The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

YEYY

Hurray!!!!!!!

Sorry, I have to let you down -
hinner inte skriva färdigt men ska se till att det kommer upp imorgon! ♥

Oki

Jaaaaa

Tack för alla era kommentarer! Tyvärr blir detta ganska kort och irrelevant, men men, bättre än inget.

Kapitel 49
Tårar och mys
Maj 1977

’’Godmorgon, snygging.’’
Remus hade nyss vaknat, aningen förvirrad över var han befann sig någonstans. Han vände upp ansiktet och mötte Sirius varma blick.
’’God morgon, prinsessan. Sovit gott?’’ sa han yrvaket.
’’Mm. Mycket gott. Själv?’’
’’Samma här. Dina armar måste vara den bekvämaste platsen i världen.’’
Sirius log. De hade spenderat hela dagen i Vid-behov-rummet. Under långa perioder hade det varit helt tyst. De hade legat tysta och njutit av lugnet. Då och då hade tystnaden övergått till fridfullt och lättsamt småprat. Det låg en skön atmosfär i rummet. Vid eftermiddagen hade Sirius kilat iväg till köket för att hämta lite mat och ge James och Peter en snabb uppdatering, men snart återvänt för att spendera kvällen på samma sätt som dagen. När klockan närmade sig nio märkte Sirius hur Remus andetag blev djupare och djupare. Han väntade tills han hörde den första snarkningen innan han själv blundade och föll i djup sömn för första gången på en vecka.

Nu låg de fortfarande i madrasshörnan och Remus låg ihopkurad intill Sirius på samma sätt som under gårdagen. Med huvudet mot hans bröst och med hans arm runt sig. Sirius strök honom långsamt över axeln och Remus kunde känna vartenda ett av hans andetag i sitt hår.

’’Kan vi inte bara stanna här för alltid?’’
Sirius skrattade.
’’Gärna det. Jag har då inga invändningar.’’
Tystnad igen.
’’Grattis på tvåmånadersdagen’’, sa Remus plötsligt.
’’Tack detsamma’’, sa Sirius. ’’Två månader. Och låt det bli många, många fler.’’
’’Många fler’’, instämde Remus.
’’Remus?’’
’’Mm?’’
’’Jag kommer inte lämna dig, du vet det väl? Aldrig.’’
Remus log.
’’Du är bara sjutton. Du kanske hittar någon bättre.’’
’’Hur kan du ens säga så? Idiot. Jag älskar dig. Och att sluta med det skulle vara svårare än att sluta andas.’’
’’Jag älskar dig också. Och jag ska då inte gå någonstans, jag heller.’’
’’Bra. Då har vi många månadsfiranden att se fram emot, eller hur?’’ sa Sirius. Remus rullade runt så att han låg på mage, och lutade sin haka mot Sirius bröst.
’’Det har vi.’’ Han satte ner armarna i golvet och tryckte upp sig själv tillräckligt för att kunna luta sig fram och kyssa Sirius på munnen.

’’Pot... Jam... DU!’’
James skrattade när han hörde rösten och vände sig mot Lily.
’’God morgon på dig med.’’
’’Har du sett...?’’
’’De sov inte i sovsalen inatt. Jag tror de var i Vid behov-rummet.’’
’’Vad gjorde de där?’’
’’Frågan är nog egenltigen om vi verkligen vill veta’’, sa James menande.
’’Okej’’, sa Lily. ’’Du har en poäng. Vet du hur det är med Remus?’’
’’Jag träffade Sirius en snabbis igår, han sa att det var stabilt men inte direkt bra.’’
’’Förståeligt. Åh, jag önskar det fanns något vi kunde göra för honom. Säg bara till om du vet hur jag kan hjälpa till på något sätt.’’
’’Faktiskt’’, sa James eftertänksamt. ’’Så finns det det. Vi har ett helt berg av läxor som är hans och jag vet att han kommer få ångest i samma ögonblick som han ser det, så jag har gjort mitt bästa för att göra det mesta åt honom. Dock är det en Trolldryckskonstuppgift som...’’
’’Det fixar jag’’, log Lily. ’’Jag har lektion nu, men är du i sovsalen om...’’ Hon kollade på sitt armbandsur. ’’...en timme och fem minuter?’’
James nickade.
’’Bra. Då kommer jag upp då och hämtar den, okej?’’
’’Perfekt. Tack.’’
Hon kysste honom på kinden.
’’Ingen orsak. Vi ses sen.’’
’’Det gör vi. Lycka till på lektionen.’’
Lily hade snart försvunnit iväg igen. James hann bara gå några steg innan två välbekanta figurer uppenbarade sig i andra änden av korridoren.
’’Hallå, sömntutor! Jag har saknat er!’’ ropade han. De kom närmare och närmare. Sirius såg utvilad ut för första gången på länge, och Remus hade fått lite mer färg i ansiktet även om det var nära fullmåne och han såg ganska tärd ut. ’’Hur är det, Remus?’’
’’Jag är okej’’, svarade Remus. Han såg James skeptiska ansiktsuttryck och tillade; ’’Jag lovar. Oroa dig inte.’’
’’Du säger till om du vill prata om det, lovar du det?’’
’’Jag lovar. Tack.’’
James log och lade en arm runt axlarna på honom.
’’Det känns som om vi behöver en gammal hederlig marodör-kväll.’’

Den är fanficen ♥ Den är bäst och du är bäst! ♥

Superbra!!!!!
Det här behövde jag direkt efter att jag vaknat upp på en onsdags morgon.

"Jag kommer aldrig lämna dig"
Nä vad hemskt när man vet att Sirius KOMMER att lämna honom och hamna i Azkaban vare sig han vill eller inte...

Haha, Lames. De är för gulliga ♥

Så himla bra! Helt fantastiskt!♥