Prinsen (sjätte året)

Det sista kapitlet var riktigt bra! Det var gripande och allt knyts ihop på ett fint sätt. Så stugan är bebodd, men Eugene är inte hemma. Förstår att Snape bävar för att möta honom. Men... tänk om Eugene tror att de är tjuvar, och jagar iväg dem, innan han känner igen Snape? (De har ju trots allt inte setts på länge.) Eller så kanske han tror att det är dödsätare och flyr, med rädsla för att bli dödad. Det är en av mina galna teorier, men det hoppas jag är okej. Jag gillar ju att skapa teorier! (Ge och ta, vet du!)
Vad roligt att hon tänker på Quirinus! Att han var stark och god*, men att det inte hjälpte honom så mycket, när Voldemort använde honom i sin lömska plan.

Jessica visade sig vara riktigt hygglig, om än att hon har en hel del skinn på näsan! Vi får se, om vi får återse henne.
Frågan som kvarstår, är var morbrodern håller hus just nu. Det återstår att se. Kanske får vi veta mer i uppföljaren. Den som lever, får se.

Tips så här i avslutningen:

Eugene befann sig inte hemma, men Jessica hade hittat många tecken på att stället var bebott, och efter att ha omgivit det med lämpliga förtrollningar hade vi till sist vågat gömma oss där för några timmars vila.

Den första meningen lät en smula skum, så jag skulle vilja peta lite där.

Eugene verkade inte vara hemma, men Jessica hade hittat många tecken på att stället var bebott, och efter att ha omgivit det med lämpliga förtrollningar hade vi till sist vågat gömma oss där för några timmars vila.


Hon tyckte på de tunna axlarna och såg ut över sjön, men vände plötsligt de genomträngande blå ögonen mot mig.

Jag undrar om du inte menar "ryckte".


Hon ryckte på de tunna axlarna och såg ut över sjön, men vände plötsligt de genomträngande blå ögonen mot mig.

I övrigt hittar jag inget mer. Annars skickar jag en uggla. Längtar så till uppföljaren.

*

Alltså herregud, detta epos om Miriam är ju på riktigt otrolig ♥ Kan inte fatta att prinsen är slut, även om det är rimligt med tanke på att det här skolåret nu är slut...

Och jag vet inte vart jag ska börja, så jag får väl ta det från början! Synd att vi inte får möta stugans inneboende, om det är Eugene eller ej. Jag vill ju helst träffa Eugene, efter allt han gjort för Severus och vad dynamiken dem emellan skulle vara nu så många år senare. Men han kanske återvänder i din uppföljare (!?!?!!?!?)?

“Nåde er två om ni är högljudda.”

Hahahahhahah DOG när Jessica fällde denna kommentar och dör ännu mer av Miriams reaktion.

Och du vet att jag älskar allt som Severus och Miriam rör vid (speciellt varandra), så hela den sekvensen var också en fröjd att läsa.

Och jag tyckte det var jättefint av Jessica att lyfta Miriams hjältedåd när hon räddade Elli, eftersom Miriam faktiskt inte är värdelös! Älskade det och älskar den här fanficen! Det har varit otroligt att få läsa den och jag längtar efter uppföljaren!!! Känns skönt att jag kommer få vara med från början nu

Du är bäst, kram ♥

Läste tyvärr inte kapitlet klockan 00:00... MEN
När jag vaknade på bakfyllan så kom jag direkt på att OMG jag har ett fantastiskt kapitel att läsa!?!?!

Så jag intog soffposition hemma hos mitt ragg medan han tittade på rally-vm (okej jag sneglade också men är inte så insatt så förstod ingenting, helt otroligt va?! Med tanke på min förkärlek till snabba bilar)…

Du lever upp till alla förväntningar!!! Och ännu högre...

För det första: Så himla roligt att äntligen få läsa "Nåde er två om ni är högljudda" i dess kontext! Alltså, jag hade ju för mig att detta skulle utspela sig i Spinnargränden, men det var en helt annan plats. En plats av lugn och ro. (Jag råkar gilla sådana platser, så det är skönt att infinna sig där även i textform!)

Det här liksom lugnet som sköljer över mig har ju förstås att göra med dina underbara miljöbeskrivningar, vi kan ju börja med det grå ljuset som träffar bokryggarna. Är det lite mulet/regnigt väder tro? Det är min uppfattning och det är vad som får mig att få ”mysfeel”. (För att inte tala om att det är ett litet torp mitt i skogen!?!?!? Med massa böcker???? Mitt framtida liv????)

