PRS Lupple och Ginerva2003

” det var så lite” sa han.

Hon log och drog upp täcket lite mer, för att sedan dra upp benen till hakan.
"Så följer du mig hem sen? Inte riktigt säker på hur jag ska komma härifrån." Flinade hon.
Kunde ju verkligen inte hela staden ännu.

” ja det kan jag göra” sa han och log mot henne.

Hon log stort och tacksamt.
"Tack." Sa hon och studerade honom, han var så vacker.

han tittade henne i ögonen och sedn tittade han på hennes läppar dom såg så perfekta ut.
sedan kollade han henne i ögonen igen.

Hon såg han blickar, blev först helt förvirrad, förstenad för att sedan utan någon som helt förvaring ens för sig själv hade halvt kastat sig mot honom med armarna om hans nacke och pressade sina läppar mot hans.

han kysste henne till backa det var den mäst perfekt kyssen någon sin.
den var så pansonerad.

Summer var oerhört lycklig, nästan överlycklig över att han hade besvarat kyssen och hon såg ingen som helst anledning att någonsin avbryta den.
Hon tog sig upp i hans knä och behöll sina läppar hårt pressade mot honom tills hon knappt kunde andas och tvingade sig att avsluta den.
Hon försökte hämta andan med hackiga andetag.
Det hade varit en helt otrolig kyss. En kyss som ingen annan.

" är du okej" frågade han når han såg att hon andades å det där sättet.

Summer nickade sakta, allt eftersom kunde hon dra några mer djupa och lugna andetag.
"Glömde bara att andas." Viskade hon med ett litet fniss och rodnade.