Harry Potters liv efter striden [SV]

125 ÄR DU SERIÖS

Hundra procent
Detta kapitel är 1 244 ord.. :O





Kapitel 16: Åter en gång
Harry var egentligen ganska bra på att sova djupt, men James hade lyckats ta honom ur det, och när Ginny för andra gången verkade få panik i sömnen var det faktiskt ganska bra. Hon skrek fortfarande inte, men hon andades stressat och nästan kastade sig fram och tillbaka i sömnen. Hennes drömmar kunde inte vara särskilt roliga, tänkte Harry tyst och skakade försiktigt på henne för att få henne vaken, och efter en liten stund vaknade hon, tårögd och med stressad andning.
”Vad händer i ditt huvud på nätterna egentligen?” Harry skakade på huvudet och tappade glasögonen, tydligen hade han inte satt dit de ordentligt. Han tog upp de, tryckte dit de lite hårdare denna gång och flyttade fokuset till Ginny igen. ”Det verkar inte vara något trevligt.” Hon skakade tyst på huvudet.
”Nej...”
”Vad drömde du om? Eller får jag inte veta det?” Harry log lite retsamt men med tanke på att det var mörkt var han osäker på om hon såg det.
”Om när Tom Riddle, äh, Voldemort då, tvingade ner mig i Hemligheternas kammare.” Hon ryste till. ”Det var verkligen inte kul.”
”Hans minne sa att... Att du protesterade en massa, grät och skrek. Och du återupplevde det?”
”Ja... Förlåt för att jag väckte dig.”
”Skulle jag inte ha vaknat och väckt dig skulle du väl ha väckt James i längden, så det var lika bra.” Harry greppade trollstaven. ”Lumos.” Han lyste upp väckarklockan och såg att den stod på nästan halv fem.
”Vad är klockan?” Ginny reste sig från sängen och satte sig i fönstret istället.
”Nästan halv fem. Tänker du inte sova mer?”
”Jo, men jag behövde röra på mig.” Hon ryckte på axlarna och kröp ner i sängen igen. ”Godnatt.”
”Det är nästan morgon.”
”Va, tänker du gå upp?”
”Nej, men det är inte logiskt att säga natt.” Harry skrattade och Ginny fnissade också till.
”Jaja. Godnästanmorgon, nu tänker jag sova.” Hon slöt ögonen. Harry log, släckte trollstaven och somnade om han också.

Harry hade ingen aning om hur många timmar till han fick sova, men det var i alla fall ganska ljust när han slog upp ögonen av att någon reste sig så snabbt från sängen att den nästan skakade till. Sängen var tom och det hördes inga ljud från James rum, men innan han ens börjat fundera på varför Ginny gått upp hördes ljud från badrummet, ljud som lät som om någon höll på att kräkas. På ett näst intill automatiskt sätt drog han av sig täcket och gick mot badrummet.

Ginny höll som bäst på att skölja ur munnen när Harry kom in, och tittade irriterat men blekt upp på honom. Harry ignorerade hennes blick och lade istället armarna om henne. Hon kämpade emot i någon sekund, men sedan lutade hon istället huvudet mot hans axel.
”Har du blivit sjuk, eller gäller det här graviditetsillamåendet den här gången också?” Harry strök henne över håret, samtidigt som han återigen önskade att han kunde göra något mer.
”Det andra”, sa hon tyst. ”Jag väckte dig, va?”
”Sängen studsade till.”
”Tja, du borde också testa att vakna av att du mår så illa som du inte gjort på nästan två år. Inte kul alls.” Hon suckade. ”Och jag mår fortfarande illa.”
”Gå och lägg dig igen… Jag tror inte klockan är särskilt mycket, och James är inte vaken än.” Ginny nickade stilla och de gick tillbaka till sovrummet.

Klockan var knappt tjugo i åtta och när Harry kikade in i James rum sov han fortfarande, men eftersom han rörde på sig och pep lite fick han flytta sig till deras säng i alla fall, där han vaknade till liv, kikade lite på de med ett trött öga och sedan kröp ner under deras täcke istället.
”Hur känns det nu?” Harry gav Ginny en snabb kyss på kinden och hon log lite snett.
”Jag mår fortfarande illa… Men bättre, antar jag.”
”Hoppas det inte blir lika illa som förra gången, bara.”
”Nej… Det vore drygt. God morgon, James.” James, som tydligen hade sovit tillräckligt nu, skrattade och klättrade över Harry för att lägga sig bredvid henne.
”Men det går över till slut”, sa Harry när James flyttade sitt huvud till Ginnys mage, men genast flyttade bort det när han fick en spark på örat.