Hmm, stället är bebott… Men vart befinner sig Severus morbror? Tänkte först att han var i affären eller något men… Han har varit borta lite för länge..? Hoppas ingenting allvarligt har hänt. Vill så gärna se ett återseende mellan dem.

Dock lite fundersam över vart de ligger och myser någonstans, på golvet? På en hård filt? x)

Älskar ”som att sova på ett skepp i storm.”, det var fint formulerat.

Andra stycket är så otroligt målande… När dagsljuset kommer, silas in, och sveper över rummet så uppdagas så mycket. Att böckerna som tidigare varit där, i mörkret ej riktigt synliga, visar sina titlar. Hur mörka skuggor tydligt avtecknas i ansiktet när ljuset slår emot.

Åååh. Jag vet precis hur det känns att smyga sig in i någons famn och gosa in sig där… Känna hur man stöttar, blir stöttad, och kan slappna av… Verkar vara ett återkommande tema med att allt känns väldigt lugnt och skönt. Exakt vad jag behöver. (men typ aldrig får, oooh)


Åh… Jävla Jessica att skälla och skylla på Snape som ung, det verkar som hennes kommentar fick ett hårt fäste i honom. Precis som det var menat… Och kanske återvänder det just för att Jessica kommer med Miriam i samma grepp som han dök upp med flickan för en mycket lång tid sedan…

Lugnet - återigen - i fågeln som lyfter sina vingar och försvinner i molnen. En sådan liten detalj gör så mycket.

Omg, dumma Jess!!! Hon får inte läsa Mirre… Undrar om hon själv ens kan kontrollera det? Eller att Miriam bara … är så lätt att läsa? Eller kanske är det en försvarsmekanism från Jessicas sida, osäker över om de två planerar en komplott mot henne i sin ensamhet..? Hon är ju lite… Oberäknelig emellanåt.

OCH , om det är så att Mirre är lätt att läsa. ISÅFALL DÖR JAG. Tänk henne och Snape i klassrummet i början och hon tyckte väldigt mycket om honom och han typ läste alla hennes dirty minds. HAHAH… Snappe då!

Åh, Jessica som läppjar den kantstötta muggen. Jag ser henne framför mig, hur hon mitt i allt ska dricka sitt brittiska te… Hur teet får värmen att återvända, för ett ögonblick åtminstone, i hennes kinder. Får dem rosiga…

Vägskäl.. Ja… Nu är det dags. Älskar att Jessica verkar ha tänkt ordentligt på detta… Min lilla Jess. ♥

Naturligtvis.
SjälvklaRT! Kommer Mirre själv på idén för hur de ska göra. För det är så smart hon är. Hon är nyanserad medan Jess och Snape ser allting alltför svartvitt. (Typiskt dem, måste jag ändå säga… För de verkar ju själva tro att de inte gör det.)

Jessica försvinner in i huvan… Och Mirres tankar om hennes utseende och liv… Läser hon även detta? Och förundras själv över det skelett hon är? Den skugga hon är av sitt forna jag… Om och omigen funderar jag över om Jessica verkligen kan få ett lyckligt slut. Orkar hon det?


HAHAHAHAHAHAHHA ”hon(jess) slängde en spefull blick på Severus”
aktiviteter.

Det här med att Mirre räddar Elli och dess betydelse har vi redan diskuterat på uggla så du vet vad jag tycker.

Jag tror att det kan vara såhär; Miriam vet om sin rädsla och står ansikte mot ansikte med den. Jessica och Snape verkar inte vara fyllda av rädsla… Men deras rädsla är så mycket större än hennes. Bara att de döljer den… Och det ligger ingen egenvinning i att dölja det. Mer än för de uppenbara tankeläsande monstren förstås.

Jag fullkomligt ÄLSKAR slutmeningen - MEN, jag skulle vilja slänga om den lite för effekt.

”Han tryckte min hand tillbaka och återtog: “Oavsett vad är din inre kärna densamma. Och det är den jag alltid kommer att se.””

Istället:
”“Oavsett vad är din inre kärna densamma.” Han tryckte min hand tillbaka och återtog: ”Och det är den jag alltid kommer att se.”

För den där sista meningen. Woah. Så fin.

Ett exemplariskt avslut!!! ♥

OCHHHHHHH FORTSÄTTNING MOAHAHAHAHHAHAHA (typ alla dagar i veckan? Ja???)

