PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

De lyckades få Lana till sjukstugan trots allt kaos runt omkring. Tyvärr var det en hel del halvgudar i sjukstugan, vilket skrämde My en aning. En stund senare lämnade de sjukstugan för att fortsätta slåss. Hur länge hade det ens hållit på nu? En timme? Vad var klockan?
När de var ute igen anslöt My sig till Fanny som höll på att ha ihjäl ett gäng ovanligt fula monster.

Ana anslöt sig till My och Fanny och högg ner en väldigt ful, grön slemmig typ som exploderade i stinkande slem som täckte Anas kläder.
"Usch, jag som precis duschade," sade hon äcklat. Hon började känna tröttheten välla över henne. Hon ville ta en feet tupplur.
Borde inte slaget vara över någon gång? Hur många monster kunde det egentligen finnas?

"Det där var sjukt äckligt," sa Fanny med en äcklad grimas. Det kändes som om mängden halvgudar minskade hela tiden, och majoriteten låg på marken, antingen medvetslösa, skadade eller till och med döda. Men mängden monster verkade aldrig ta slut.
"Varför tar det inte slut!," utbrast Fanny frustrerat.

"för.. de kommer från labyrinten," insåg Ana. "De fortsätter bara skicka hit dem. Vi måste stänga labyrinten om vi vill stoppa dem.." sade hon. Hon tänkte så det knakade. Hur sjutton kunde de stänga labyrinten? Om inte Daedalus själv... men det var ju omöjligt.

"Smart där!," utbrast Fanny. Så klart de kom från labyrinten, labyrinten var ju ändå en stor del av ḱriget på sätt och vis. Tyvärr visste Fanny ytterst lite om labyrinten. När detta kriget var över skulle hon helt klart grotta ner sig i diverse böcker relaterat till denna världen-.
"Några ideer?," frågade My.

"Jag har en idé, men den är galen. Helt galen," sade Ana.
"Vi har månstenen, så vi skulle kunne transportera oss ner i labyrinten, My kan använda sin magi för att kollapsa korridoren som går till lägret, och sen transportera oss upp igen," sade Ana

"Det kan faktiskt funka..," erkände My.
"Jag är på!," sa Fanny. Vad som helst som fick stopp på detta var Fanny med på. Hon var trött på att se folk bli dödade och skadade.
"Men vänta lite... gav vi inte månstenen till Keiron?," frågade Fanny.

”Eh..” sade Ana ”ni vet ju att jag har en tendens att... typ stjäla saker,” sade hon och drog fram månstenen från sin ficka ”asså, jag tänkte att vi kanske skulle behöva den senare, och om den låg i stora huset skulle ju vem som helst kunna ta den!” försvarade hon sig

Fanny himlade med ögonen. Såklart Ana had dragit stenen, det var så typsikt henne.
”Bra att du har den nu iallafall,” sa My.
”Ska du köra då? Åka till labyrinten?,” sa Fanny.
Labyrinten verkade både väldigt läskig men samtidigt var det spännande och de var ju tvugna att läsa problemet.

”Vi gör det tillsammans,” sade Ana, och försökte låta mer självsäker än hon egentligen kände sig. Hon tog tag i My och Fannys händer så att de bildade en kedja. Sedan försökte hon tänka sig labyrinten, korridoren som ledde fram till Halvblodslägret....
När hon öppnade ögonen stod hon i en mörk, smal gång. Genom gången gick en massa monster, på väg upp mot lägret. De verkade aldrig ta slut.