Pirates! PRS Medi & Vidomina

"För att jag är släkt med Kiliah." Han suckade.
"Det är för att jag är adel." Han suckade igen.
"Jag ger er denna." Han tog av sig en guldkedja med en berlock på. Berlocken var prydd med diamanter, rubyner och smaragder.
"Det är egentligen Kiliahs." Kiliah tog den och öppnade den. Där var en liten målning av hennes pappa och mamma. Hon såg upp på John.
"Om du inte gör något gör jag det."

John andades in och nickade sedan långsamt. "Om det gläder min dotter, så ska jag hjälpa dig. Du har piraterna med dig.. Min vän." Han sträckte ut sin hand för att skaka hans. "Vackert smycke det där. Jag måste säga att du har stil.", sa han och flinade då.

Edward tog hans hand och log.
"Jag höll det säkert ifall jag skulle stöta ihop med Kiliah någon gång. Jag höll det säkert." Han log och såg på Miliah och log.
"Ni är båda mycket vackra kvinnor må jag säga."

John nickade och tystnade i några sekunder. "Berätta om männen. Vilka är det som jagar dig? Jag förstår varför, men.. vilka har vi att strida mot?" Han sänkte rösten. De talade om så allvarliga saker, han ville inte skrämma upp någon i onödan.
Dee visade sig på övervåningen då och vinkade stort. "Miliah eller Roy! Kom och träffa era barn, de saknar er!" Roy for upp. "Sitt kvar, Miliah, jag kan ta hand om de."

Edward såg på John.
"Jag vet att de är krigare från norr men vilka det är vet jag inte." Han suckade sorgset och skakade på huvudet.
"Okej. De är säkert hungriga."
Kiliah reste sig.
"Junior kanske gråter med." Hon log och gick med Roy.

John andades in. Han brukade inte vistas så mycket längre ifrån än det här. Han visste inte heller vilka som väntade. Han fick gå på ryktesvägarna. "Oroa dig inte, det är andra som kanske vet." John knackade i bordet. "Det kanske är dags att vi drar oss till sängs, det är mycket vi ska förbereda för striden. Edward, du är välkommen att sova på skeppet om du vill, annars kanske du finner dig mer hemma här, inne i värdshuset?"
Roy gick upp till rummet och fann alla tre barnen i sängen. Alla grät. Högt så att de blev röda i ansiktena. "Men, hur är det?", sa Roy och plockade upp tvillingarna. Dee sträckte sig efter Lily. "De saknar er. Och är kanske hungriga." Roy nickade och vaggade tröstande tvillingarna som lugnade sig så småningom.

Kiliah kom och såg på Sammi som försökte Trösta Lily och såg sedan på sin mamma.
"Mamma!" Han log och Kiliah slog sig ner. Hon tog upp John i famnen och tog sedan upp Sammi så han satt.
"Du är så duktig."
Edward såg på honom.
"Åh det skulle vara snällt. Om det är okej för dig så tackar jag gärna ja till erbjudandet."

"Jag borde gå ner med de, det är nog dags för deras kvällsmat och sedan läggdags. Det är en ny dag imorgon." Roy vaggade de små. Dee nickade. "Låt mig hjälpa dig." Hon tittade på Philip och Hannah som trots gråten och skriken somnat i en av sängarna i rummet. Utslagna efter all lek.
Hon vände sig till Roy igen. "Vi går ner. Stanna här, Kiliah om du vill. Jag kommer tillbaka sedan.", sa Dee och nickade åt henne innan Roy och Delilah lämnade rummet för att gå ner till Miliah och de andra.
John skrattade. "Dåså, då är det bestämt." Han drämde med näven i bordet igen. "Den sista rundan bjuder jag på, får det vara ett glas, Edward.. Jag menar, lord Edward?"

Kiliah vaggade Junior i famnen och och sjöng tyst.
"Det är bra nu älskade. Mamma är här." Viskade hon och snart hade han slutat att gråta.
Edward kunde inte låta bli att le.
"Åh säg inte så. Du kan bara säga Edward om jag får bestämma. Jag ser dig som en vän och mina vänner säger aldrig lord."

"Miliah, jag skulle behöva din hjälp.", sa Roy och visade de gråtande barnen i hans famn. Lily verkade ha lugnat sig hos Dee, men ögonen var blanka och näsan röd efter gråten hennes. "De måste få mat och sömn. Jag tror det är bäst att vi går härifrån.", da Roy och såg på Miliah.
John gav ifrån sig ett skratt och klappade Edward på ryggen. "Javisst, min vän. Edward. Men du får kalla mig Kapten John, det gör alla, förutom min dotter Kiliah.", skrattade han och vinkade till sig en servitris för att få ett glas serverat åt sin nya vän och till sig själv.