Ginny blev bättre under förmiddagen och eftersom det var en stekhet dag i mitten av juli gick de ut i trädgården, där James fick testa sin leksakskvast och lyckligt flög runt på den i runt en timme och sedan tog en paus i Harrys knä.
”Jag får nästan lust att spela Quidditch jag också”, sa Harry fundersamt och tittade på Ginny. ”Vill du spela?” Hon såg ut att överväga tanken en stund, sedan bleknade hon kraftigt och sprang in. Harry suckade, lyfte upp James och följde efter henne.

Två timmar och en hel del vändor till badrummet senare somnade Ginny av utmattning, och Harry gick ner till köket där han förvånat fann att Ron och Hermione anlänt.
”Får jag fråga hur ni lyckas komma utan att låta, och utan att vi bett er?” Harry rynkade pannan. ”Och hur länge har ni varit här?”
”Någon minut bara”, sa Hermione leende. ”Eller är vi inte välkomna just nu?” James kröp upp i hennes famn och hon gav honom en kram.
”Det är ni väl, antar jag…” Harry ryckte på axlarna. ”Jag skulle tro att Ginny behöver dig, men hon sover nu”, sa han med huvudet vänt åt Hermione.
”Har hon gjort det hela dagen?” Ron gapade och Hermione och Harry började gapskratta.
”Bara om dagen började för fem minuter sedan.” Harry satte sig på stolen bredvid Ron.
”Är hon sjuk?” Harry lyckades se en glimt av oro i Hermiones ansiktsuttryck.
”Inte direkt sjuk, kanske…” Harry suckade. ”Hon har mått väldigt illa, bara.”
”Hon verkar alltid göra det under sina graviditeter”, flinade Ron och Hermione gav henne en sur blick.
”Inte roligt. I alla fall inte för Ginny… Ska jag gå upp?”
”Gör det… Men försök att inte väcka henne.” Hermione nickade snabbt, satte ner James på golvet istället och försvann uppför trappan. Ron såg henne försvinna och vände sig sedan mot Harry.
”Ska vi gå ut till lekparken med James eller så?”

”Wii Wii Wiie!” James skrattade hjärtligt när han åkte nerför rutschkanan och försökte genast klättra upp samma väg igen.
”James, det där funkar inte…” Harry skrattade och lyfte upp honom till toppen av rutschkanan igen. ”Så. Nu kan du åka ner igen.”
”Det måste vara roligt att vara så där liten och vara glad för varenda sak”, log Ron.
”Du har inte sett honom arg.” Harry flinade. ”Jag är rädd för att han kommer att vara väldigt arg på sin bror i början.”
”Så ni vet det redan?”
”Ja, botaren sa det, åtminstone… Vet ni?”
”Flicka… Det ska bli intressant.” Ron skrattade. ”Och läskigt.”
”Det är det alltid…” Harry suckade och slog sig ner på bänken. Han kände att Ron tittade på honom, men han sa ingenting och Harrys tankar flög iväg till om Ginny mådde bättre nu.
”Du är orolig för Ginny, va?” Rons röst fick Harry att rycka till. ”Det går liksom att se på dig.”
”Ja…” Harry svarade lite undvikande.
”Jag har känt Ginny längre än du…” Ron skrattade. ”Hon kommer inte låta det knäcka henne, hon är inte den typen. Och… Om jag känner min syster, så är nog det sista hon vill att du ska vara orolig för henne.” Ron lade sin arm om Harry.

Jättebra!
Haha, jag skrattar åt James hela tiden. ^^

Gud vad jag älskar dina noveller!♥

Wiiiieee jättebra!!!

Gud vad bra Ginny nr2!!!
Jag kallar dig Ginny nr2 eller Ginnyguden, du får välja vilket

Super duper bra.

Jättebra! Du blandar roligt med allvar på ett helt perfekt sätt. Och så skriver du fantastiskt också!!!

Super!

Detta kapitel var superduper bra!