Stor kram och mycket kärlek, du förtjänar ALL överväldigande respons du får. ♥

Leoney
Tack för att du lämnar en hälsning! Förstår mycket väl att du inte har haft tid att läsa, när du har varit med och skapat den fantastiskt fina tidningen som gett Mugglis nytt liv. Kreativa själar som ni behövs verkligen i världen nu. Tidningens teman har bara blivit bättre och bättre, med ett genomgående budskap av acceptans och kärlek. Det gör mig trygg att veta att det finns människor med er syn på livet. Sådana som ni hade behövts på det Hogwarts som nu kommer att beskrivas i uppföljaren, sjunde året.

När du någon gång får tid att läsa, kommer jag såklart att bli glad. Det blir när det blir Och det var så fint att Miriam och Snape fick vara med i The Woods Are Safe.♥ Kul att den nyligen uppdaterats!

Nepflite
Åh vad glad jag blir att du gillade sista kapitlet och vill läsa fortsättningen. Självklart taggar jag dig; är glad och hedrad att du önskar det

SweeneyTodd
Tack för plus och den underbara kommentaren i lördagsnatten. Jag vaknade tidigt och läste den; alltid samma glädje. Hoppas ditt sångjobb går bra och att du fick lite sömn trots att du stannade uppe för att ge mig all denna ljuvliga respons...den snygga symboliken du ser i det grå ljuset mot böckernas ryggar. Och att Severus våning liknar torpets inredning för att han ville återskapa den känslan. Så fint!

Om du har svårt för att karaktärer dör, är nog min fanfiction ett bra val. Jag har ytterst svårt för att ta livet av personerna i min fiktiva värld. De är så verkliga för mig. Har funderat på varför det trots allt inte var så svårt med Dumbledore och kommit fram till två anledningar: dels att han dör i originalversionen men den absolut största och viktigaste anledningen är att han själv var redo att gå vidare. Det känns verkligen så.

Snape mördade Dumbledore för att han var tvungen. Det var rättfärdigat. Men han är ändå inte utan skuld – Det vill säga; ’Simul iustus et peccator’ – på samma gång rättfärdigad och syndare. Vilket kan verka som ett enkelt koncept med det är i själva verket ganska komplicerat – precis som Snape och hans uppdrag. Skulden må vara evig men förlåtelsen är större än den – rättfärdigheten vinner i slutändan – so there you go, Snape is a good man.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - älskar kopplingarna till religionen, till de teologiska studierna. Den förlåtna synden är sannerligen inte något enkelt när man funderar lite djupare över det. Men oerhört intressant!

Jessica är också en komplicerad karaktär där man kan fundera mycket kring synder och förlåtelse. Hennes preferens för rött - Gryffindor, kärleken...ja, här finns många teorier. Kan verkligen rekommendera hennes egen historia, Skinny love och aktuella Att skapa ett liv. Med sina erfarenheter kanske hon blir livscoach så småningom! Eller vad tror du Trezzan?

Något annat du lyfter fram är säkerhet kontra det man ger upp - högaktuellt för våra äldre och riskgrupper under pandemin. Blir djup rörd över din berättelse från verkligheten, om den 94-åriga damen!

Nu är frågan hur Miriam, som är ung och har livet framför sig, kommer att välja. In i det längsta tvekade jag över fortsättningen och resan är fortfarande bara påbörjad. Men nog liknar den mer en livets buffé än en strikt instängd och säker tillvaro...och det är ofta nog det egna jaget man behöver kämpa med under sin resa genom livet, precis som du skriver.

För mig har den här historien gått parallellt med saker jag behövt kämpa med, och det känns otroligt att veta att den även varit med dig, och andra, under de här åren. Tack för att du delar med dig av det. Ser fram emot och hoppas att du fortsätter följa med!

Mintygirl89 
Tack för plus och lika fin kommentar som vanligt på detta sista kapitel. Nu är de i stugan, bebodd men tom, och vad som helst kan hända. Om Eugene dyker upp kan han ju mycket väl tro att de är tjuvar, Dödsätare eller både och. Alltid intressant med teorier!

Sant att Quirinus är starkare i Quirrells första år på Hogwarts än i Tårar från himlen. Det är den starkare Quirinus som är i samma universum som Prinsen, och Miriam jämför sig med honom, eftersom hon ser likheter både mellan deras personlighet och deras öde med en påverkan från Voldemort.

Nu får vi se hur det ska gå, både med morbrodern och Jessica. Kommer de att vara med i fortsättningen och i så fall på vilket sätt?

Tipsen antas direkt! Tack för dem och för alla andra tips som du troget gett under alla dessa...ja, det är faktiskt...180 kapitel i de tre delarna(!!!)

