PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]
Användare | Inlägg |
---|---|
Velleity
Elev |
Mys hjärta gjorde ett extra skutt vid synen av alla halvgudar. Det var så många...
Hon hade samma dolk som när de träffade på cyklopen i New York, dessutom hade hon ju sina formler också. Fanny såg dock lite mer osäker ut. Ibland glömde My bort att Fanny bara var 13 och att den här världen fortfarande var ganska ny för henne trots att hon anpassat sig ganska så väl. Lukes armé kom fram till den och slaget var igång. Det hördes vinnande skrik och förlorande skrik från alla håll. En blond tjej kom emot My med sitt svärd i högsta högg. 13 feb, 2020 17:54 |
Daphne
Elev |
Lana hade hamnat i en strid mot ett par riktigt fula monster. Med solsken och sin pilbåge så tog hon er dem, en efter en, tills hon rörde sig mot nästa grupp med monster. Det var ingen idé att vända sig om och se hur det gick för dem andra. En sekunds disktraktion och hon skulle vara död, monstren skulle få tag i henne.
______ Ana hade ett problem hon inte räknat med; hon tyckte det var svårt att slåss mot personer som varit hennes vänner en gång i tiden. En tjej som hette Jolene, som Ana varit vän med medan hon arbetat för Luke, rusade mot My och Ana såg hur de två började slåss. Ana kände sig illamående. Hon förstod att hon skulle behöva se många av sina vänner dö, både på halvblodslägrets sida och på Kronos sida. 13 feb, 2020 18:24 |
Velleity
Elev |
My ville helst inte skada den blonda tjejen så allvarligt, men hon var tvungen att få ner henne. Hon körde sitt gamla hederliga stekpanne-trick och slog stekpannan som hon "skapat" ur en sten i tjejens huvud så att hon tuppade av. Det var någonting med att slå folk som stekpannor som My fastnat för, kastruller funkade också för den delen. Sedan kom runt en 4 stycken halvgudar rusande mot henne men hon lyckades få omkull dem genom att fälla dem med magi.
_____ Fanny klarade sig bättre än hon trott. Det som klarade sig sämst var väl i sådana fall hennes psyke. Först hade hon tvingats ha ihjäl en drös monster, vilket hade funkat förvånansvärt bra. Sedan när det kom människor som hon skulle stoppa blev det svårare. Hon var så rädd att råka ha ihjäl någon. Än så länge hade hon iallafall kommit undan med att slå dem i huvudet med svärdet så att de förhoppningsvis bara tuppade av tillfälligt, men hur länge skulle det funka? 13 feb, 2020 19:15 |
Daphne
Elev |
(lol älskar stekpannorna hahah)
_________________________ Lana slogs mot ett enormt monster. Hon visste inte om det fanns några jättar i den mytologiska världen, men det här monstret skulle kunna vara en. Och han var svår att övermanna. Hon slogs och slogs och använde sina krafter, men monsterjäveln ville inte låta sig besegras. Tillsist kände Lana hur någonting träffade henne i bakhuvudet och hon föll med ansiktet först till marken. Hon vände sig om och tittade upp. Där stod en svarthårig halvgud med en klubba i handen. Han höjde klubban över henne och skulle precis slå när en röst hördes från några meter bort. "Ralph, du rör henne inte!" röt någon. Lana såg Anastasia komma gåendes ur skogen. Hennes ansiktsuttryck var spänt, och Lana undrade om hon hade något hyss för sig. "Anastasia?" sade killen som hette Ralph. Lana förstod inte varför Ana var så lugn. Hon såg inte rädd ut överhuvudtaget. "Luke's order, Ralph," sade hon "du rör inte henne. Luke kommer ha användning för hennes krafter. Låt mig ta hand om det," sade Ana. i några sekunder trodde Lana att Ana hade förråt dem, men sedan fattade hon. Ana försökte lura Kronos armé. Ralph försvann förvånat därifrån och Ana skyndade sig fram till Lana och sträckte henne en hand. "Är du okej?" frågade hon. Lana nickade "Fan vad smart, Ana!" sade Lana. Ana log. "Jag var ganska respekterad i Lukes kretsar. Han måste missat att berätta för dem att jag inte längre är på deras sida. Eller så trodde han inte att det spelade någon roll, han tror säkert att jag dog av skärsåret mot halsen," sade Ana. Lana nickade. "Du borde bli skådis, Ana," sade Lana med ett skratt 13 feb, 2020 19:23 |
Velleity
Elev |
(Stekpannor is the shit hahaha)
_____ Fanny började verkligen fatta grejen med det här nu. Plötsligt hände något. Hon bara visste vem som var hennes gudomliga förälder. Samtidigt så dök en en symbol upp ovanför hennes huvud. Athenas symbol. Ana hade alltså gissat rätt. Fanny fortsatte slåss mot de olika monsterna men kände sig mycket bättre till mods nu. Hon skulle inte bli en av dem som aldrig blev erkänd trots allt. 13 feb, 2020 20:05 |
Daphne
Elev |
När Lana och Ana kom ut från skogen fick de syn på Fanny. Ovanför hennes huvud glimmrade något i silvergrått.
