Pirates! PRS Medi & Vidomina

De red i säkert tio minuter innan Kiliah höjde handen. Hon såg hästar framför sig och män satt på deras ryggar. De såg inte vänliga ut och Kiliah log svagt.
"Redo för att kämpa?" Frågade hon och Tom nickade.
"Alltid."

Ethan hade inte skymtat Edward bland de andra piraterna. "Fegis.", muttrade han och drog i tyglarna för att få hästen att galoppera snabbare. De red förbi slottet då flera män syntes vid andra sidan av fältet. Beväpnade, precis som de. John gav ifrån sig ett skratt. De hade ingen chans. Dessutom var piraterna fler än de. "Dåså, män." skrattade John. "Attack!" Han tog fart och red för att möta männen i strid med piraterna hack i häl efter sig.

Edward hade ridit längst bak i tåget och såg sig sedan om.
Kiliah drog sitt svärd och gick till attack.
När striden var slut hängde Kiliah över hästen och hostade.
"Tusan jag var inte beredd på att det skulle gå så dåligt för oss." Hon såg sårad ut.

John drog ur svärdet på en livlös kropp och hämtade andan. Han var smutsig av damm och stänkt i blod. Blicken var suddig. Alla i striden var slut. "Men vi vann, Kiliah.", hostade John och gick närmare henne. "Är alla okej?" Han såg sig om. "Ethan! Ethan!" John fick syn på Ethan som låg i en hög på marken. Han hostade blod och verkade blivit spetsad i sidan så att det rann blod från honom. John sjönk ner på marken. "Håll ut, Ethan!"

Tom hade ridit tillbaka så for han kunnat och kom tillbaka med Cun.
"Håll ut Ethan!" Cun kastade sig till Ethan och började att linda hans sår och såg sedan sig om.
"Jusses ni var tvungna ?" Han såg på John.
"Kan du se efter Kiliah?" Han gav honom bandage.
"EEthan kommer klara sig."

Ethan hostade och försökte säga något, men inget ljud kom ut. Han slöt ögonen och vilade mot marken. "Nej, Ethan! Håll dig vaken, komigen!", ropade John åt honom, men reste sig då han skulle se efter Kiliah.
"Kiliah, hur är det? Har du ont?" Han granskade henne och mötte hennes blick. "Vi vann.", sa han och kände gråten i halsen. Han drog henne till sig och omfamnade henne. "Vi vann.", viskade han igen.

Cun såg på Ethan och suckade.
"Ethan ger du upp? Sammi kommer bli faderslös och då kommer Kiliah att aldrig förlåta dig." Han stoppade blödningen och sydde ihop och tog en örd och stoppade den mellan hans läppar.
"Ät den här är du snäll. Den ger dig energi."

Ethan hostade och kved av smärta då Cun sydde ihop honom. Han svalde motvilligt örten och hostade igen. "Jag ska inte dö. Inte idag. Inte än.", väste han lågt och fortsatte att hosta och kvida.
John gick närmare. "Kom, vi bör inte dröja här. Folket måste få veta hur det har gått. Cun, kan vi flytta Ethan till en av hästarna? Jag kan leda hästen.", föreslog John och tog tag i en av hästarnas tyglar för att dra den till sig.

Han log och klappade honom på axeln.
"Vi kan ta en av männens kärror." Cun såg på John.
"Det kan gå bra men låt honom vila." Han såg sedan på de andra.. De såg inte lika illa som Ethan.
"Sen ska du vila. Vi kanske inte kommer låta dig flyttas till ett rum över natten. Då kommer vi bädda så det är varmt för dig här."

John nickade och piraterna hämtade kärran för att sedan hjälpa till att placera Ethan på den.
"Vi ger oss av härifrån. Vi borde inte stanna här för länge.", sa John och såg mot Kiliah. "Såja, han blir bra igen, ska du se.", sa John och klappade Kiliah över hennes rygg.