96hpevanescence
Tack för plus och denna ljuvliga kommentar...att du kallar min story för epos...blir helt överväldigad!

Förstår att det finns en förväntan på att nu träffa Eugene. Det har ju byggts upp genom texten. Hur skulle dynamiken vara mellan honom och Severus? Hoppas du följer med i fortsättningen! ♥

Precis som du dör jag av Jessicas kommentar (älskar den, det är hon själv som har sagt det, känns inte som om den uppstod i mitt eget huvud), och blir glad att kärleksscenerna mellan Miriam och Snape uppskattas. De är ju storyns huvudkaraktärer, men Jessica har verkligen fått en stor betydelse. Hon förde dem samman igen och precis som du skriver lyfter hon Miriam, försöker få henne att se sin egen styrka, som till exempel när Elli räddades. Jessica och Elli - Trezzan och Elzyii har skapat två huvudkaraktärer med avgörande betydelse även i min historia. Du följer ju Skam och har visat intresse för Att skapa ett liv, vilket känns så spännande då de är tätt sammanlänkade med uppföljaren till Prinsen.

Kram till dig med, DU är bäst! För att inte tala om I dina armar, vilken jag fortsätter läsa med spänning.

Pixelow
Tack för plus! Det är så roligt att du har läst alla tre delarna. När ditt eget fanfiction-skrivande kommer igång igen är jag en trogen följare. Miriam och Snape är ju med där också, i Run for safety, Amelia och som jag skrev till Leoney gör ni ett fantastiskt arbete med Mugglarjournalen.

Trezzan
Ett underbart lysande grönt litet plus visade att du var med även denna Prinsens sista natt, och det kändes som om du var där med mig. Tänkte tillbaka på alla våra diskussioner om Jessica, Miriam och Severus samt hur denna makabra trio skulle lösa situationen på slutet. Du vet ju en hel del om fortsättningen, med det är ändå alltid något av en överraskning att läsa den färdiga texten. Längtar - på obestämd tid, som alltid - efter fortsättningen på Att skapa ett liv och den märkliga duon Jessica/Snape. (Jappe)!!!

Sedan kom ju även din kommentar, lika underbar som någonsin och jag fattar bara inte hur du kan lägga tid på min text mitt uppe i äventyret med ragg och rally-vm men det gjorde du i all din godhet och jag njuter av varenda lite rad i kommentaren. Som alltid ser du alla möjliga olika detaljer och aspekter.

Precis som du trodde jag först att Jessicas (ö)kända kommentar skulle uttalas i Spinnargränden, men sedan ändrades planerna. Ganska länge var tanken något litet billigt motell, faktiskt. För att det skulle vara ett bättre gömställe och jag bara älskar vibbarna av äventyr som det ger. Men när Severus varit tvungen att begå det hemska dådet kom den omedelbara känslan att han skulle söka sig till barndomens lyckligaste plats, och på det sättet blev också den röda tråden med morbrodern starkare.

Ursprungligen är det drömmen du drömde som gett upphov till hela idén om hur Jessica agerar här på slutet. Jag är glad att den fridfulla miljön tilltalar dig. Älskar själv det avlägset belägna lilla torpet, fyllt av en massa böcker. Vi får tacka Mintygirl89  för inspirationen Nu får vi se var morbrodern har blivit av.

Haha, jag glömde nämna att de ligger i en säng, eller rättare sagt nämner jag det för sent. Får nog förtydliga. Hur Jessica sover i sitt rum låter jag vara osagt, men hon har ju speciella möjligheter som vi vet

Tror precis som du att Jessica påminner Snape om hans förflutna och framförallt när hon dyker upp med Miriam i samma grepp som han hade flickan i, då i den mörkaste tiden.

Du är fin och rar som alltid märker när jag låter karaktärerna klampa på och läsa varandras tankar hur som helst. Du förstår vilken gräns det är att överskrida. Jag tror dock inte Jessica har något ont syfte med det utan att det precis som du skriver är en kombination av omedelbar intuitiv förmåga, försvar OCH att Mirre är lätt att läsa. Vilket får mig att dö precis lika mycket som du av dessa rader:

OCH , om det är så att Mirre är lätt att läsa. ISÅFALL DÖR JAG. Tänk henne och Snape i klassrummet i början och hon tyckte väldigt mycket om honom och han typ läste alla hennes dirty minds. HAHAH… Snappe då!

Jo, ehm. Ja. Hm. Han...gjorde nog det, ja.