"Athenas symbol!" sade Lana. "Jag visste det!" sade Ana, och lät nästan stolt. Lana undrade varför. Hon kom att tänka på att Athena och Hermesbarn hade en sak gemensamt; dem var bra problemlösare, och ganska listiga. Men innan Lana hann kommentera på det så attackerade ett monster från bakom dem 13 feb, 2020 20:12 |
Velleity
Elev |
My fortsatte slå ner folk med sin stekpanna, och snart hade hon även skaffat fram en kastrull. Det var en effektiv teknik, om hon slog exakt lagom hårt så tuppade de av utan att skadas men de vaknade inte inom en lång stund.
En bit bort hördes ett skrik när ett gäng halvgudar anfölls av en cyklop. Hon hatade verkligen cykloper. My fick syn på Fanny, ovanför vars huvudet Athenas symbol syntes. Där ser man. Bakom henne skymtade My Ana och Lana som just blev attackerade bakifrån. Hon sprang fram till dem men monstret var snabbare. 13 feb, 2020 20:31 |
Daphne
Elev |
Lana kände ett hårt slag mot ryggen. Synen svartnade framför ögonen.
__ Ana var snabb. Hon körde sin dolk in i monstret, som exploderade i röda gnistor. Ana tittade ner på Lana "jahapp, hon kommer inte vakna på ett tag," sade hon. My kom flämtande framspringandes till dem. "Eh, vi borde kanske inte låta henne ligg där," sade Ana efter några sekunder. Hon kunde kanske bli trampad på eller nått... sade Ana. 13 feb, 2020 20:33 |
Velleity
Elev |
"Håller med," sa My. Risken var stor att någon, eller något skulle råka trampa ihjäl Lana om hon låg kvar där på marken.
"Vart ska vi flytta henne då? och hur? Vi skulle ju kunna skuggresa...," fortsatte My. De kunde ju alltid bära henne men risken fanns att monster (eller halvgudar) fick syn på dem och drog nytta av deras försvagade situation. My vände sig om och slog till et fult monster som kommit bakom henne med stekpannan. 13 feb, 2020 20:47 |
Daphne
Elev |
"Vi tar henne till sjukstugan, och jag tror inte det är så bra för dig att skuggresa just nu" sade Ana. Tillsammans lyfte de Lana och bar henne tvärs över fältet till sjukstugan. De bar in henne. En kille med blont hår, som Ana antog var Lanas bror, kom oroligt framspringande.
"Åh, Lana!" sade han. Han ropade på någon som hette Kayla att komma och ta hand om Lana. Sedan såg han sig omrking. "Om Lana inte kan slåss så måste jag det. Annars är Michael ensam där ute," sade killen till sin lillasyster Kayla. "Okej Lee, var försiktig!" svarade Kayla, som Ana antog inte kunde vara mer än nio år. 13 feb, 2020 20:52 |
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]
Du får inte svara på den här tråden.