprörd, men han lugnade sig snart då han upptäckte hur mycket det verkade skrämma Sammi. Han drog efter andan. "Men det var bra att du hittade skeppet. Vi använder deras som grav. Bra idé, Kiliah."

Hon höll i sitt svärd.
"Pappa jag vet vad jag gör. Jag såg till att räkna alla fallna och ingen var där." Hon såg på honom och gick fram och lade armarna om honom.
"Jag är säker." Hon log och såg på Sammi och tog honom i famnen.
"Morfar blev rädd. Precis som du och Lily. Vad gör man då?" Sammi sträckte sig efter John.
"Kjam!" sa han och nickade.
"Mojfaj kjam"

John suckade. "Du har väl rätt.", sa han och nickade eftertänksamt. Det gick några sekunder. "Vi ska inte ödsla mer tid. Låt oss hedra de fallna. Roy, Kiliah, samla de andra. Vi ger oss av till fältet för att ta med oss de döda till skeppet." John reste sig. "Barnen får stanna här, med René och Lucas eller i Davids hushåll?"

"Mojfaj kjam. Du kjam" Salem såg på John och försökte greppa efter honom.
"Nu!"

Kiliah log svagt och såg sedan upp.
"Vi får ta med oss några vagnar. Vi får ta guldet som de har och lasta på kropparna." Hon såg på sin son.
"David kanske? De har ju Hannah och Philip."

John plockade upp Sammi i sin famn och höll honom nära i en kram. "Såhär? Känns det bättre nu?" John såg mot honom och skrattade då deras blickar möttes.

"Vi behöver inte guldet. Men vi tar vagnarna för att lasta på.. kropparna. Bra idé, Kiliah." Ethan såg på henne och nickade. "Jag tar mig till en vagn, vi kan väl tillsammans samla alla för att mötas på fältet?"

Sammi nickade och kramade sin morfar och klappade honom på kinden.
"Inte ledsen." sa han tröstande och såg upp på honom.
"Sammi snäll." sa han och log stort.

Kiliah såg på honom.
"Första gången jag hör dig säga något sådant." Kiliah kom efter och såg på David.
"Kan du vakta barnen?"
David log.
"Det ordnar jag. inga problem." Han log och skrattade.
"De har det bra hos mig redan."

"Jag menar att de döda inte behöver guldet, vi behöver det för oss själva, käraste." Ethan flinade och tog sig till en vagn för att på ett besvärat sätt sätta sig upp på den. Han jämrade sig av smärta. Flera av piraterna upptäckte Ethan vid vagnen och han informerade de om mötesplatsen på fältet där de skulle ta farväl av sina fallna familjemedlemmar. "Kom, Kiliah, vi tar vagnen dit!", ropade han efter henne.