Och jaaa Jess har tänkt på framtiden och hon vill väl. Den fina korpen ♥ Vet att även hon - liksom Snape - har ett mörkt förflutet som jag nästan inte vågar tänka på, men kan bara känna värme och ömhet för henne. Hon hade det så svårt. Hoppas ändå hon kan få ett så lyckligt slut som möjligt även om jag fattar vad du menar. Orkar hon med det posttraumatiska? Men hon är inte ensam…♥

Tack för konstruktiv kritik angående slutmeningen. Glad att du gillar den...tror den skrevs någon väldigt tidig morgon under vår oförglömliga skrivarhelg i somras. Mest produktiv tidigt på dygnet, som sagt. Kram tillbaka och massor av kärlek, vad hade jag varit utan dig?

boknörd_
Tack för ditt plus! Du skriver fantastiskt och jag hoppas på en uppdatering av The kiss of Judas.

Viloss
Tack för plus och många års troget stöd! ♥

Elzyii
Ja, vad ska man säga? Det är så magiskt att prata med dig! Blir glad hela dagen efter det! Och ikväll skriver vi för fullt...det finns ju inget bättre

Det absolut bästa med att skriva den här historien har varit att genom den få lära känna Er. Återigen tack och hoppas ni vill läsa uppföljaren när den kommer.

Får se hur länge jag lyckas hålla på den, hihi…

Kommer följa dig oavsett vad ♥

Det har bara varit roligt att hjälpa dig, samt kommentera och läsa berättelsen!
En sak som du skrev i din kommentar:

Nu får vi se hur det ska gå, både med morbrodern och Jessica. Kommer de att vara med i fortsättningen och i så fall på vilket sätt?

Det kan jag nog inte svara på. Det kanske kommer idéer när du sover?

I alla fall ska det bli kul att läsa uppföljaren när den kommer. Roligt att jag har gett dig inspiration till att det ska finnas böcker! ♥ (Extra roligt är det att Trezzan verkar gilla det!)
Vi får som sagt se hur det blir med morbrodern. Bara det inte har hänt något allvarligt med honom. Men jag är glad att du gillar teorierna jag hade. För som sagt, han kan ju tro att det är något fuffens.
Hoppas det går bra med allt!

Jag har också dig att tacka! Du kommer med tips till min berättelse, samt får mig lugn när det gäller vissa saker! Utan dig, skulle "Tårar från himlen" aldrig bli av.

Nu känns det äntligen som ett bra tillfälle för mig att lämna en kommentar! Det har liksom inte känts riktigt relevant när du uppdaterat och så är jag inte ens på kapitel 10... vågar inte heller läsa för många kommentarer, men något säger mig att berättelsen inte kommer göra mig besviken alls.

Kunde direkt konstatera att "Prinsen" är skriven av en mycket skicklig berättare. Du är så otroligt pricksäker i precis allt du gör och jag blir alldeles själaglad av att se din bemästring (det är knappast ett ord hahah) av skriftspråket. Mig har du definitivt inte blivit av med så tagga mig (!!!), jag ser redan fram emot att läsa vad du publicerar härnäst, oavsett vad det är. Och jag har inte läst klart här. Kommer definitivt inte kunna släppa den här berättelsen under höstlovet, för då har jag definitivt tid till annat än att plugga (usch fy). Så, tack för att du vill dela med dig av en utomordentlig berättelse (författaryrket är något du borde ha i åtanke) och tack för att du vill läsa min!

(jag är usel på det här med att kommentera, men sammanfattningsvis: alltså wow vad fint du skriver)

Jag tycker ju dock att du ska posta ALLLLLLLA kapitel omedelbart bums. )))

Elzyii
Detsamma - kommer alltid att följa dig! Och Draco, förstås ♥

Mintygirl89 
Ja, nu får vi fortsätta följa våra karaktärer och se hur det blir både med morbrodern och Jessica. När det gäller Eugene, har du ju en liten aning redan nu

Vad roligt att mina enkla tips gällande "Tårar från himlen" var så värdefulla! Det värmer, och jag längtar efter nya kapitel av den.


boknörd_
Åh, vad glad jag blir av din kommentar. Det hedrar mig att du, som skriver på så hög nivå, gillar min text. Hoppas du får massor av tid att läsa på höstlovet! Låter så mysigt!

Jag drömde om att bli författare redan när jag var sju och började sätta ihop ord på mammas skrivmaskin...och idag kan ju vem som helst bli författare på nätet! Tur för mig Blir jätteglad av dina ord.

Trezzan
DITO. Jag vill ju helst egentligen ha alla dina kapitel och framtida scener NUUU! Hihi.






Länk till uppföljaren Borgen (sjunde året).