Pirates! PRS Medi & Vidomina

Mannen log svagt och såg mot Kiliah.
"Jag är hennes farbror. Kiliah hade två farbröder. Jag är den yngsta." Han såg på Kiliah och suckade.
"Förlåt om jag kom för sent."

"Farbror?" Ethan såg osäker ut. Han tittade på Kiliah för att se på mannen igen sedan. "Kiliah, känner du igen honom? Vem är han? Kan vi lita på honom?" Han greppade på nytt tag om svärdets handtag. Roy såg från Miliah till mannen som påstod sig vara Kiliahs farbror.

Kiliah såg på mannen och såg sedan ner på hans hand. Hon gick fram och greppade tag i hans högerhand och drog upp skjortan och visade ett ärr som ledde från hans handled upp.
"Det är min farbror." Hon log och slog armarna om honom.
"Det här är Edward" Hon såg på Roy och kramade sedan sedan om Ethan igen.

Ethan såg inte helt övertygad ut först Kiliah kramade om sin farbror. "Edward.", sa han och kikade på Roy. Roy verkade dock ha accepterat händelsen och satte ifrån sig pistolen i sitt bälte. "Vad gör ni här? Varför sover du i slottet?", frågade han och under varför.

Han såg på honom och skakakde på huvudet-
"Var på flykt. Är jagad." han suckade.
"Men om du är här Kiliah kan du väl skydda mig?" Han tog hennes änder.
"Åh snälla säg att du kan!"

Ethan grimaserade ogillande då Edward greppade taget om Kiliahs händer. Men han förstod ju att Kiliah tyckte om sin farbror, annars hade hon aldrig omfamnat honom. "Vem jagar dig?", frågade Ethan och Roy slängde en blick åt deras håll för att se på Miliah. "Vi kan väl ta skatterna till vagnen så åker vi alla tillsammans tillbaka till värdshuset? Kapten vill säkert träffa vår nye vän?"

Han såg upp.
"Män från norr." Han såg på henne och nickade.
"Det skulle jag göra. Det finns skater här nere. Jag hjälper er." Han såg sen Miliah.
"Åh vem har vi här?" Han bugade sig och kysste Miliahs hand.
"Lord Edward till er tjänst." Milliah fnittrade.
"Miliah. Jag är dotter till René och Lucas men bor vid Medelhavet."

Roy satte ner kistan på marken igen och gick fram till Edward. Han knuffade bort hans händer från Miliah. "Och vi seglar med Kapten John, jag vet inte om hans namn säger dig något, men han är inte att bråka med.", sa Roy och tittade skeptiskt på mannen. Ethan skakade på huvudet. "Såja, Roy. Ta det som en komplimang, Miliah är ett kap." Han blinkade med ena ögat till henne och gick sedan för att själv plocka upp en kista. "Kom, vi bär bort skatterna till vagnen, det är ingen idé att stanna här.", sa Ethan medan han funderade på vilka männen från norr kunde vara. "Vad vill de där männen dig?"

Edward stapplade baklänges och föll ner i en sofa. Miliah slog till sin make över armen.
"Han var artig älskade. Du van mig av att jag slog DIG i kortspel" Hon suckade och gick till Edward och hjälpte honom upp.
"För att jag är adlig skulle jag tro." Han såg på Miliah och såg sedan på Kiliah.
"Kapten John...:"

Roy svarade henne inte och kastade en menande blick på Edward innan han plockade upp en kista och gick efter Kiliah och Ethan. "Jag undrar vad kaptenen kommer säga när vi tar med honom.", sa Roy till Ethan och han ryckte på axlarna. "Det får han avgöra, Roy. Kom nu, vi har redan tagit mycket tid. Det kanske undrar var vi är." Han placerade kistorna på vagnen och hoppade upp vid hästen.