PRS Medi & Vidomina

"Jag ska inte fråga honom. Jag ska bara göra det." Hon reste sig upp och gick efter Ruby och kon tillbaka i en tunnare klänning och slog sig ner och började att äta och såg på Jules.
"Så skulle jag inte undersökas när jag var sövd?"

Jules höjde på ögonbrynen och nickade medan han tog en tugga av maten. "Jättegott, Ruby.", sa han och smakade av vattnet i sitt glas. Lisa gav ifrån sig ett tjut och Mary tolkade det som att hon ville ha mera mat. "Här får du, vännen.", sa hon och serverade henne barnmaten som stått framme på bordet åt de små i sällskapet.
Caspian, som såg att Jules var upptagen att äta, svarade på Alices fråga. "Det går att ordna, men det tar tid. Sherman brukar inte undersöka när patienten är medvetslös", sa han och lade ner besticken på sin tallrik eftersom att han ätit klart.

Hon såg på honom och såg sedan bort och stack ut tungan mot Lisa och log sedan.
"Det kunde du ha sagt innan jag tog pillret." hon suckade och kved.
"Jag mår inte så bra."

Mary samlade ihop tallrikarna från bordet. "Lägg dig på soffan, vännen, vi ska gå snart."
Hon staplade porslinet i en hög och lade besticken ovanpå tallrikarna. Jules ställde sig upp och började duka av bordet för att hjälpa Mary. "Tack för maten, Ruby. Gott som vanligt.", sa han och Mary nickade instämmande. Lisa gav ifrån sig ett ljud och Mary skrattade. "Jag tror Lisa också gillade det.". Hon tog med sig porslinet ut med Jules i släptåg med glasen i sitt grepp.

Hon nickade och reste sig och lade sig med ansiktet i soffan och drog djupa andettag och snart hade hon somnat om.

"Og det är ingen fara. Ni är välkomna när som helst." Hon log mot dem och pekade på slasken.
"Ställ dem där så tar jag hand om dem." Hon såg oroad ut.
"Ge henne inte för mycket att göra imorgon Jules."

Mary nickade och stormade av sina händer på byxorna och vände sig om för att gå tillbaka till Ruby. "Tack för maten, raring.". Hon lade sin kind mot hennes huvud och log mot henne i tacksamhet. Jules kom in i matsalen och plockade upp Lisa från hennes barnstol. Lisa verkade somna i Jules famn, hon blinkade tungt. "Jag ska se efter henne, Ruby. Oroa dig inte.". Han gick fram till henne och gav henne en puss på hennes kind. "Nu ska vi gå.". Han tittade åt Alices håll som verkade ha somnat. "Hm ska en våga väcka henne?", sa han fundersamt.

"Hon verkar sova tungt och hon kan inte få in luft så bra så." Ruby log och skakade på huvudet.
"Hon kan få sova här i natt. Hon ska bara vända sig." Hon såg på dem och gick fram och ruskade Alices axel.
"Gumman. du ska vända på dig." Hon såg när Alice vände sig och log.
"Så nu kan ni gå."

Jules log. "Så bra att du tar hand om henne.", sa Jules och Mary instämde. Jules gick ut i hallen för att ta på sig skor och ytterkläder. Han klädde på Lisa hennes ytterkläder och Mary följde med. "Tack för att vi fick komma igen, vi svänger förbi på morgonen och hämtar Caspian och Alice. Lisa får vara med dig imorgon igen, visst, Ruby?". Mary log mot henne.

Hon log och gav henne en kram
"Om jag inte mår sämmre. Så ja då får våran sjöjungfru vara med oss igen." Hon såg på dem och log svagt.
"sov gott."

Mary kramade om Ruby och Jules vinkade åt Ruby och Caspian. "Vila nu, Ruby. Vi ses imorgon", sa Mary och gick ut ur huset med Lisa och Jules.