Mysterier på Hogwarts

Albus:
Jag gjorde mig synlig för Lily, hon såg storögat på mig och jag snuddade hennes kind med ena handen.
"Jag kommer alltid finnas hoss dig, inte synligt men där inne." sa jag och tryckte min hand på platsen där henns hjärta fanns. hon höjde ena handen och lade den på min hand som vilade på hennes hjärta.

nä vad sorgligt! jag som hoppades på att Albus skulle överleva...

"Du är som huvudlöse Nick!" Sa jag.
"Varför valde du spöklivet!?" Väste jag.
Han skulle få ett fruktansvärt liv! Bara sväva omkring resten av sitt liv...
"Du skulle valt att gå vidare" sa jag sorgset.
"Men det ville jag inte! Jag vill stanna här för alltid!" Svarade han.
"För alltid är en väldigt lång tid Albus, och tänk när vi dör...!" Sa jag.
Han fnös.
"Ja, då lever jag vidare utan er..." Sa han lite sorgset.

James:
"Al?" sa jag högt och försökte fästa blicken på Albus spöket. Mamma tittade sorgset upp på mig, hon vekade inte märka spöket som flög omkring här.
"Han kommer inte komma tillbaka, jamie. Han är död." sa hon och började skaka av snyftingar i pappas famn.
"Han kommer visst tillbaka!" fnös jag. "Antingen ska han bli återupplivad eller så begår jag självmord vare sig nii vill det eller inte!" tillade jag lite tystare men Lily tittade mig och jag hoppades att hon inte hade hört det där om självmord.

oooh såååååååå braaaa, men oxå såååååååå sorgligt!!! hoppas han återuppstår på nått sätt

Lily;
"James!" Fräste jag viskande.
Han vände sig snabbt om och ställde sig bredvid mamma och pappa.
"Han sover nog bara" sa jag uppmuntrande, fast jag visste att det inte var sant.
Mamma snyftade till.
"Jag måste få lite frisk luft" mumlade jag innan jag smet ut ur rummet.

haahaa

jag ska skriva snart tror jag, måste bara få lite insperation.