Rollspel, från olika världar

Jezebel såg ner på korset han hade. de stod för att man skulle hedra döden och acceptera sin synd. hedra döden gjorde han och accepterade sin synd ja visst gorde han det. men han unrade vad som fått honom att bestämma sig för att offra sig för at rädda Riff och varför hade han hjälpt dem? och hur det kom sig att hans far hade bestämt sig för att väcka Riff ur hyptnosen? det stod inget om vad hans far tänkte eller kände, och det var väll inte så konstigt, det fanns ingen som kude berätta Alexis historia. han var fortfarande förvånad över att Cassian hade begravt honom. han kände sig elak för att hanaldrig hade brytt sig om hur Cassian mådde. han stoppade in korset igen och såg på sitt schema, han skulle egentligen ha trolldryckskonst men han kände inte för det. han började i stället vandra runt sjön

Då Snape hade stängt dörren efter sig så hade Peter redan för länge sedan gömt sig i skuggorna bakom katedern vid taket. Då Snape satte sig ner så gjorde sig Peter beredd och harklade sig tyst för att få Snapes kalla stämma.
"Vi börjar med...."sade Snape.
"...att skriva en uppsats om hur dum jag är."fyllde Peter i. Snape tittade sig förvirrat omkring, medan Gryffindor eleverna knappt kunde sluta att le.
"Vem är det?"sade Snape argt och såg rakt fram i klassrummet.
"Severus Snape."svarade Peter och log brett.
"Men om du är Severus Snape, vem är då jag?" sade Snape iskallt.
"Du är en puttefnask!"svarade Peter, nu kunde inte Gryffindor eleverna hålla sig längre. Neville låg på rygg på govlet och vred sig i skratt medan Dean och Seamus höll i sig i stolarna för att inte ramla omkull.
"Jaså? Låt mig gissa, du är en man."sade Snape listigt. Peters blick hårdnade.
"Nej!"svarade han hårt och var nära på att tappa Snapes röst.
"Inte? En pojke?"sade Snape och vände sig om, men han kunde ändå inte se Peter.
"Ja!"svarade Peter och fick tillbaka sin vanliga röst.
"Pan, om jag skulle vara du så skulle jag sätta mig ner NU!"skrek Snape och ställde sig upp. Peter skrattade hånfullt och landade framför katedern.
"Om du skulle vara jag, skulle jag vara ful!"svarade Peter överlägset och lade händerna vid sidorna innan han bugade sig framför eleverna.

Jezebel såg på slottet och sen sjön och vände, och gick in i stället. han var fortfarande väldigt förvirrad och han stannade när han såg Gryffindor eleverna komma upp ur fängelsehålan skrattande och det tog inte lång tid för honom att förstå att Robin eller Peter låg bakom det. han stannade i entrehallen och såg dem komma upp
"Ni verkar vara muntra?" sa han och såg på dem

"Vi hade roligt med herr Puttefnask!"sade Peter och imiterade Snapes stämma igen. Oj, vad han gillade att se Snapes ansiktsuttryck.
"Bra imiterat, Peter!"sade LAvender Brown som just hade kommit upp ur fängelsehålorna. Peter bugade sig djupt och flinade sedan stort mot Jezebel.
"Synd att du missade det, det var nästan bättre än då jag retades med Krok en gång."
Peter och Robin var nästan som tvillingar redan, om man inte såg på deras utseende och deras färdigheter. Men då det gällde humor, så hade ingen annan likadan.
Just då kom Snape upp svepandes, röd om öronen och såg mycket ilsken ut hans ögon glödde av hat då han gick förbi dem mot Dumbles kontor.

Jezebel nickade
"Ja...jätte...bra" sa han lite frånvarande, han hade egentligen inte hört Peters svar, han var fortfarande riktigt chockad. han såg efter Snape utan att se honom
"Vi borde kanske göra det vi kom hit för" sa Jezebel och såg på de andra två

"Vad du var tråkig då."muttrade Peter men gick sedan motvilligt med på att de skulle göra det.

Jezebel såg på Robin
"Jag ber om ursäkt för att jag inte ler hela tiden eller flyger runt, men jag har lite annat att tänka på" sa Jezebel och bugade teatraliskt och såg sen på dem
"Ja antingen går vi till Dumbledore och drar ur honom sanningen eller så tar vi oss hem på egen hand utan att hjälpa honom" sa han och såg undrande på dem

"Äsch du låter så vuxen."sade Peter allvarligt och skakade på huvudet. "Men du är ju vuxen i verkligheten." avskyn för Jezebel växte. "Men om då så gärna vill härifrån, så varsågod. Jag hjälper dig."

"Jag kan väll inte hjälpa det. jag kan inte flyga runt hela dagarna och jaga pirater, jag behövde växa upp" sa han lätt och blängde på Peter, han undrade varför de alltid hatade honom. så fort han sa något så hatade de honom. han var i och för sig van men han skakad epå huvudet
"Bra, så ska vi prata med rektorn eller ta oss hem själva?" frågade han och försökte att inte irritera dem

"Det skulle gå snabbare med Dumbledore, men såklart så skulle det bli ett större äventyr om vi gjorde det själva!"sade Robin glatt och knuffade till Peter på armen. "Men det beror ju helt och hållet på dig, eftersom jag och Peter inte vill hem än."
Robin flinade brett, han hade fått tillbaka livslusten och allting var Jezebels, Peters och Christoffers förtjänst. Förresten så hade han fortfarande lite otalt med Angelina och han hade ju lovat Christoffer att han skulle bli hans lärjunge.